Påstod ju att jag skulle skriva mer i bloggen, HAH. Nej men allvarligt talat, har varit mycket på gång de senaste dagarna, plus att vi varit ute hos familjen från lördag till torsdag, så kanske inte allt för konstigt. Har varit besök till läkare, sjuksköterska, psykolog och kurator så det har inte direkt varit lugnt.

När jag träffade läkaren så sjukskrev han mig som jag tidigare berättat om, och höjde min medicindos, den ena antidepressiva sorten. Så hurra för ännu starkare biverkningar!
På psykologfronten så är vi klara med första delen av bedömningen, och det som står klart är att jag har social fobi och depression som diagnos, men att vi ska inrikta oss på den sociala fobin då den stör hela min vardag. Nu väntar åtminstone ett besök till för att vi ska bli helt klara, har en del kvar på en SCID-intervju. Fråga mig inte vad det betyder, för det vet jag inte ens själv haha, men hon frågar och jag får berätta. Man lär sig en hel del om sig själv.
Kuratorn träffar jag ju drygt varje vecka, och får hjälp på andra sätt och vis. Vi pratar mycket, så jag får "ventilera", och så är hon en jäkel på att få saker att hända. Hon gör verkligen allting hon kan för att hjälpa mig och det känns så himla skönt att jag vet att det faktiskt är så.

Sen träffade jag ju en sjuksköterska! I somras gjorde de en bedömning för om jag passade för GBP-operationen, vilket jag inte var, orkar inte dra hela den storyn igen, om jag inte redan berättat om det på bloggen då.. En och en halv månad senare fick jag ett brev från Sgt Göran som de på Ersta remitterat mig till, där de berättade att de inte har någon erfarenhet av ungdomar, och därför inte kan hjälpa mig. Efter det fick jag en kallelse från Karolinskas överviktsenhet och i torsdags var jag äntligen där! Fick träffa en sjuksköterska som var jätte trevlig, vi pratade lite kring hur allt fungerar, jag fick hem massa papper och så ska jag ta blodprov (elva rör!!). Hon tog blodtryck, puls, vikt och längd. Och jag var så nervös när jag skulle kliva upp på vågen att jag trodde jag skulle svimma. Men det visade sig att trots de gånger jag har fuskat och ätit dåligt eller hoppat över träningen, så hade jag gått ner 10 kilo. Alltså, det är ju ingenting, jag har en lång väg kvar att gå, men jag tror helt ärligt aldrig jag ens har gått ner i vikt förut. Så för mig är det här SÅ stort. Jag är så glad och stolt över mig själv!

Helgen har varit lika tråkig som de senaste veckorna. Träffar aldrig människor längre, så det har bara varit jag, Sonny och Bruce. Igår såg vi på Idol, och det var väl.. kul. Antar jag. Idag har vi haft hemmaspa och åååh, jag känner mig fan som en helt ny människa! Rakat benen, haft två olika hårinpackningar, smörjt in mig (doftar fan som en hel parfymaffär här haha), skrubbat, filat och haha, gjort allt man kan nästan. Känns skönt att göra något snällt mot sin kropp då och då.

Nu tror jag minsann att jag skrivit alldeles för mycket, dessutom sitter Sonny och väntar på mig och vill se film. Tänkte tända massa ljus och rökelser och grejer, regnar ju ute också. Mysigt!