Mitt i natten nu igen. Tänkte bara berätta att jag lever. De senaste dagarna har jag inte gjort nåååånting. Bara umgåtts med familjen. Tänkte mest bara lägga upp dagens middag (igår åt vi örtmarinerad kyckling, som smakade himmelskt men såg inte så fancy ut). Har i helgen även unnat mig en Yollibox. Jag vet! Inget onyttigt sa jag, men kan inte påstå att det är särskilt onyttigt. 95 kcal per ml, vanlig glass är cirka 250, så jag tyckte det var okej. Idag käkade jag kyckling med currysås (gjord på lätt créme fraiche) och broccoli. Alltså så himla gott, förmodligen min absoluta favorit!

Annars då? Mår okej, tror jag. Bättre på vissa sätt, men fortfarande dåligt på andra. Har ju inte träffat min psykolog sen den 18:e december.. Försöker kämpa på, men det är svårt. Har dessutom haft nästan konstant huvudvärk i en dryg vecka. Misstänker att jag har järnbrist..

Nu borde jag gå och sova, storebror tänker dra med mig runt fjättern imorgon så lika bra att vara utvilad. God natt med er!

Bra dag allt som allt hursomhelst, jobbig men ändå bra. Har gått sammanlagt lite över 5 km, och inte ätit onyttigt trots att det är fredag, min fuskdag. Har bestämt mig för att försöka låta bli onyttigheter i alla dess former januari ut. Som en liten rensning av skit i kroppen liksom, och sen efter det bara ha en dag i veckan. :) Men det är svåååårt! I alla fall när alla i ens omgivning äter onyttigt. Men jag bet ihop, några popcorn (räknar inte det som onyttigt i små mängder, kanske man borde?) men inget annat. Dock käkade vi tacos idag så jag orkade inte räkna kalorierna (så himla drygt när det är massor med grejer i), men jag vet att jag höll mig under 1000 eftersom jag räknat förr och åt ungefär samma mängd idag :)

Well. Nu är det off to bed, upp vid elva imorgon för en promenad. God natt med er. :)

Åkte ut till mamma idag, promenerar hellre i skogen (då kan man ju vara osminkad!), så vi tänkte vara här över helgen i alla fall. :)

Har med andra ord inte gjort något särskilt idag. Har mått helt ok, bortsett från huvud- & mensvärk, lite ångest över morgondagen dock, men försöker hålla mig positiv.

Får bli en trött mobilbild på maten och så sammanfattning från dagen på Lifesum, middagen gick på 443 kalorier idag (potatis, hokifilé, ärtor, broccoli, haricot verts och fun light) men missade både lunch och frukost idag heh.. :) (blev mycket mer kolhydrater än vad det skulle, men plågar inte mig själv, är väldigt ovan på den punkten). Slänger med en snygg bild på Bruce också.. ;)

Jag överlevde gårdagen (well, obviously). Det var en super lame kväll, jag var ledsen, och det enda vi gjorde var att glo på Harry Potter och Gossip Girl hela kvällen, kul. Eller ah, nä.
Det lilla jag faktiskt kan vara glad över är att Bruce inte var ett dugg rädd, utan sov lugnt genom tolvslaget (katterna var till och med räddare), och att jag fick sluta 2013 och börja 2014 med att kyssa min älskling. Men i övrigt var det bara en enda lång, jobbig kväll..
Idag skulle jag gå upp tidigt och börja mitt nya liv! Men eh, försov mig tydligen. Har sovit så himla illa på sista tiden att jag hade en heldel sömn att ta igen. Fortfarande motiverad till ett nytt, bättre liv dock! Kommer bli många förändringar nu, det känns läskigt, men samtidigt väldigt bra. Vi får se vad framtiden bär med sig, men jag kan inte tycka något annat än att det faktiskt är min tur att få ett bra år. Det har varit så mycket skit som slagit ner mig, om och om, år efter år. 2014 SKA bli mitt år, så är det bara. Nu tänker jag kämpa vidare, än ger jag mig inte.

