Åkte på festival, flyttade hemifrån, skaffade en egen hund, gick på krogen. En hel del.

Jag skulle säga riktigt dåligt. Ett av mina sämsta år hitills.

 

Jag måste nog säga 14-15 juni. Det var så mycket lycka där.

Oj. Vet inte. Att jag flyttade hemifrån?

 

Ja, eftersom jag inte bor hemma, så mat, hyra. Och inredningsprylar tror jag.

 

Det fanns absolut vissa saker som gjorde mig riktigt, riktigt glad. Små saker, som betydde mycket.

Fy vad svårt. Men ja.. Sebastian Ingrosso - Reload, Avicii - Wake me up, Miley Cyrus - We can't stop och massor med fler låtar, svårt att minnas ju.

 

Bortsett från Sonny och min familj så en av mina vänner, tror hon själv vet vem hon är.

  

Yesbox!

 

Ingenstans. Jävligt rolig tjej hah.

 

Hm. Mer lycka, mer vänskap, mer kärlek, mer träning. (Två delar kan såklart bara jag själv jobba fram).

Var hemma med familjen och firade, var ju en måndag.

 

Mycket saker.

 

Mina vänner. Alltså verkligen, allihopa. Ingen idé att skriva deras namn, de vet själva.

 

Jag träffade typ inga nya människor, har varit så isolerad. Ingen som jag har kontakt med nu i alla fall.

 

Stå fast vid dina åsikter, ge aldrig upp och KÄMPA PÅ NU! Du klarar mer än du någonsin anat!!

Tänker inte försöka komma med någon dålig ursäkt till varför jag inte har skrivit. Jag har mått dåligt, kort och gott. Finns ingenting annat att säga. Mår sämre nu än sist jag skrev. Har så fruktansvärt mycket ångest hela tiden, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Tänkte hursomhelst skriva en sammanfattning för året som gått, skulle väl lika gärna kunna göra det imorgon, med tanke på att jag ska vara hemma. Ja, härligt va? Vi ska vara hemma på nyårsafton för att vi inte har någon att vara med. Vi skulle kanske ha varit med Sonny's kompisar, men det blev väl tydligen inget, så jag ska sitta hemma med min ångest, Sonny och djuren. Värsta nyårsaftonen någonsin.

Januari.
Mådde bra efter nyåret, hade en helt fantastisk kväll. Var taggad på livet, trodde det här året skulle bli mitt år. 2013 skulle bli perfekt, så var tanken. Vi flyttade den 2 januari, vilket kändes jobbigt, men okej. Senare samma vecka mådde jag sämre igen. Jag grät nästan konstant och mamma tyckte jag var "avtrubbad". Började ta tag i mitt mående på PRIMA ännu en gång och fick på nytt förhoppningar om livet. Den 10:e januari hämtade vi Bruce. Jag föll många gånger i januari, men gav aldrig riktigt upp.

Februari.
Har egentligen inget klart minne av februari. Så jag får titta igenom mitt instagram-arkiv, enda sättet att veta vad jag ens gjorde.. Verkar som jag inledde månaden med att dricka, och gjorde det flertal gånger under månaden. Söp väl bort känslorna och ångesten antar jag. Men jag mådde dåligt. Jätte dåligt. Depressionen höll på att dra ner mig, en gång för alla. Hade ändå många vänner som fanns där och stöttade, och jag antar att det var vad som höll mig uppe. Beställde även Summerburstbiljetten i slutet av månaden.

Mars.
Helt ärligt minns jag inte mars heller. Verkar som att stora delar av året bara är.. borta. Jag kan inte minnas. Vill kanske inte minnas hur jag faktiskt mådde. Jag hade en jobbig månad igen, men av vad jag kan se hade jag även den här gången människor i min närvaro som fick mig att kämpa lite till. Men varken om jag läser här på bloggen eller tittar på instagram hittar jag särskilt mycket. Jag mådde dåligt, var mest hemma. Ser inte ut som om att jag gjorde någonting under mars egentligen.

