Jag har hittat ett nytt favoritprogram. Det går på fyran och heter Extreme Makeover Weightloss. Det handlar om överviktiga människor som vill göra en förändring precis som i alla såna program. Det är under ett helt år programmet pågår och med tre månaders mellanrum vägs de. De första nittio dagarna bor programledaren Chris Powell hos dem, hjälper dem och pushar dem i träningen. Jag är inte ett jätte stort fan av Biggest looser men jag tror att det är samma kille?
Hursomhelst! Sist jag tittade handlade det om en man på 49 år som hade bestämt sig för att till sin 50-års dag skulle han ha gjort en enorm förändring. Han vägrar ge sig. Och under det här året händer det så otroligt mycket hemska saker. Först blir han hemlös efter att ha gjort slut med sin flickvän som vägrade stötta honom i viktnedgången och efter det så dör hans 28-åriga son. Alltså jag grät för hans skull. Och samtidigt har jag aldrig varit så jävla imponerad av en människa i mitt liv. För vet ni? Han gav inte upp. Han började på 180 kg, och efter ett år hade han gått ner till 89 kg. Utan magsäcksoperation (dock en operation för att ta bort all lös hud, men det var förståligt), med alla andra grejer som hände i hans liv etc. För han gav inte upp. Han hade bestämt sig för att klara det.Och kan han, då kan vem som helst klara det.

Åååhh, ställde mig för första gången på över ett halvår på crosstrainern. Jag är sååå nöjd! Och jag svettas, haha, alltså, jag har aldrig gjort det förr? När jag ansträngt mig menar jag. Det känns bra, hur knäppt det än låter.
Sonny och jag försöker peppa varandra och träna tillsammans. Idag har vi kört vanliga lyft med hantlar, en annan övning med hantlar som ska hjälpa mot "gäddhänget" och rygglyft (eftersom jag alltid har ont i svanken och det ska hjälpa att bygga upp muskler där). Sen blev det 7 kilometer på crosstrainern. SJU!! Jag!! Alltså jag är i chock. Och stolt över mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle säga det men det är jag. Om jag bara vägrar ge mig kommer jag klara det här. Ingenting är omöjligt.

 

 

4 år, 2 månader, 4 dagar, 9 timmar och 18 minuter. Så länge har vi varit du och jag. Så länge har jag älskat dig av hela mitt hjärta. Ända från första dagen har jag älskat dig. Jag visste redan då att det var du och jag. Att jag hade hittat rätt och att det var meningen att det skulle vara vi. Visst, alla som känner oss vet att vi haft våra problem, upp- och nergångar, men vi har alltid hittat tillbaka till varandra. Hur många kan säga att de gång på gång löst sina problem? Vi kan det i alla fall.

Jag vet att många som kände mig då det blev vi trodde att du bara skulle utnyttja mig, att det aldrig skulle hålla. När det brast mellan oss så tyckte många "vad var det jag sa?", men vi löste det med. Nu har det gått mer än 4 år. Det känns lite som att de där människorna hade fel.

Den senaste tiden har varit svår, jobbig. Det har varit alldeles för mycket bråk och ledsamheter. Men de senaste dagarna har jag börjat känna något igen, något jag inte känt på jätte länge. Det där pirret, den där varma känslan i bröstet när man ser på sin älskade och bara känner kärlek. Jag har aldrig någonsin slutat älska dig, men jag har tappat hoppet på att du älskar mig några gånger. Nu känner jag mer och mer att du visst älskar mig, problemet är bara att du har svårt att visa det.

Om och om igen tänker jag på allt vi delat. Jag har delat nästan alla mina lyckligaste minnen med dig. Vi har bott tillsammans i fyra år. Vi har förlovat oss. Jag flyttade hemifrån med dig. Vi har en hund tillsammans. Det är bara alla stora grejer vi gjort. Det går inte ens att få ner alla mindre grejer. Och än är vi inte klara. Du är mannen jag vill gifta mig med och bli gammal tillsammans med. Jag vill att du är pappan till mina barn. Jag vet vad alla tänker, att jag är alldeles för ung för att veta det och känna så. Men så är det inte. Har man delat fyra år tillsammans, delat så otroligt många sorgliga och fantastiska händelser, kämpat sig igenom alla problem, så vet man. Det är vi mot världen.