 

Tänker inte försöka komma med någon dålig ursäkt till varför jag inte har skrivit. Jag har mått dåligt, kort och gott. Finns ingenting annat att säga. Mår sämre nu än sist jag skrev. Har så fruktansvärt mycket ångest hela tiden, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Tänkte hursomhelst skriva en sammanfattning för året som gått, skulle väl lika gärna kunna göra det imorgon, med tanke på att jag ska vara hemma. Ja, härligt va? Vi ska vara hemma på nyårsafton för att vi inte har någon att vara med. Vi skulle kanske ha varit med Sonny's kompisar, men det blev väl tydligen inget, så jag ska sitta hemma med min ångest, Sonny och djuren. Värsta nyårsaftonen någonsin.

Januari.
Mådde bra efter nyåret, hade en helt fantastisk kväll. Var taggad på livet, trodde det här året skulle bli mitt år. 2013 skulle bli perfekt, så var tanken. Vi flyttade den 2 januari, vilket kändes jobbigt, men okej. Senare samma vecka mådde jag sämre igen. Jag grät nästan konstant och mamma tyckte jag var "avtrubbad". Började ta tag i mitt mående på PRIMA ännu en gång och fick på nytt förhoppningar om livet. Den 10:e januari hämtade vi Bruce. Jag föll många gånger i januari, men gav aldrig riktigt upp.

Februari.
Har egentligen inget klart minne av februari. Så jag får titta igenom mitt instagram-arkiv, enda sättet att veta vad jag ens gjorde.. Verkar som jag inledde månaden med att dricka, och gjorde det flertal gånger under månaden. Söp väl bort känslorna och ångesten antar jag. Men jag mådde dåligt. Jätte dåligt. Depressionen höll på att dra ner mig, en gång för alla. Hade ändå många vänner som fanns där och stöttade, och jag antar att det var vad som höll mig uppe. Beställde även Summerburstbiljetten i slutet av månaden.

Mars.
Helt ärligt minns jag inte mars heller. Verkar som att stora delar av året bara är.. borta. Jag kan inte minnas. Vill kanske inte minnas hur jag faktiskt mådde. Jag hade en jobbig månad igen, men av vad jag kan se hade jag även den här gången människor i min närvaro som fick mig att kämpa lite till. Men varken om jag läser här på bloggen eller tittar på instagram hittar jag särskilt mycket. Jag mådde dåligt, var mest hemma. Ser inte ut som om att jag gjorde någonting under mars egentligen.

April.
Jag fyllde arton, och var extremt besviken på, ja, allt? Skulle ha firat riktigt ordentligt, men hittade ingen lokal så blev en liten mysig tjejkväll istället. Som sagt, mysigt, men jag hade velat festa till det när jag äntligen fyllde arton. Samma helg jag blev firad drog jag dock, för första gången i mitt liv, ut två dagar i rad och drack. Kul! Första dagen var väl, rätt lame, andra dagen riktigt kul. Träffade Natalie inne i stan för första gången på över ett år, och fick lite ny energi. I slutet på april skrev vi äntligen på kontraktet för vår första egna lägenhet, och flyttade in där.

Maj.
I början av maj hade vi vår inflyttningsfest och jag hade bestämt mig för att bli kanonfull! Det blev jag, och jag hade en jätte rolig kväll. Dagen efter hade vi vår första "tvättdag" och jag var superbakis. Men det gick ändå. Fick strax efter det världens jävla förkylning + öroninflammation, så låg hemma och mådde piss för det istället. I övrigt verkar det som att jag drack en heldel igen, Pontus och Natalie var och hälsade på äntligen och vi skulle haft en fest men mja.. Blev ingen fest, men hade en grym kväll med helt underbara människor. Spenderade många kvällar på balkongen med vin och en kär vän. Så många minnen från den där balkongen, bra minnen. Tror jag mådde rätt bra i maj ändå, om jag jämför med tidigare månader under samma år. Hoppade även av skolan i slutet av maj.

