Vi hade kort dag idag! Underbart, började halv nio, ritade hela mattelektionen,
vilket iofs bara ledde till att jag fick skäll och läraren nöp mig i armen (?!)..
Sen fick vi säga hejdå till vår samlärare och historialäraren var sjuk,
så det innebar att vi slutade redan klockan tio. (Thank god, hade aldrig pallat)..
Vi drog ner några tjejer på stan och hängde runt, jag skrattade så jag grät inne på lindex.

Har så många fina människor i mitt liv. Jag är så tacksam för allting jag har. Och alla.
Äntligen börjar jag bli lyckligare. Det tar tid och det är verkligen inte perfekt än,
men jag märker till och med själv att jag har kommit någonstans.
Jag kliver upp på morgonen utan att hålla på att bråka med mamma,
jag orkar skratta utan att det är en fasad,
jag längtar efter framtiden istället för att frukta den.