Det enda jag vill komma fram till är att jag älskar dig. Jag kan säga det en miljon gånger och det skulle ändå inte räcka. Du är allt jag vill ha. Så länge som vi har varandra, vet jag att jag kan klara vad som helst. Det finns ingen tvekan. Bara jag har dig vid min sida, så kommer jag ta mig igenom den här depressionen. Jag vet att jag kan överleva när du älskar mig. Du är allt för mig. ♥

 

Tänkte bara slänga in lite bilder. Har inte gjort inget särskilt idag, Bruce har dock fått socialträning idag. Medan Sonny handlade satt vi ute och väntade, dock skällde han ut en stackars tant som till och med bjöd honom på hundgodis. :( Kändes jätte pinsamt, men han är så skraj för vissa personer. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det heller. Får tamejtusan klura på det.
Bilder från dagen i alla fall. Nu ska jag sova.

Det är inte jag som är nyklippt utan Sonny :)
I helgen kände han att håret var alldeles för långt, och även om jag hatar det (blev bättre än jag trott) så rakade vi av allt. Det var en jäääkla massa hår, och han blev nöjd så. :)

1. När gick du upp i morse? – Jaa, det var väl kanske inte imorse, men vid tolv..

2. Vem ringde du senast? – Mamma.

3. Vad har du i dina fickor? - Har inga fickor på varken tightsen eller linnet. :)

4. Vad köpte du senast? – Fika haha..

5. Vad får dig att bli riktigt arg? – Oj. För mycket. Oftast när folk ljuger för mig. Då blir jag riktigt förbannad.

6. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? – Min iPhone, Bruce och en båt så jag kom hem igen såklart.

7. Är du morgon- eller kvällsmänniska? – Kvällsmänniska, absolut! Hatar att kliva upp på morgonen.

8. Senaste filmen du såg på bio? – Oj. Det var ett tag sen.. Det måste varit The Twilight Saga - Breaking Dawn part II tror jag.

9. Vad uppskattar du hos en vän? – Ärlighet, omtänksamhet och spontanitet.

10. Har du någon gång badat naken utomhus? – Nästan, haha.

11. Vad äter du helst? – Det beror ju på när?

12. Är du driven som person? – Det går lite i perioder.

13. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? – Har inte körkort. :)

14. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? – Sonny hade gjort en gullig grej i söndags när vi firade 50 månader tillsammans. :)

15. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? – Somnar ofta med den i handen (läser e-böcker på den), men annars på fönsterbrädan.

16. Är du materialist? – Jag vet inte..

17. Har du några djur? –  Bruce ju!

18. Är du blyg? – Innan jag lärt känna någon kan jag vara det. Inte annars. Eller om jag fått i mig lite alkohol, då hälsar jag på alla haha!

19. När flög du senast? – När jag var typ.. Nio år?

20. Har du något tatuering? – Två, som ska göras cover ups på när jag har råd.

21. Har du varit med om en bilolycka? – Nej, och det är jag glad över.

22. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? – Ja.. Det har jag nog.

23. Vilken är den roligaste träningsformen? - Vet inte?

24. Bästa egenskapen hos en partner? – Ärlighet är lika viktigt här. Att personen är romantisk. Spontan. Snäll.

25. Sämsta egenskapen hos en partner? – Att han/hon är egoistisk, ljuger mycket och inte visar sin kärlek.

26. Var växte du upp? – Här i Nynäshamn.

27. Har du någon gång ringt polisen? - Nä, faktiskt inte.

28. Vilka är dina största svagheter? – Att jag kan vara väldigt negativ, att jag förlåter ALLDELES för lätt och att jag bryr mig lite för mycket om människor som inte förtjänar det ibland.

29. Har du, eller har haft någon barnsjukdom? – En som heter femte sjukan. Väldigt ovanlig, men den fick jag och brorsan. Tror faktiskt den räknas som en barnsjukdom.