Juni.
Minns absolut ingenting av de två första veckorna i juni! Förutom att jag var på de första mötena ang. gastric bypass operationen, men det blev ju inte av, så vill inte ens skriva något om det. Och så åt jag glass i hamnen, men det är ju knappt ens värt att skriva här hah.. 14-15 juni var Summerburst och jag står fortfarande fast vid att det är ett av mina absolut bästa minnen från 2013, jag hade en helt fantastisk helg, allt som allt. Annars gjorde jag egentligen ingenting speciellt i juni, förutom att jag och Sonny firade 4 år tillsammans den 25:e.

Juli.
Jag kan inte minnas att jag gjorde något speciellt i juli. Jag minns flera speciella kvällar tillsammans med några speciella människor. Men allt som allt kan jag inte säga hur månaden var egentligen. Mådde väl helt okej antar jag. Varken bra eller dåligt, skulle jag tro.

Augusti.
I början av månaden var jag för första (och enda gången so far, känner mig seriöst helt hopplös) på krogen. Var inte särskilt mycket dricka dock, var inte ens lullig. Så skulle mest räkna det som en mysig tjejkväll. Träffade även Sofia för första gången på väldigt länge. Det här var den sista månaden jag faktiskt träffade folk. Har träffat en enda vän sen i augusti, så det var väl här allting vände till helvetet igen. Vi fick veta att vi inte skulle få bo kvar i lägenheten längre och ja, allting sket sig helt enkelt.

I september började jag förändra saker och ting. Försökte börja tänka på vad jag åt, var ute mycket och tränade hemma. Hade bestämt mig för att även om allting skiter sig, skulle jag inte ge upp. Hade egentligen ingen motivation, men vägrade ge upp. Jag började även få lite kontakt med en tjej som också kämpar på med sin viktresa.

Oktober.
Var för första gången på SÖS överviktsenhet (nu i januari ska jag äntligen dit igen, varit ett uppehåll med tanke på hur jag mått) och det kändes jätte bra. I övrigt levde jag i en otroligt påfrestande situation. Mådde riktigt, riktigt dåligt. Visste inte var vi skulle bo och jag hade ingen där som stöttade mig i all ångest. Så det var tungt. Den 22 oktober skrev vi äntligen på ett förstahandskontrakt för en stor, fin lägenhet och jag trodde allt skulle vända. Vilket det gjorde, ett tag. Jag var verkligen glad och lycklig i några veckor. Den 23 oktober var det sju år sen pappa dog, så oktober var hursomhelst en tung månad.

November.
Den första november flyttade vi in i den nya lägenheten! Jag tyckte fortfarande att allting såg ljust ut och jag var glad, gladare än på länge. Men mycket fortsatte vara som vanligt. Jag var isolerad och tillsist brast allt igen. Jag kämpade på men tillsist blev jag påmind om allt det där jobbiga igen ändå. Och jag förstod, med hjälp av min psykolog att när man mått dåligt i över sju år, blir man inte frisk från varken depression eller social fobi i ett litet kick. De tar tid att läka. Något som var bra den här månaden var att jag äntligen fick kontakt med min bästa killkompis igen, och på riktigt. Vi pratar fortfarande, och jag kunde inte vara gladare över det. Dessutom flyttade vi hit gerbilerna den här månaden och jag påbörjade kartläggning hos Ung i Nynäs, riktigt ordentligt.


