Sjukskrivning, jaha. Är det så långt det har gått igen? Jag antar det. Sakta men säkert går jag långsamt mot mörkret, helvetet och samma depression som förra vintern. Varför är du så svag? För att jag varit stark alldeles för länge. För att jag aldrig lät mig själv sörja ordentligt när pappa dog. För att jag efter det bara hållit allt inom mig tills det brister, och inte ens då släpper jag ut allt. Du är så himla misslyckad! Jag vet. Det här är inte den framtiden jag såg framför mig för några år sen.