30. Vilka är dina bästa egenskaper? – Att jag är ärlig och omtänksam tror jag.

31. Vad har du in din väska? – Just nu? Tuggummi, hörlurar.. Den är rätt tom, plockade ur allt idag haha.

32. Vad shoppar du helst? – Inredningsprylar tror jag.

33. Favoritklädesplagg? – Tights.

34. Bästa plagg/accessoar i garderoben? – Eh. Ingen aning.

35. Vilken är din favoritparfym? – Britney's fantasy eller nåt sånt?

36. String, boxer eller vanliga trosor? – Olika!

Hallå på er!
Har varit lite sisådär med uppdateringen här, hiho. Menmen! Idag var jag och träffade Sofia som jag inte träffat på 1½ år! Så det var jätte kul. Vi har gjort så himla mycket genom åren så vi hade massor med minnen att prata om, och hur allting är nu. Vi sågs vid tre och jag var inte hemma förrän till sju. Snacka om skönt att få komma ut och träffa lite människor. Ibland känner jag mig instängd i den här lägenheten. Saknar alla mina vänner..
Anyhow. I vintras började jag ju försöka träna och tänka på vad jag äter. När jag mådde som jag gjorde föll allting bort tillsist. Idag fick jag nog (dumt nog fick jag det efter jag varit och fikat med Sofia, ajaj säger jag bara), så jag räknade kalorier, gick en promenad och sådär. Det slutade ändå bra. Och JAAAA, jag vet att 1000 kcal om dagen är för lite egentligen. Men det får vara så tills jag får hjälp från St Göran. Jag kan inte lägga upp ett bra kostschema etc själv. Jag kan inte sånt. Så jag kör mitt eget race tills dess.
Nu är det nog dags för mig att gå och dejta kudden. Ska upp och vara på Capio klockan 10 imorgon, får se hur det går.

 

Hej på eeeer.

Åkte ut till mamma igen vid ett idag. Spenderat helgerna här endel nu, men vi har ju inte haft någe cash, och sen har folk varit upptagna rätt mycket känns det som. Men det är skönt här ute, lugnt, stillsamt. Även om vi är många här nu, sju pers. Tur att huset är stort och att skogen ligger precis intill. Det är bra för Bruce också, att få springa av sig. Då är han typ alltid helt slut på kvällen.
Suttit flera timmar idag och jobbat med släktträdet. 122 personer har jag lyckats få in än så länge. Tycker det är både roligt och intressant. Jag bygger mitt träd på Ancestry.se och då finns det ett program man kan ladda ner och jobba med trädet offline, eller också kan man göra det online på deras hemsida. Dessutom finns det en app så man kan titta och lägga till via mobilen. Fyller man i det på hemsidan uppdateras både programmet och appen samtidigt. Hur det är tvärtom vet jag inte, har bara fyllt i via datorn. Sjukt bra grej i alla fall, lättare än att skriva och dra streck för hand.
Anyhow, dags att sova!

Börjar det här inlägget med godnatt.
Tänkte bara skriva lite kort vad jag ägnat min dag åt, som har varit, precis som rubriken lyder, seg. Tjejerna drog vid tre, men det var jätte kul att få träffa dem igen. Efter det satt jag framför TV:n och zappade runt bland allmänt tråkiga program. Mindre kul. Seeen åt vi middag, och efter det har jag spelat Sims hela kvällen.
Världens bästa farmor skickade dock fler namn och årtal till mitt släktträd. Är så faschinerad av att hon klarar av att skriva från sin iPhone (med emoji-smileys till och med?!) och använda facebook. Kul ju.
Nu blir det sömnisar, skriva upp alla namn/årtal och sova. Känner verkligen att jag fått bättre sömnrutiner än innan. Jag måste bara se till att hålla mig till dem också.. Sweet dreams.

Jag satt och tittade på Room Service på femman igår, och efter kom ett program som hette "Vuxna bebisar". En dokumentär. Jag orkade inte byta kanal så jag fortsatte helt enkelt titta, och bara efter fem minuter var jag fast. Eller kanske snarare stel av chock? Det var alltså ett program om vuxna människor (alltså den äldsta var typ 54 år!) som vill vara bebisar. De har ett normalt liv på sidan av också. En av personerna var en tjej på 27 år, en helt vanlig tjej på utsidan. Hon pluggar psykologi och har en pojkvän (något äldre om jag minns rätt). Grejen är bara att hennes pojkvän är också hennes "pappa". Hemma klär hon ut sig till en fem åring och lever så, han gör allt till henne och de pratar med varandra som om hon faktiskt hade varit fem-sex år, fast helst skulle han vilja att hon "spelade" en två-tre åring.. Hon berättade i programmet att de har ett "normalt" förhållande också. De har alltså sex, de bråkar osv.
Den andra personen som hade "en stor roll" i programmet var en äldre man och hans fru. De driver ett dagis för vuxna bebisar. Han springer alltså runt i sparkdräkt och blöja. Alla som deltog i programmet hade också köpt barnmöbler i stor version, spjälsängar osv. En av personerna hade köpt "vuxen-barnkläder" för drygt 2000 pund.
Jag såg klart hela programmet och jag har fortfarande inte smält vad det var jag såg egentligen. Alltså på riktigt, what the hell? Visst, jag accepterar alla människor. Man har rätt att vara den man är, älska vem och vad man vill, men jag undrar verkligen vad som gått fel för dem här människorna. Vad hände under deras uppväxt som ställde till det? Som gjorde att de här människorna blev så himla annorlunda.
Tjejen vars pojkvän som spelar hennes "pappa", jag undrar vad som hänt honom också. Han kändes så otroligt pervers. Som om att han tände på att ta hand om en liten flicka, bestämma över henne osv. Det kändes nästan mer sjukt än de som gillade att vara bebisen.
Ville verkligen bara få ur mig det här. Känner att bloggen är den perfekta grejen för mig för att få ur mig allt som snurrar i skallen. Och det här var så knäppt så jag vill helst bara dra ut det ur skallen medsamma.