December.
Vanligtvis skulle jag säga att december är en bra månad för mig. Jag älskar julen och allt som hör till. Men den har varit piss. Ju längre tiden har gått, desto sämre har jag mått. Det är fortfarande december och ska jag vara ärlig skulle jag gärna somna nu och vakna först i januari. Men ja, finns inte så mycket att säga om december. Jag har ju bara varit hemma.. Vi skaffade faktiskt två katter för några veckor sen nu, och det har väl varit det enda som varit bra, tror jag. Två killar vars ägare fått astma. När vi var och hälsade på fastnade vi direkt och nu bor de med oss, och Bruce blev såklart överlycklig.

Så, vad har jag kommit fram till?
2013 har varit ett riktigt jävla skitår. Ännu ett år av ångest, depression, smärta, socialfobi och en allmänt ostabil omgivning. Det har funnits ljusglimtar! Saker jag kan se tillbaka på och le. Men nästan alla de minnena delar jag med människor jag inte träffat på nästan ett halvår. Det gör mest ont att minnas, och jag vill helst inte.
Jag försöker se fram emot nästa år. Jag har pillat med mina nyårslöften och jag vet vad jag vill uppnå. Jag tänker fokusera på mig själv nästa år. Alla andra år har jag sagt och lovat så mycket, men ingenting har blivit vad det skulle. 2014 tänker jag göra allt för min skull. Jag vill gå ner i vikt, för MIN skull. Jag vill börja må bättre, för MIN skull. Jag vill hitta en arbetsträningsplats, för MIN skull. Jag tänker inte göra det här för någon annan den här gången. Och jag tänker inte fortsätta förlåta människor som inte förtjänar det, jag tänker inte låta någon dra ner mig när jag vet att jag förtjänar att må bra. Jag vill lägga min tid på människor som bryr sig om mig, som vill vara min vän lika mycket som jag vill vara deras.
Jag har gjort fel många gånger under 2013, men jag har lärt mig så himla mycket. Jag tar med mig alla lärdomar in i 2014, men jag tänker försöka lämna all smärta i 2013. Nästa år ska bli mitt år.

Jätte länge sen jag skrev nu igen. Har inte mått bra, har inte orkat. Det är så mycket ångest som hänger i luften. Jag sover knappt. I snitt 3-4 timmar/natt. Om jag somnar, och gör jag det vaknar jag minst 3 gånger per natt. Och flera gånger den senaste tiden har jag gråtit mig till sömns. Jag har nästan konstant ångest och jag börjar bli orolig att jag kommer må lika dåligt den här vintern som förra.

Jag mår verkligen inte bra nu. Det har hänt vissa saker jag är väldigt glad över, bland annat har jag börjat få kontakt med en vän igen, vilket känns jätte bra. Men det är så mycket annat dåligt, och de bra grejerna som finns väger inte upp de dåliga.

Jag tänkte ändå att jag skulle försöka skriva lite mer här nu. Kanske kan det vara bra att få ut alla jobbiga tankar och känslor.. Jag vet inte. Kanske är det värt en chans i alla fall.

Nu ska jag ta och gå till min psykolog, jag hoppas på att hon kan hjälpa mig fixa en läkartid. Har inte ens en fast läkare trots alla mediciner jag äter, och det känns inte särskilt bra. Senare idag har jag även ett möte på Ung i Nynäs. Så med eller utan (ja, utan) en ordentlig sömn har jag en del att göra idag.

Hej på er! Long time no see.
Ändrat designen igen (oh well, hello there captain obvious),
tröttnade på den jag hade innan och kände för något mer vinter/jul inspirerat, trots bristen på snö här i Nynäs..
Har inte direkt gjort sådär värst mycket sen jag skrev sist. Träffat en av mina absolut bästa vänner och jag var så glad när vi sågs och jag insåg att det fortfarande var så. Att vi fortfarande kan prata på helt obesvärat. Så det känns jätte bra. Annars har jag mest varit hemma, Sonny jobbar ju mån-tors så jag är ensam på dagarna, har insett hur lätt det är att falla in i gamla vanor. Sova halv dagen osv. Men så är det ibland.
Ska ut till mamma nu idag, hon fyllde år igår så vi ska fira henne lite och sådär.