April.
Jag fyllde arton, och var extremt besviken på, ja, allt? Skulle ha firat riktigt ordentligt, men hittade ingen lokal så blev en liten mysig tjejkväll istället. Som sagt, mysigt, men jag hade velat festa till det när jag äntligen fyllde arton. Samma helg jag blev firad drog jag dock, för första gången i mitt liv, ut två dagar i rad och drack. Kul! Första dagen var väl, rätt lame, andra dagen riktigt kul. Träffade Natalie inne i stan för första gången på över ett år, och fick lite ny energi. I slutet på april skrev vi äntligen på kontraktet för vår första egna lägenhet, och flyttade in där.

Maj.
I början av maj hade vi vår inflyttningsfest och jag hade bestämt mig för att bli kanonfull! Det blev jag, och jag hade en jätte rolig kväll. Dagen efter hade vi vår första "tvättdag" och jag var superbakis. Men det gick ändå. Fick strax efter det världens jävla förkylning + öroninflammation, så låg hemma och mådde piss för det istället. I övrigt verkar det som att jag drack en heldel igen, Pontus och Natalie var och hälsade på äntligen och vi skulle haft en fest men mja.. Blev ingen fest, men hade en grym kväll med helt underbara människor. Spenderade många kvällar på balkongen med vin och en kär vän. Så många minnen från den där balkongen, bra minnen. Tror jag mådde rätt bra i maj ändå, om jag jämför med tidigare månader under samma år. Hoppade även av skolan i slutet av maj.

Juni.
Minns absolut ingenting av de två första veckorna i juni! Förutom att jag var på de första mötena ang. gastric bypass operationen, men det blev ju inte av, så vill inte ens skriva något om det. Och så åt jag glass i hamnen, men det är ju knappt ens värt att skriva här hah.. 14-15 juni var Summerburst och jag står fortfarande fast vid att det är ett av mina absolut bästa minnen från 2013, jag hade en helt fantastisk helg, allt som allt. Annars gjorde jag egentligen ingenting speciellt i juni, förutom att jag och Sonny firade 4 år tillsammans den 25:e.

Juli.
Jag kan inte minnas att jag gjorde något speciellt i juli. Jag minns flera speciella kvällar tillsammans med några speciella människor. Men allt som allt kan jag inte säga hur månaden var egentligen. Mådde väl helt okej antar jag. Varken bra eller dåligt, skulle jag tro.

Augusti.
I början av månaden var jag för första (och enda gången so far, känner mig seriöst helt hopplös) på krogen. Var inte särskilt mycket dricka dock, var inte ens lullig. Så skulle mest räkna det som en mysig tjejkväll. Träffade även Sofia för första gången på väldigt länge. Det här var den sista månaden jag faktiskt träffade folk. Har träffat en enda vän sen i augusti, så det var väl här allting vände till helvetet igen. Vi fick veta att vi inte skulle få bo kvar i lägenheten längre och ja, allting sket sig helt enkelt.

I september började jag förändra saker och ting. Försökte börja tänka på vad jag åt, var ute mycket och tränade hemma. Hade bestämt mig för att även om allting skiter sig, skulle jag inte ge upp. Hade egentligen ingen motivation, men vägrade ge upp. Jag började även få lite kontakt med en tjej som också kämpar på med sin viktresa.

Oktober.
Var för första gången på SÖS överviktsenhet (nu i januari ska jag äntligen dit igen, varit ett uppehåll med tanke på hur jag mått) och det kändes jätte bra. I övrigt levde jag i en otroligt påfrestande situation. Mådde riktigt, riktigt dåligt. Visste inte var vi skulle bo och jag hade ingen där som stöttade mig i all ångest. Så det var tungt. Den 22 oktober skrev vi äntligen på ett förstahandskontrakt för en stor, fin lägenhet och jag trodde allt skulle vända. Vilket det gjorde, ett tag. Jag var verkligen glad och lycklig i några veckor. Den 23 oktober var det sju år sen pappa dog, så oktober var hursomhelst en tung månad.

