» 24 oktober 2013
Hej!
Vanlig, trist torsdag idag. Har varit hos min psykolog och ja, that's it. Är ensam hemma (skitkul att sitta ensam i en liten, stökig lägenhet med flyttkartonger överallt), eftersom Sonny ska till sin praktikplats och se lite hur allt fungerar och så, sen ska han jobba hela helgen. Hoppas på att kunna vara hos mamma då, vill verkligen inte sitta ensam här i tre dagar..
Blir ju annorlunda sen när vi har flyttat, han ska ju fortfarande jobba på helgerna, men då kommer jag i alla fall kunna hitta på något under dagarna. Sätta upp grejer och sådär. Och sen kommer det ju dessutom gå att göra mysigt där! Tända ljus och sånt. Här är typ alla såna grejer nerpackade, plus att det allvarligt talat ligger grejer ö-v-e-r-a-l-l-t. Är ju inte särskilt mysigt..
Annars då? Jag är glad. Går i lite av att lyckorus då det mesta i mitt liv som varit vänt upp och ner äntligen börjar komma på plats. Bit för bit lägger sig rätt. Nu kommer jag äntligen ha möjligheten att börja må bättre. Jag kommer ha alla förutsättningar för att kunna jobba igenom alla problem etc. Och jag kan inte säga att jag tycker att det är mer än rätt, det är min tur att få den här chansen. Jag har mått dåligt i över sju år. Jag är arton år och jag har inte haft allt det som det innebär att vara tonåring. Jag har haft tuffare grejer att kämpa mot. Inte killar, finnar och allt vad det innebär att vara tonåring. Jag menar, jag har väl haft det också, men mest andra grejer. Och jag kanske klagar en hel del, men jag har nog rätt till det..
Den här lägenheten betyder så mycket mer för mig än att bara känna att jag har ett tryggt ställe att bo på. Mycket mer. Jag kommer kunna fokusera på terapin, på att ta mig upp från allt det här mörka, en gång för alla. Samtidigt som det också är världens finaste lägenhet. På riktigt alltså. Den är så himla fin. Jag känner verkligen att jag kommer kunna känna mig hemma där.
Nu ska jag bara sluta skriva ut allt som snurrar i huvudet på mig. Eller vadå, det är ju min blogg, men känner att det börjar bli lite väl flummigt haha. Puss på er! ♥
Den här bilden säger så mycket för mig. Det känns som om den beskriver mig, mitt liv.
Tidigare har jag alltid varit negativ. Alltid. Senaste tiden har jag bestämt mig för att vara positiv,
och det känns som om det har hjälpt, att ha en positiv inställning.
Grymt uttjatad, men fortfarande lika sant.
Jag har haft lite väl mycket regn nu, så regnbågen är mer än välkommen.
Vanlig, trist torsdag idag. Har varit hos min psykolog och ja, that's it. Är ensam hemma (skitkul att sitta ensam i en liten, stökig lägenhet med flyttkartonger överallt), eftersom Sonny ska till sin praktikplats och se lite hur allt fungerar och så, sen ska han jobba hela helgen. Hoppas på att kunna vara hos mamma då, vill verkligen inte sitta ensam här i tre dagar..
Blir ju annorlunda sen när vi har flyttat, han ska ju fortfarande jobba på helgerna, men då kommer jag i alla fall kunna hitta på något under dagarna. Sätta upp grejer och sådär. Och sen kommer det ju dessutom gå att göra mysigt där! Tända ljus och sånt. Här är typ alla såna grejer nerpackade, plus att det allvarligt talat ligger grejer ö-v-e-r-a-l-l-t. Är ju inte särskilt mysigt..
Annars då? Jag är glad. Går i lite av att lyckorus då det mesta i mitt liv som varit vänt upp och ner äntligen börjar komma på plats. Bit för bit lägger sig rätt. Nu kommer jag äntligen ha möjligheten att börja må bättre. Jag kommer ha alla förutsättningar för att kunna jobba igenom alla problem etc. Och jag kan inte säga att jag tycker att det är mer än rätt, det är min tur att få den här chansen. Jag har mått dåligt i över sju år. Jag är arton år och jag har inte haft allt det som det innebär att vara tonåring. Jag har haft tuffare grejer att kämpa mot. Inte killar, finnar och allt vad det innebär att vara tonåring. Jag menar, jag har väl haft det också, men mest andra grejer. Och jag kanske klagar en hel del, men jag har nog rätt till det..
Den här lägenheten betyder så mycket mer för mig än att bara känna att jag har ett tryggt ställe att bo på. Mycket mer. Jag kommer kunna fokusera på terapin, på att ta mig upp från allt det här mörka, en gång för alla. Samtidigt som det också är världens finaste lägenhet. På riktigt alltså. Den är så himla fin. Jag känner verkligen att jag kommer kunna känna mig hemma där.
Nu ska jag bara sluta skriva ut allt som snurrar i huvudet på mig. Eller vadå, det är ju min blogg, men känner att det börjar bli lite väl flummigt haha. Puss på er! ♥
Den här bilden säger så mycket för mig. Det känns som om den beskriver mig, mitt liv.
Tidigare har jag alltid varit negativ. Alltid. Senaste tiden har jag bestämt mig för att vara positiv,
och det känns som om det har hjälpt, att ha en positiv inställning.
Grymt uttjatad, men fortfarande lika sant.
Jag har haft lite väl mycket regn nu, så regnbågen är mer än välkommen.
Trackback