Jag har inte så värst mycket mer att säga just nu. Slänger in lite trötta mobilbilder från den senaste tiden istället.

Hej!
Har faktiskt gjort en hel del idag med. Tvättat, diskat, fixat i städskrubben och sorterat lite annat skit. Just för tillfället har jag, hrm, lite problem att skriva. Bruce tjöt och nöjde sig inte med att sitta på skrivbordet, utan nu ligger han framför tangentbordet och håller fast min arm med huvudet!! Faaaast nu flyttade han på sig och körde in hela nosen i.. ja vafan heter det? Armvecket? Armbågen fast på insidan typ haha, bra på att förklara.. Så ska han tydligen sova, jäkla knäpphund :) Inga toppen bilder, men ni kanske förstår?

 

Halloj.
Måste säga att jag haft en ganska händelserik dag idag ändå. Var iväg till en secondhand-butik och köpte bland annat fem böcker för 1:-/styck, hur galet?! Hittade en bok av Sofia Åkerman som skrivit Zebraflickan, en av mina absoluta favoritböcker. Så jag är nöjd minst sagt. Sen har jag, äntligen, kommit iväg på en promenad idag. Har inte blivit mycket av "det nyttiga livet", den senaste tiden så det var riktigt skönt att komma ut och att äta nyttigt. En timmes promenad blev det, och tidigare har jag alltid stressat mig själv, pushat mig själv för långt. "Måste klara minst såhär långt på den här tiden", osv. Nu gick vi för att Bruce skulle få en längre promenad och för att det var skönt bara, inte för att klara så långt som möjligt. Just nu känns det som att visst, klarar man mer och mer är det ett plus, men inte ett måste. Jag tror att det bästa för mig vore att "skynda långsamt" nu. 
Sen har jag skrivit till en vän som jag tvekat till så länge och som jag saknat av hela mitt hjärta. Jag kan definitivt inte säga att "det har löst sig nu" men att det känns bättre än tidigare i alla fall. Och dessutom pratat med en till vän jag också saknat som attan. Jag vill säga "det går bra nu", men jag vågar inte riktigt. Det går bättre nu i alla fall, och det får räcka. :)

Har stått rätt tomt här på bloggen. Har varit trött, seg, oinspirerad osv. Haft en svacka helt enkelt.
Tänkte bara lägga upp några bilder, använde kameran för första gången på.. länge.
Slog till med en riktigt ordentlig frukost-lunch (frunch då med andra ord). Blev rätt bra måste jag säga,
inte toppen nyttigt men helt ok. Ska börja om på ny kula med nyttigheter på måndag, även det har hamnat i min svacka, suck..

 

Hej!
Världens segaste dag. Har sovit jätte dåligt igen, somnade framåt fyra-halv fem. Sen har jag halvsovit fram till kvart över elva. Med en massa mardrömmar dessutom. Helt underbart, fast ändå inte. Så jag avbokade mitt möte på Capio idag, orkade inte.. Annars då? Mår inte sådär värst bra. Har en såndär ångestdag. En såndär dag när humöret vänder på två sekunder och jag inte ens känner mig själv. Det är jobbigt. Så jag försöker hålla hjärnan upptagen hela tiden. Göra lite saker. Har fått upp ytterligare lite mer grejer i lägenheten och så har vi tvättdag. Inte sådär värst roligt kanske, men åtminstone något att göra. Inte bara att sitta och vänta på att det ska hända något.
Förresten, vi har ju skrivbordet i vardagsrummet, så i skrivande stund sitter jag framför fönstret (som är öppet). Jag hör barnen som leker på dagiset, fåglar som kvittrar (sjunger?) helt galet och kyrkklockan. Jag kan inte påstå att jag är religös, men jag gillar att vi kan se kyrkan från fönstret. På kvällen är den upplyst och det ser verkligen jätte mysigt ut. Jag kan däremot inte påstå att jag gillar att ha dagisbarn utanför fönstret. Tur att det sovrummet är på andra sidan, barn har ju en förmåga att låta en hel del.. Jag har dessutom, just precis nu, världens mest mammakära lilla vovve framför mig. Han vägrar sitta på stolen brevid, han måste ligga framför tangentbordet och gosa in sig hos mig. Känns härligt att veta att man är viktigast i hela världen för honom. Min lilla skrutt.
Ytterligare ett inlägg om absolut ingenting intressant! Duktigt av mig ändå, hah. Men jag tycker det är svårt. Jag vet inte vad jag ska skriva om, om jag inte skriver om min vardag. Jag gör ju ingenting speciellt om dagarna, och de senaste månaderna har jag inte ens träffat människor, så det händer ju inte så värst mycket. Kanske ska försöka hålla mig till den här blogglistan jag satte ihop? Får fundera på det dära..