November.
Den första november flyttade vi in i den nya lägenheten! Jag tyckte fortfarande att allting såg ljust ut och jag var glad, gladare än på länge. Men mycket fortsatte vara som vanligt. Jag var isolerad och tillsist brast allt igen. Jag kämpade på men tillsist blev jag påmind om allt det där jobbiga igen ändå. Och jag förstod, med hjälp av min psykolog att när man mått dåligt i över sju år, blir man inte frisk från varken depression eller social fobi i ett litet kick. De tar tid att läka. Något som var bra den här månaden var att jag äntligen fick kontakt med min bästa killkompis igen, och på riktigt. Vi pratar fortfarande, och jag kunde inte vara gladare över det. Dessutom flyttade vi hit gerbilerna den här månaden och jag påbörjade kartläggning hos Ung i Nynäs, riktigt ordentligt.


December.
Vanligtvis skulle jag säga att december är en bra månad för mig. Jag älskar julen och allt som hör till. Men den har varit piss. Ju längre tiden har gått, desto sämre har jag mått. Det är fortfarande december och ska jag vara ärlig skulle jag gärna somna nu och vakna först i januari. Men ja, finns inte så mycket att säga om december. Jag har ju bara varit hemma.. Vi skaffade faktiskt två katter för några veckor sen nu, och det har väl varit det enda som varit bra, tror jag. Två killar vars ägare fått astma. När vi var och hälsade på fastnade vi direkt och nu bor de med oss, och Bruce blev såklart överlycklig.

Så, vad har jag kommit fram till?
2013 har varit ett riktigt jävla skitår. Ännu ett år av ångest, depression, smärta, socialfobi och en allmänt ostabil omgivning. Det har funnits ljusglimtar! Saker jag kan se tillbaka på och le. Men nästan alla de minnena delar jag med människor jag inte träffat på nästan ett halvår. Det gör mest ont att minnas, och jag vill helst inte.
Jag försöker se fram emot nästa år. Jag har pillat med mina nyårslöften och jag vet vad jag vill uppnå. Jag tänker fokusera på mig själv nästa år. Alla andra år har jag sagt och lovat så mycket, men ingenting har blivit vad det skulle. 2014 tänker jag göra allt för min skull. Jag vill gå ner i vikt, för MIN skull. Jag vill börja må bättre, för MIN skull. Jag vill hitta en arbetsträningsplats, för MIN skull. Jag tänker inte göra det här för någon annan den här gången. Och jag tänker inte fortsätta förlåta människor som inte förtjänar det, jag tänker inte låta någon dra ner mig när jag vet att jag förtjänar att må bra. Jag vill lägga min tid på människor som bryr sig om mig, som vill vara min vän lika mycket som jag vill vara deras.
Jag har gjort fel många gånger under 2013, men jag har lärt mig så himla mycket. Jag tar med mig alla lärdomar in i 2014, men jag tänker försöka lämna all smärta i 2013. Nästa år ska bli mitt år.

Jätte länge sen jag skrev nu igen. Har inte mått bra, har inte orkat. Det är så mycket ångest som hänger i luften. Jag sover knappt. I snitt 3-4 timmar/natt. Om jag somnar, och gör jag det vaknar jag minst 3 gånger per natt. Och flera gånger den senaste tiden har jag gråtit mig till sömns. Jag har nästan konstant ångest och jag börjar bli orolig att jag kommer må lika dåligt den här vintern som förra.

Jag mår verkligen inte bra nu. Det har hänt vissa saker jag är väldigt glad över, bland annat har jag börjat få kontakt med en vän igen, vilket känns jätte bra. Men det är så mycket annat dåligt, och de bra grejerna som finns väger inte upp de dåliga.

Jag tänkte ändå att jag skulle försöka skriva lite mer här nu. Kanske kan det vara bra att få ut alla jobbiga tankar och känslor.. Jag vet inte. Kanske är det värt en chans i alla fall.

Nu ska jag ta och gå till min psykolog, jag hoppas på att hon kan hjälpa mig fixa en läkartid. Har inte ens en fast läkare trots alla mediciner jag äter, och det känns inte särskilt bra. Senare idag har jag även ett möte på Ung i Nynäs. Så med eller utan (ja, utan) en ordentlig sömn har jag en del att göra idag.