Tro det eller ej, kära bloggläsare, men jag lever!
Jag suger på att uppdatera och skriva här, men det har minst sagt hänt endel i mitt liv.
Jag har återigen hamnat i en depression, fått nya antidepp piller, nya piller för magen etc..
Jag har firat världens bästa nyår (och haft den jävligaste baksmällan i mitt liv),
jag har flyttat, jag har fått min artonårspresent (en liten hundvalp som förgyller mitt liv,
han har en helt egen blogg: www.busbruce.blogg.se),
jag har låtit skolan gått åt helvete och once again försökt lova mig själv att ge det ett nytt försök,
jag har börjat planera min artonårsdag, sommarlovet och mitt liv,
jag har firat fyrtiotre månader tillsammans med Sonny, jag har börjat ta tag i viktnedgången,
och jag har börjat gå i terapi igen för att komma ur den här helvetes depressionen.
Jag har försökt leva. Det går inte så jätte bra. Men jag har motivation att försöka.
Jag vill inte må såhär. Jag vill bli frisk. Lycklig. Smalare. Vackrare. Normalare.
Jag tänker inte ge mig förrän jag står längst upp igen,
förrän jag klättrat hela vägen upp utan att falla ner någon gång längs vägen.
Jag har fått lära mig att ingenting är omöjligt, bara man vill. Och jag vill.
Förresten tror jag aldrig att jag använt ordet "jag" så många gånger i ett blogginlägg.
Och JAG ska fan ta och ändra min header. Den är gammaaaaaal.
Nu tänker jag låta sömntabletterna ta mig till drömmarnas land istället för att sitta här och grubbla.
God natt världen.