Hej bloggen!

Egentligen fick vi internet redan i fredags men det har varit så himla mycket att jag inte riktigt prioriterat att skriva ett inlägg här. Men nu tyckte jag det var dags, och när jag är klar ska jag ta itu med klädkammaren.
Vi flyttade ju som ni redan vet i fredags. Jag och mamma var här i nya lägenheten och plockade in saker i köket osv, Sonny var kvar i gamla lägenheten och packade det som var kvar där, och mina brorsor och Janne körde möbler/kartonger och bar in. Allting gick med andra ord väldigt smidigt! Det kändes jätte konstigt att sova här första natten, jag har fortfarande svårt att förstå att det här är vårat.
Vi har möblerat färdigt, så gott vi kan i alla fall. Vi har varken matbord eller soffbord, eftersom de ingick i lägenheten vi hyrde i andrahand (dock sa han tidigare att vi skulle få ta med oss soffbordet, men icke), så de senaste dagarna har vi käkat på golvet. Alltså, det känns inte direkt särskilt kul att berätta, men det är ju sant. Eftersom det blev dubbla hyror att betala här + en halv hyra i andra lägenheten har vi inga cash kvar nu. HÄRLIGT. Nej, inte alls faktiskt. Men jag hoppas att den delen också ska lösa sig, det viktigaste är ändå att vi har någonstans att bo och att hyran är betald, allting annat löser sig med tiden.
Just för att vi inte har något matbord så är det väldigt tomt och det ekar massor här i vardagsrummet. Och då har vi ändå soffa, skrivbord, TV-bänk och sådär här inne. Ni kan tänka er att det är ett rääätt stort rum. I alla fall om vi jämför med det vi hade tidigare.. Jag har tänkt ta bilder, men jag har inte någon lust att visa allt innan det är färdigt, så ni får hålla ut lite till. :)
Annars händer det inte så himla mycket spännande, för att vara ärlig. Har lite möten i veckan, men inte annars. Hoppas på att tjejerna ska komma förbi någon dag, men det har blivit uppskjutit några gånger nu, så jag vet faktiskt inte. Men det vore rätt skönt att få träffa lite människor igen. Har funderat lite på att ha någon form av inflyttningsfest senare också, vi får väl se. Vore kul, nu när folk faktiskt kommer få plats här haha..
Nej, nu blev det ett jätte långt inlägg, och jag måste verkligen fixa med något. Är fortfarande en del kvar och jag vill verkligen få det färdigt så det känns fint här. Förresten vill jag bara säga tack till er som tar er tid att läsa min blogg. Det känns jätte speciellt att några människor orkar klicka sig in hit och läsa vad jag har att berätta, fastän att det egentligen inte är särskilt intressant? Puss på er. ♥

Om typ bara en halvtimma kör vi första lasset med grejer! Är inte alls exalterad. Dock har jag inte en aning om när vi faktiskt får internet där borta, så misstänker att det kommer bli helt tomt på updates här under helgen. Men nu måste jag fortsätta packa haha, pusssss!! ♥

