Igår hade jag i princip bestämt mig för att inte gå till skolan idag.
Tyckte det var bättre att stanna hemma och sova. Men vid halv tio ramlade det in ett oväntat sms.
"Hej :) Kommer du till skolan imorgon? Saknar dig! <3". Och jag blev lite ställd.
Sen blev jag förbannad på mig själv, varför i helvete ska det vara så jävla svårt?
SKÄRP DIG HANNAH! Så jag bet ihop, gick och gjorde mig iordning och imorse klev jag upp och åkte till skolan.
Jag blir så jävla irriterad på mig själv, det var ju inte särskilt jobbigt direkt?
Fine, jag var trött, det var segt att kliva upp, men det handlar ju om min framtid?!
Känner mig som en idiot, även om jag är stolt att jag faktiskt kom i väg.

Helgen var fin. I fredags var vi ett gäng inne i Stockholm.
Och i lördags kom mina finaste bästa tjejor hit.
En himla massa skratt, kramar och några foton ute i minus graderna.
Det ska väl hålla igång mig en vecka? Jag måste klara det här.

Jag hatar att du sårar mig fastän att du vet hur otroligt mycket jag älskar dig.
Jag hatar att jag minns allt, att jag trodde vi skulle bli vänner igen.
Jag hatar att jag förväntade mig något.
Jag hatar att du inte är den personen jag behöver.
Jag hatar att jag inte längre vill ha dig i mitt liv.
Jag hatar att det blev så jävla fel.
Men det här var sista gången du sårade mig.