Precis i början, när jag ständigt hade fjärilar i magen.
Det var när jag var som gladast.
Inte bara pågrund av honom, alla andra också.
Jag hade människor jag älskade omkring mig,
fast, om jag tänker efter har jag ännu fler nu.
Men det finns några stycken jag saknar enormt mycket.
Jag hatar att det blev som det blev,
men det finns ingen anledning att ångra det nu.
Det är försent att ångra saker som jag inte kan ändra.
Men där i juni-juli, tvåtusennio, den tiden saknar jag.