Måndagar är inte riktigt något för mig. Men jag kom tydligen upp ändå.
Allmänt seg dag, har mått halvdåligt hela dagen..
Yrsel och huvudvärk och så lite ångest på det. Wey.
Nu ska jag gå och lägga mig, otroligt nog.
Jag har redan tagit sömntabletterna och allt,
helt amazing. Så har det inte låtit på några år.
Jag känner mig förändrad. Annorlunda. Ändå tycks ångesten komma tillbaka.
Fastän att saker och ting går bättre. Skolan, att komma upp på morgonen etc..
Jag känner mig.. Ensam. Tom. Som om alla faktiskt tror på leendena.
Inte ser alla tomma blickar och min rädsla.
Kanske borde jag inte begära det heller, egentligen.
Nåja. Avslutar inlägget med en låt jag verkligen tycker om.