» kärlek

4 år, 2 månader, 4 dagar, 9 timmar och 18 minuter. Så länge har vi varit du och jag. Så länge har jag älskat dig av hela mitt hjärta. Ända från första dagen har jag älskat dig. Jag visste redan då att det var du och jag. Att jag hade hittat rätt och att det var meningen att det skulle vara vi. Visst, alla som känner oss vet att vi haft våra problem, upp- och nergångar, men vi har alltid hittat tillbaka till varandra. Hur många kan säga att de gång på gång löst sina problem? Vi kan det i alla fall.

Jag vet att många som kände mig då det blev vi trodde att du bara skulle utnyttja mig, att det aldrig skulle hålla. När det brast mellan oss så tyckte många "vad var det jag sa?", men vi löste det med. Nu har det gått mer än 4 år. Det känns lite som att de där människorna hade fel.

Den senaste tiden har varit svår, jobbig. Det har varit alldeles för mycket bråk och ledsamheter. Men de senaste dagarna har jag börjat känna något igen, något jag inte känt på jätte länge. Det där pirret, den där varma känslan i bröstet när man ser på sin älskade och bara känner kärlek. Jag har aldrig någonsin slutat älska dig, men jag har tappat hoppet på att du älskar mig några gånger. Nu känner jag mer och mer att du visst älskar mig, problemet är bara att du har svårt att visa det.

Om och om igen tänker jag på allt vi delat. Jag har delat nästan alla mina lyckligaste minnen med dig. Vi har bott tillsammans i fyra år. Vi har förlovat oss. Jag flyttade hemifrån med dig. Vi har en hund tillsammans. Det är bara alla stora grejer vi gjort. Det går inte ens att få ner alla mindre grejer. Och än är vi inte klara. Du är mannen jag vill gifta mig med och bli gammal tillsammans med. Jag vill att du är pappan till mina barn. Jag vet vad alla tänker, att jag är alldeles för ung för att veta det och känna så. Men så är det inte. Har man delat fyra år tillsammans, delat så otroligt många sorgliga och fantastiska händelser, kämpat sig igenom alla problem, så vet man. Det är vi mot världen.

Det enda jag vill komma fram till är att jag älskar dig. Jag kan säga det en miljon gånger och det skulle ändå inte räcka. Du är allt jag vill ha. Så länge som vi har varandra, vet jag att jag kan klara vad som helst. Det finns ingen tvekan. Bara jag har dig vid min sida, så kommer jag ta mig igenom den här depressionen. Jag vet att jag kan överleva när du älskar mig. Du är allt för mig. 
 
 
 
 
 
 
Gamla bilder på oss jag använt i bloggen tidigare. I kronolgisk ordning till och med. Den första bilden från 2009, bara en knapp månad in i förhållandet. Den sista från häromdagen. Då, nu, föralltid. ♥



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback