Blivit lite dålig uppdatering här, men jag lär skärpa mig nu när jag fick ett tangentbord man kan koppla in i iPaden (eller iPhonen), av storebrorsan häromdagen. Sjukt soft grej.

Nu: sova! Ska upp runt åtta till läkaren ju..

1. Jag har nästan alltid målade naglar. Ibland är jag rätt dålig på att ta bort gammalt och måla om, men det är inte ofta jag har inte har något lack alls.

2. Jag har en extremt stor passion för film. Jag älskar film och kan se om mina favoriter hur många gånger som helst. Det är något speciellt med Disney-filmer och på den punkten kommer jag aldrig växa upp.

3. Jag har extremt svårt för att bestämma mig för vilken hårfärg jag ska ha egentligen. Nu är jag blond och tänkte ha det såhär fram till nyår/våren och då ska jag göra något lite mer spännande.

4. Jag hatar hösten/vintern, och nu när den är på väg så är jag livrädd. Jag vet hur jobbig den är för mig och jag ser inte alls fram emot den här mörka perioden.

5. Jag har rätt små fötter, de flesta som ser det finner det rätt kul, tydligen haha. Kan ha skor i 35-36, lite beroende på vad det är för slags skor.

6. Perioder när jag mår riktigt dåligt är jag extremt lättretlig och får ett hemskt humör. Jag blir förbannad för minsta lilla och humöret svänger fram och tillbaka på bara några sekunder.

7. Jag hatar min näsa och om jag hade pengar hade jag förmodligen plastikopererat den. Jag hade velat ha en smalare och rakare näsa än vad jag har.

8. Jag har planerat, precis som de flesta andra, vad mina barn ska heta. Det är ju självklart inte helt bestämt så, men jag har min lilla plan. En flicka och en pojke, båda ska ha tre namn och alla ska börja på A.

9. Förtillfället köper jag helst inredningsprylar. Har köpt allt möjligt den senaste tiden, lite tröstshoppning och lite har det varit saker jag/vi behöver.

10. Det mesta jag skrev i den här listan var helt random. Jag kände mig helt tom i huvudet när jag väl satte mig och började skriva den här listan, så det är nog en hel del knäppa grejer.

Bestämde mig för att försöka göra en sånhär "30 dagars blogglista" igen. Har satt ihop den själv, hittat vissa dagar i andra listor, och vissa dagar har jag ändrat om rubriken. Men den är alltså inte bara helt kopierad från någon annan. Men okej, då kör vi, såhär ser listan ut!

Idag bestämde jag mig tillsist (efter att ha läst på nogrannare än innan) för att anmäla mig som organdonator. Om jag dör och det finns möjlighet vill jag absolut att mina organ ska kunna rädda en eller flera människors liv.

Pappa var njurtransplanterad och innan dess fick han gå på dialys (när njurarna inte fungerar måste en maskin rensa ens blod) flera gånger i veckan (visserligen träffades faktiskt mamma och pappa så, då mamma jobbade där, och annars hade jag ju inte funnits..), och alltså har jag fått höra hur tufft det faktiskt är. De flesta som går på dialys kan inte jobba, eller ha en normal vardag. Även om pappa hade andra sjukdomar/handikapp så vet jag att den där njuren förändrade hans liv.
Om det finns minsta lilla chans att ett av mina organ kan rädda åtminstone en annan människas liv så är det värt det, hundra gånger om.
Det var lättare än jag trodde, allt som krävs är en e-legitimation. På den här hemsidan kan man läsa allt om hur det fungerar, vanliga frågor etc.
Ingen människa kan göra allt, men alla kan göra något. När man dör behöver man inte sina organ längre, men de kan förändra en annan persons liv. Jag läste (på hemsidan jag länkade) om hur två föräldrar valde att deras sons organ skulle doneras. Hans organ ändrade 6 människors liv, bland annat en kille som hade en vecka kvar och leva, fick hans hjärta, och en liten flicka fick hans ena njure.
Jag är jätte glad att jag har tagit det här beslutet. Enligt statistik så väntade den 30 juni 2013 hela 827 personer på ett eller flera nya organ. Och jag kan bara tänka mig att om det var jag, en av mina familjemedlemmar, eller ett av mina framtida barn som behövde ett organ. Då hade jag önskat att flera hade anmält sig som organdonatorer. Sätt dig in i den situationen, och tänk på att du kan rädda liv, och därmed kanske en familj slipper förlora en av sina älskade.