Hallååå.

Sitter för tillfället och väntar på att tjejerna ska ramla in, typ. Länge sen jag träffade dem så det ska bli himlans mysigt. ♥
Igår var jag ju på Capio, var en kurator jag fick träffa som ska bli min samtalskontakt nu under en tid. Ska tillbaka dit nästa onsdag igen. Det kändes väl helt okej, jag hade inte förväntat mig att jag skulle känna mig helt avslappnad och sådär första gången, så det är bara att hålla tummarna för att det fungerar bra.
Annars var vi och tittade på en lägenhet igår, vill inte riiiktigt skriva mer förrän allt är klart men det är en jättefin lägenhet, och läget är minst sagt perfekt, haha.. Ni kommer förstå sen! ;)
Nä, tar och skriver lite mer senare sen, puss!

Jaha. Nu har jag varit min allra sista gång på PRIMA. Träffade Liselotte en sista gång. I över tre år har jag träffat henne, och i mer än fem år har jag gått till BUP/PRIMA (samma lokal). Jag kommer sakna henne så ruskigt mycket. När jag gick därifrån hade jag tårar i ögonen och en klump i halsen. Den bästa samtalskontakten jag någonsin har haft.
Jag har lärt mig så himla mycket på de här åren. Jag har lärt mig saker om mig själv, om ångest, om tankar, mindfullness, KBT och så vidare. Jag har kommit så himla långt, och ändå har jag bara tagit mig en liten bit på min resa. Det är en lång väg kvar, men jag är så tacksam för kontakterna jag haft på PRIMA, min läkare Åsa och min socionom Liselotte. Jag har växt som person tackvare de här människorna, hur tackar man för det?
Senare idag ska jag ju till Capio och träffa någon, vem vet jag inte som jag skrev förut, och jag är orolig. Jag är rädd för att det inte ska fungera lika bra, för att jag inte ska trivas med alla personer jag kommer träffa, rädd för att terapin inte kommer fungera. Jag oroar mig förmodligen mer än jag borde.

Satt och tittade lite på dafont.com, laddade alltid ner en massa typsnitt där förut, och så blev jag inspirerad av massa andra bloggare och fick för mig att jag också ska börja göra massa fina bilder att ha med i mina inlägg, haha. Vi får väl se. Laddade i alla fall ner dessa fina! 

Halloj.

Jag har precis kommit hem. Stannade hos farmor länge, blev många namn och årtal uppskrivna inför mitt släktträd. Och det var så mysigt att få umgås med farmor, hon och farfar är ändå min största koppling till pappa. ♥ Tycker hursomhelst det är så otroligt intressant att se. Om man går väldigt långt bak i tiden är jag faktiskt släkt med Theodore Roosevelt, inte illa minsann! Ska fortsätta med mammas sida imorgon tänkte jag, när jag ändå ska åka tåg i 45 minuter, kan jag ju lika gärna roa mig med någonting.
Efter vi hade varit hos farmor och farfar gick vi till Lindex, mamma betalade (wow, är ju inte särskilt bortskämd så det är lyx för mig att få kläderna betalda!) ett par tights eftersom alla mina var trasiga, igen, och så blev det en tröja. Så sjuuuukt mysig.
Nu hade jag tänkt spela lite Sims, eftersom jag ändå inte har något annat att roa mig med. Sen blir det middag, tror jag. Får se om min lilla hemmafru (man?) tycker som jag. ;) Puss och kram och lite nyp i stjärten! ♥