Fick det bästa mejlet jag kunnat tänka mig idag, så det var helt klart härligt att vakna idag!
Imorgon flyttar vi, och jag känner mig så redo för det här nya äventyret. När jag har lite mer tid ska jag berätta om alla tankar kring det här. Hur jag skyndat för mycket med allt. Men idag finns ingen tid för sånt! Har två miljoner grejer att packa haha. Puss! ♥

Varit lite dåligt med updaterandet från mig ett tag nu. Har haft en hel del att göra. Har varit ute hos mamma och Janne (håller på att fixa en grej jag inte kan göra hemma, visar när det är klart!) några nätter nu. Åker förmodligen hem imorgonbitti. :) Så onsdag & torsdag ska vi packa ner resten (blir nog rätt långa dagar..), tvätta (torsdag), och sådär. Har listor och grejer på allt som ska göras! På fredag hämtar vi ju nycklarna så då får vi äntligen flytta in i lägenheten! Så jävla excited! Kommer bli bäst ju. Nåväl, nu ska jag duscha och sen fortsätta på mitt projekt (kanske frukost först..?) :)

Varje år är det en dag på året jag verkligen inte längtar till, som jag snarare hatar av hela mitt hjärta. Det är idag, 23:e oktober. För sju år sen idag dog pappa. Sju år har gått sen jag sist träffade honom, och det gör så jävla ont. Förra året grät jag nästan konstant runt det här datumet. På ett sätt har det nog, just därför, varit bra att jag har haft så mycket annat att tänka på. Jag har inte hunnit reflektera och sörja på samma, intensiva, sätt som förra året. Jag menar inte att jag inte saknar honom lika mycket, för det gör jag. Men sorgen har inte varit sådär fruktansvärt jobbig som de tidigare åren.

Det känns så tomt. Livet. Jag ser tillbaka på alla stunder han inte har varit i mitt liv, och det gör ont. Min 18-års dag, när jag träffade Sonny & när vi förlovade oss, och alla andra gånger. Han kommer inte få vara med på mitt bröllop och följa mig till altaret som jag alltid drömt om, han kommer inte få träffa sina barnbarn. Det gör så inihelvetesjävla ont. Det finns inte ens ord för det. Jag vet att han alltid är med, vi bär honom i våra hjärtan, men jag kommer aldrig mer kunna ha en konversation med honom, jag pratar med honom, ofta, men jag får ju aldrig några svar. Det känns så himla tomt att det är så det är.

Jag tror att när ens föräldrar lever och är friska uppskattar man dem inte på samma sätt. Jag förstår att det är naturligt att som tonåring bråkar man med dem och är mest trött på dem hela tiden. Men när pappa dog, önskade jag att jag hade hunnit visa hur mycket jag älskade honom. Och sen mamma fick bröstcancer lät jag aldrig henne glömma hur mycket jag älskar henne. För en dag, varesig det är nu eller om tjugo-trettio-fyrtio år, kommer vi att förlora våra föräldrar. Allihopa. Därför är det viktigt för mig, att kanske inte varje dag, men ofta, berätta för mamma hur viktig hon är för mig. Det är värt att tänka på i alla fall.

Jag har egentligen jätte mycket att göra, med flytten och så, men idag tänker jag inte bli besviken på mig själv om ingenting blir gjort. Det är okej och mänskligt. Man måste få sörja. Idag är en skitdag, och så är det bara. Lyckas jag få något gjort är jag nog värd en klapp på axeln.

 

Känner ni inte för att läsa ett långt inlägg, kan ni nog sluta läsa nu redan. För nu ska jag äntligen berätta precis vad som har hänt. Men det är nog lika bra att jag tar det från början.

