Idag bestämde jag mig tillsist (efter att ha läst på nogrannare än innan) för att anmäla mig som organdonator. Om jag dör och det finns möjlighet vill jag absolut att mina organ ska kunna rädda en eller flera människors liv.

Pappa var njurtransplanterad och innan dess fick han gå på dialys (när njurarna inte fungerar måste en maskin rensa ens blod) flera gånger i veckan (visserligen träffades faktiskt mamma och pappa så, då mamma jobbade där, och annars hade jag ju inte funnits..), och alltså har jag fått höra hur tufft det faktiskt är. De flesta som går på dialys kan inte jobba, eller ha en normal vardag. Även om pappa hade andra sjukdomar/handikapp så vet jag att den där njuren förändrade hans liv.
Om det finns minsta lilla chans att ett av mina organ kan rädda åtminstone en annan människas liv så är det värt det, hundra gånger om.
Det var lättare än jag trodde, allt som krävs är en e-legitimation. På den här hemsidan kan man läsa allt om hur det fungerar, vanliga frågor etc.
Ingen människa kan göra allt, men alla kan göra något. När man dör behöver man inte sina organ längre, men de kan förändra en annan persons liv. Jag läste (på hemsidan jag länkade) om hur två föräldrar valde att deras sons organ skulle doneras. Hans organ ändrade 6 människors liv, bland annat en kille som hade en vecka kvar och leva, fick hans hjärta, och en liten flicka fick hans ena njure.
Jag är jätte glad att jag har tagit det här beslutet. Enligt statistik så väntade den 30 juni 2013 hela 827 personer på ett eller flera nya organ. Och jag kan bara tänka mig att om det var jag, en av mina familjemedlemmar, eller ett av mina framtida barn som behövde ett organ. Då hade jag önskat att flera hade anmält sig som organdonatorer. Sätt dig in i den situationen, och tänk på att du kan rädda liv, och därmed kanske en familj slipper förlora en av sina älskade.