Eftersom jag ändå kommer att fortsätta skriva i bloggen när tankarna blir för många, eller när jag mår bättre, så laddade jag ner en design, ändrade och fixade, och nu är det klart.
Med andra ord inte jag som gjort designen, men det är inte särskilt svårt att klicka sig vidare till personen som gjort den, eller hemsidan där man kan ladda ner dem.
Anyhow, nu är det i alla fall lite fint här.

Vaknade redan vid åtta imorse, gjorde mig iordning och så traskade jag iväg mot Capio, och när vi så gott som är framme insåg jag att jaha, det var ju inte alls tio jag skulle varit där utan elva.. Så jag väntade i väntrummet i en och en halv timme. Härligt. Sen har det krånglat idag med det där jävla frikortet jag ska få egentligen, men ah, orkar inte ens förklara. Sen har jag gjort tråkiga grejer, handlat mat till exempel. Inte så jävla roligt.
Dock har jag knappt kunna gå idag alls, och idag var det inte ens roligt längre. Träningsvärken har varit så jävlig att jag nästan inte ens kom ner för trappen, och musklerna i låren "hoppar" till helt plötsligt? Jag går (nästan normalt) och sen helt plötsligt rycker det till och så ramlar jag nästan. Asjobbigt. Så idag har vi promenerat (men det är ändå extremt stort skillnad för mig. I perioder när jag mått som sämst i depressionen så har jag bara gått mellan toaletten, soffan, sängen, typ..), kört övningar (inte ben och rumpa). Imorgon tänkte jag skippa benövningarna, köra lite crosstrainer och vanliga kvällspromenaden. Vila tänker jag göra helt och hållet på fredag eller lördag, får se.
Nu ska jag se klart SATC-avsnittet som är på TV och sova. Puss!

 

 

Var och hämtade ut ett paket från Ellos tidigare idag. Var i sånt sjukt stort behov av lite nya underkläder, så gissa om jag blev lycklig när allt passade?! 

Vi är inne på den tredje träningsdagen nu, och alltså.. Jag vaknade i morse och kunde knappt komma ur sängen, sån grym träningsvärk har jag idag. Men på ett sätt är det skönt, jag skrattar mest av lycka åt det, eftersom det verkligen visar mig att jag gjort något nyttigt. Min allra största motivation är helt ärligt att jag vill visa alla som sett ner på mig och som mobbat mig för att jag är överviktig. Jag vill visa dem att jag visst kan klara det här. Fuck you, säger jag bara. Sen hjälper såklart tanken på att kunna få på sig de kläderna jag vill, att kunna gå och bada igen, att inte alltid vara den fula och tjocka bland kompisar osv. Plus att om jag går ner i vikt minskar det ju att jag får hjärt- och kärlsjukdomar som äldre. Awesome.
Hur som helst! Trots träningsvärken klarade jag alla övningar jag skrivit upp att jag ska göra (gissar på att listan lär göras längre med tiden), och 8 kilometer (!!!!) på crosstrainern. Jag kan knappt tro det själv. Och bara med två minuter längre än när jag fixade 7 kilometer häromdagen, så jag måste verkligen varit envis idag haha. Känns så himla bra.
När Sonny och jag körde med hantlarna förut så höll jag på att ge upp, säkert tio gånger för att jag hade så ont. Men jag gjorde inte det och då sa Sonny att jag var den där personen på cykeln igen. Jag rynkade förstås bara ihop pannan och undrade vad han snackade om. Han syftade på den gången när jag var 5 år och hade bestämt mig för att klara av att cykla utan stödhjulen. Hela dagen cyklade (eller ja, försökte med andra ord) jag upp och ner för en lilla backen på vår tomt. När dagen var slut hade jag solsting och drygt 41 graders feber. Men jag hade lärt mig cykla också. Och jag tror han har rätt, jag är lika envis den här gången. Jag tänker inte ge upp. Jag måste bara fortsätta hålla mig själv motiverad.

Hemma igen. Tänkte bara lägga upp lite bilder från mobilen. :) Asskönt med promenad men efter bara en dryg kilometer fick jag jätte ont i benet och det släppte inte på hela vägen. :( Vet inte vad som hänt? Misstänker att jag sträckt mig eller liknande..