Hejhallååå, sitter mitt i frukosten/lunchen.
Kom hem igen från mamma igår. Hann med rätt mycket under helgen måste jag säga. Plockade blåbär, bakade, vände dygnet hyfsat rätt, pillade med släktträd, sorterade foton, målade, Bruce träffade sin kärlek Millie.. Ja, allt möjligt. Bra helg ändå.
Den här händer det lite allt möjligt. Idag ska jag och Sonny med mamma till farmor och farfar, imorgon ska jag både till PRIMA (sista mötet någonsin) och till Capio och träffa någon (eftersom mottagningen suger på landet uppfattade jag aldrig vem det var), på torsdag troooor jag att jag ska träffa åtminstone Emmy (kanske några flera av tjejerna?), helgen vet jag inte hur den kommer se ut alls än. Men det är lite grejer som händer i alla fall. 
Känner inte riktigt att jag har ro att skriva atm, vet inte vad jag ska skriva heller. Tjingtjong!

 

Känner att jag har börjat få en bättre dygnsrytm än förut. Bara tre dagar än så länge, men har gått upp vid nio, tolv, och elva än så länge. I drygt tre-fyra månader har jag vaknat vid fem på eftermiddagen. Man måste älska depression..
Vi är fortfarande ute hos mamma, och eftersom det är massa grejer att fixa (det är lite renoveringsprojekt med andra ord) så spacklade vi igen hål idag bland annat, så det kan slipas och målas nästa helg. Sen sorterade jag endel av alla lösa gamla foton. Men att få helt ordning på det kommer ta en hel helg. Så det ligger lite längre fram i tiden. Men jag hittade mycket jätte gamla bilder, typ bilder på mammas mormor och sådär, och kände verkligen att det vore kul att försöka rita upp ett stort jäkla släktträd. Så mycket jag bara kan. Får se hur det går, kom bara som längst till mammas och pappas mormor/farmor och morfar/farfar. Nu har jag i alla fall ett projekt.
Annars så kom Janåke hem som har jobbat helg hem med ett stort jävla lass bröd/bullar från sin kompis som fått av ett bageri. Jääävlar vad bröd. Har en bild, så den kommer lite längre ner här.
Annars? Känner mig, i alla fall idag, lite mer hoppfull till att allt ska lösa sig, men vi får se.
Ser att klockan hunnit bli massor och jag är trött, så nu sömntabletter, föna håret och sova. God natt!

 

Hejhallåhej.
Spenderar natten ute hos mamma på landet igen. Vet inte hur länge vi stannar, men inatt får vi sova i en säng och inte på en soffa, så hoppas på att det ska bli lite lättare att somna inatt än sist. Den här gången tog jag med datorn ut också (inga sunkiga mobilinlägg höhö, som om att det är toppklass på de vanliga.....), så vi kan se film innan vi lägger oss, mysigt. Dock har jag mensvärk utav bara helvetet, och det är mindre kul.. :(

Precis när jag publicerat det förra inlägget kom åtminstone ett bra besked. Eftersom både jag och Sonny är arbetslösa så ska vi få hjälp att betala hyra och ha arbetssökandestöd (något sånt heter det i alla fall), men vi har inte fått någe på hela sommaren. Idag kom beskedet att vi ska få för både juli och augusti månad. Har inte varit så lättad på länge. De senaste månaderna har vi inte ens vetat om vi skulle få mat eller inte, och sådär. Mindre härligt. Så nu blir det lite extra eftersom det är två månader. Bara att hålla ut till den 27:e nu. Helgen den veckan ska det firas rejält!
Nu ska vi leta efter en film, och så ska jag ta en värktablett mot mensvärken. Sen ska vi se filmen och så ska jag måla naglarna. Pösshäj.