Jag tror de flesta som läser min blogg vet att i slutet av den här sommaren fick vi ett riktigt jobbigt besked. Killen vi hyr lägenheten vi bor i nu berättade att han skulle behöva flytta in här själv, och att om tre månader måste vi ha flyttat. Vi hyr i andrahand och vårat kontrakt säger att uppsägningstiden från hans håll är på tre månader. Vi hade ingenting att säga till om, men eftersom vi haft helt andra förväntningar när vi skrev kontraktet blev det lite av en chock. Han pratade om att han ville hyra ut länge, i minst två år i alla fall. Och vi trodde det skulle fortsätta vara så, och därför har vi inte ens tänkt på det, förrän då.

Vi har sen dess ringt, mejlat och tittat på ett flertal lägenheter. Allting har skitit sig i slutändan. Det har inte blivit någonting och de senaste veckorna har med andra ord min ångestnivå varit skyhög. Jag har inte kunnat slappna av, utan jag har stressat konstant.

Den 24:e september fick vi ett meddelande av en tjej som sa att de hyr av ett lite mindre hyresföretag här i Nynäs, men att de skulle flytta och då blir deras lägenhet tom. Vi mejlade hyresföretaget och fick svaret att de inte kunde svara på ett ungefär var i köplatsen vi låg, eller om det ens fanns en chans att vi skulle kunna få lägenheten. Så vi gav ju helt och hållet upp den drömmen, innan den ens hade hunnit bli något. Tills för 11 dagar sen.

Den 10:e oktober fick vi ett mejl att de kunde erbjuda lägenheten till oss. Vi trodde det var ett skämt först. Vi hade ju gett upp, accepterat att vi skulle få flytta in i mammas och Jannes gästrum. Samma kväll var vi och tittade på lägenheten och fastnade så snart vi kommit in hallen. Lägenheten vi bor i nu är två rum på 37kvm. Ni kan ju tänka er, det är inte stort. Sovrummet är knappt ett rum, sängen tar upp hela rummet, förutom en liten gång på sidan. När vi klev in i den här lägenheten kändes det som ett slott. Samma antal rum, men 62 kvm. Alltså, för oss kändes det verkligen gigantiskt.

Det fanns ingenting med den här lägenheten vi inte älskade, plus det faktum att det är en förstahandslägenhet. Det innebär att man inte behöver oroa sig för att hyresvärden plötsligt vill ha sin lägenhet, utan betalar du din hyra och sköter dig rent allmänt får du bo kvar, tills du själv väljer att flytta. Men allt hopp och all glädje försvann igen.

Den 17:e oktober fick vi ett mejl där det stog att hyresvärden tyvärr sa nej till att skriva hyreskontrakt med oss. Jag blev så jävla ledsen, besviken och ja, rent ut sagt förkrossad. Vi hade snubblat på målsnöret. Allt detta för att Sonny har en praktiklön och jag är sjukskriven. Det går med andra ord inte att se att vi har en inkomst. För mig rasade hela världen. Men Sonny gick och pratade med de som jobbar där, och förklarade hur det ser ut. Vi fick svaret att vi skulle få vänta, igen. Så jag gick till min psykolog (gissa om jag var glad att jag hade en tid just den dagen..) och Sonny iväg för att prata med ABF om sin praktik. När jag kom hem igen hade vi fått ett mejl. Hela jag skakade när jag skulle läsa det. 

Med en himla massa trixande hade det löst sig. Mot alla odds. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant helt ärligt. Så ja, idag har vi varit och skrivit på kontraktet. Den 1:a november (fredag nästa vecka) flyttar vi in. Lägenheten ligger på Kaptensgatan här i Nynäshamn, och den är allt jag önskat mig. Det är ett förstahandskontrakt, två stora rum, stor hall, klädkammare och en altan. Kommer självklart att uppdatera senare med bilder etc. Jag kan äntligen börja se en ljusare framtid. Äntligen är det min tur att få en chans att må bra. Jag säger bara en sak: Livet - HÄR KOMMER JAG!