Jag har varit vaken sen nio imorse, vanligtvis skulle jag inte ens ha vaknat nu ens. Men 10.30 skulle jag träffa min nya läkare på Capio (visade sig förstås att jag förmodligen inte kommer få träffa henne igen, utan någon annan läkare). Hon frågade allt det vanliga, om självmordstankar, mediciner, uppväxt, mående idag osv. Tillsist kom vi fram till att jag ska träffa en psykolog (om några månader) och göra en utredning för eventuell diagnos och för att se om KBT kan vara något att prova på igen, träffa en läkare igen om 1-2 månader typ, och att jag ska få en samtalskontakt. Sen fick jag ytterligare en ny medicin, en antidepressiv. Den ska tydligen vara "uppiggande" och ska få en att vilja ta initiativ till saker igen. Får se om det är något bra eller inte. Jag hoppas det.
Annars är det mycket som händer på en och samma gång. Nu när jag sitter och skriver det här är Sonny och skriver på papper om uppsägning av lägenheten. Senast den 15:e november ska vi ha flyttat. Känns så hopplöst och sorgligt. Kan livet sluta slå omkull mig? Jag vill bara få en chans att hinna andas ut.
Jag måste försöka skriva ett CV och söka jobb så att ABF inte kastar ut mig. Dock nu snart så ska jag skrivas in i Ung i Nynäs, så får vi se om de kan göra något vettigt.
Nästan alla mina vänner börjar skolan på måndag, och jag är så himla glad att jag inte ska göra det. Hur det än är så är jag glad att jag gjorde valet och hoppade av. Jag tror många såg mig som svag och nån som bara gav upp. Jag tror inte att de tänker på att jag var sjukskriven för depression från december till maj. Att försöka ta igen allt jag missat under de månaderna, känns omöjligt med tanke på att jag fortfarande mår dåligt. Tänk på hur mycket de flesta känner att de missat när de bara varit borta några dagar från skolan. Jag vill börja plugga igen sen när jag är motiverad, kanske till våren. Jag vill läsa psykologi. Och gärna något som kanske kan ge mig en möjlighet att jobba med djur i framtiden.
Nu blev det ett jätte långt inlägg känns det som. Lite vettigare än det brukar vara i alla fall!

Vet inte vad som hände vid förra inläggen där, på min dator ser det nämligen helt knas ut.. Går inte ens att läsa det översta inlägget?
Anyhow, Sonny dränkte min mobil i fredags, så vi sov (eller, nja, sov gjorde vi inte direkt) ute hos mamma. Lyckades väl sova lite drygt 1½ timme, så vid halv åtta eller så gav vi upp och gick ut och satte oss. Resten av dagen spenderade vi med att måla staket, sola och sådär. Tror vi var hemma igen vid sju på kvällen. Då såg vi en film och jag somnade innan elva. Sen sov jag i arton (ja, arton...) timmar. Härligt.
Idag har vi fortsatt städa, bara dammsugning och torkning av golv kvar. Har till och med dammat av alla prydnadsgrejerna i bokhyllan. Bra jobbat ändå! Och så tog jag upp min iPhone från rispåsen och den lever! Den mörka fläcken är borta och telefonen (och ljudet) fungerar precis som vanligt. Lycka!
Veckan är fylld med lite små grejer. Imorgon ska jag träffa Mathilda, på torsdag ska jag träffa min nya läkare på Capio för första gången (wish me luck!) och i helgen (vet inte vilken av dagarna än..) ska vi ha övernattning här. Så det blir toppen. Nu ska jag återgå till matlagningen. ♥

Två inlägg på en och samma gång. Vad hääääänder. Nejmen jag såg när jag publicerat förra inlägget att mina bilder blir avkapade. Måste lösa det. Tror jag måste ladda upp dem i mindre storlek, suck.
Passade på att ändra lite typsnitt också. Skulle behöva ändra header, och skulle vilja ändra till regnbågstema bland färgerna på alla texter osv osv..
Men idag orkar jag inte mer. God natt. ♥

P.S, den 6 augusti hade jag plötsligt 6 (wooooow, poppis tjej!) besökare. Hände det något kul då? Annars har det varit 0-3 besökare varje dag, trots att jag inte skrivit sen i maj. D.S

Jag har tydligen inte bloggat sedan den 5 maj! Heh. Men jag tillägnar det här inlägget till Jossan som är min hängivna följare (puss till Jossan)!

Tänkte att eftersom det var så länge sen jag skrev något, att jag skulle slänga upp massa mobilbilder och skriva lite under dem, så känns det som om bloggen varit med hela sommaren ändå. För jag har ändå inte gjort något spännande, buhu. Sen bara berätta lite kort hur läget är nu. Låter det ok? Bra, då kööööör vi. Dock såg jag nu medsamma att bilderna är i HELT fel ordning, eh. Men jag förklarar under så det får gå ändå.