Tänker inte försöka komma med någon dålig ursäkt till varför jag inte har skrivit. Jag har mått dåligt, kort och gott. Finns ingenting annat att säga. Mår sämre nu än sist jag skrev. Har så fruktansvärt mycket ångest hela tiden, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Tänkte hursomhelst skriva en sammanfattning för året som gått, skulle väl lika gärna kunna göra det imorgon, med tanke på att jag ska vara hemma. Ja, härligt va? Vi ska vara hemma på nyårsafton för att vi inte har någon att vara med. Vi skulle kanske ha varit med Sonny's kompisar, men det blev väl tydligen inget, så jag ska sitta hemma med min ångest, Sonny och djuren. Värsta nyårsaftonen någonsin.

Januari.
Mådde bra efter nyåret, hade en helt fantastisk kväll. Var taggad på livet, trodde det här året skulle bli mitt år. 2013 skulle bli perfekt, så var tanken. Vi flyttade den 2 januari, vilket kändes jobbigt, men okej. Senare samma vecka mådde jag sämre igen. Jag grät nästan konstant och mamma tyckte jag var "avtrubbad". Började ta tag i mitt mående på PRIMA ännu en gång och fick på nytt förhoppningar om livet. Den 10:e januari hämtade vi Bruce. Jag föll många gånger i januari, men gav aldrig riktigt upp.

Februari.
Har egentligen inget klart minne av februari. Så jag får titta igenom mitt instagram-arkiv, enda sättet att veta vad jag ens gjorde.. Verkar som jag inledde månaden med att dricka, och gjorde det flertal gånger under månaden. Söp väl bort känslorna och ångesten antar jag. Men jag mådde dåligt. Jätte dåligt. Depressionen höll på att dra ner mig, en gång för alla. Hade ändå många vänner som fanns där och stöttade, och jag antar att det var vad som höll mig uppe. Beställde även Summerburstbiljetten i slutet av månaden.

Mars.
Helt ärligt minns jag inte mars heller. Verkar som att stora delar av året bara är.. borta. Jag kan inte minnas. Vill kanske inte minnas hur jag faktiskt mådde. Jag hade en jobbig månad igen, men av vad jag kan se hade jag även den här gången människor i min närvaro som fick mig att kämpa lite till. Men varken om jag läser här på bloggen eller tittar på instagram hittar jag särskilt mycket. Jag mådde dåligt, var mest hemma. Ser inte ut som om att jag gjorde någonting under mars egentligen.

April.
Jag fyllde arton, och var extremt besviken på, ja, allt? Skulle ha firat riktigt ordentligt, men hittade ingen lokal så blev en liten mysig tjejkväll istället. Som sagt, mysigt, men jag hade velat festa till det när jag äntligen fyllde arton. Samma helg jag blev firad drog jag dock, för första gången i mitt liv, ut två dagar i rad och drack. Kul! Första dagen var väl, rätt lame, andra dagen riktigt kul. Träffade Natalie inne i stan för första gången på över ett år, och fick lite ny energi. I slutet på april skrev vi äntligen på kontraktet för vår första egna lägenhet, och flyttade in där.

Maj.
I början av maj hade vi vår inflyttningsfest och jag hade bestämt mig för att bli kanonfull! Det blev jag, och jag hade en jätte rolig kväll. Dagen efter hade vi vår första "tvättdag" och jag var superbakis. Men det gick ändå. Fick strax efter det världens jävla förkylning + öroninflammation, så låg hemma och mådde piss för det istället. I övrigt verkar det som att jag drack en heldel igen, Pontus och Natalie var och hälsade på äntligen och vi skulle haft en fest men mja.. Blev ingen fest, men hade en grym kväll med helt underbara människor. Spenderade många kvällar på balkongen med vin och en kär vän. Så många minnen från den där balkongen, bra minnen. Tror jag mådde rätt bra i maj ändå, om jag jämför med tidigare månader under samma år. Hoppade även av skolan i slutet av maj.

Juni.
Minns absolut ingenting av de två första veckorna i juni! Förutom att jag var på de första mötena ang. gastric bypass operationen, men det blev ju inte av, så vill inte ens skriva något om det. Och så åt jag glass i hamnen, men det är ju knappt ens värt att skriva här hah.. 14-15 juni var Summerburst och jag står fortfarande fast vid att det är ett av mina absolut bästa minnen från 2013, jag hade en helt fantastisk helg, allt som allt. Annars gjorde jag egentligen ingenting speciellt i juni, förutom att jag och Sonny firade 4 år tillsammans den 25:e.

Juli.
Jag kan inte minnas att jag gjorde något speciellt i juli. Jag minns flera speciella kvällar tillsammans med några speciella människor. Men allt som allt kan jag inte säga hur månaden var egentligen. Mådde väl helt okej antar jag. Varken bra eller dåligt, skulle jag tro.

Augusti.
I början av månaden var jag för första (och enda gången so far, känner mig seriöst helt hopplös) på krogen. Var inte särskilt mycket dricka dock, var inte ens lullig. Så skulle mest räkna det som en mysig tjejkväll. Träffade även Sofia för första gången på väldigt länge. Det här var den sista månaden jag faktiskt träffade folk. Har träffat en enda vän sen i augusti, så det var väl här allting vände till helvetet igen. Vi fick veta att vi inte skulle få bo kvar i lägenheten längre och ja, allting sket sig helt enkelt.

I september började jag förändra saker och ting. Försökte börja tänka på vad jag åt, var ute mycket och tränade hemma. Hade bestämt mig för att även om allting skiter sig, skulle jag inte ge upp. Hade egentligen ingen motivation, men vägrade ge upp. Jag började även få lite kontakt med en tjej som också kämpar på med sin viktresa.

Oktober.
Var för första gången på SÖS överviktsenhet (nu i januari ska jag äntligen dit igen, varit ett uppehåll med tanke på hur jag mått) och det kändes jätte bra. I övrigt levde jag i en otroligt påfrestande situation. Mådde riktigt, riktigt dåligt. Visste inte var vi skulle bo och jag hade ingen där som stöttade mig i all ångest. Så det var tungt. Den 22 oktober skrev vi äntligen på ett förstahandskontrakt för en stor, fin lägenhet och jag trodde allt skulle vända. Vilket det gjorde, ett tag. Jag var verkligen glad och lycklig i några veckor. Den 23 oktober var det sju år sen pappa dog, så oktober var hursomhelst en tung månad.

November.
Den första november flyttade vi in i den nya lägenheten! Jag tyckte fortfarande att allting såg ljust ut och jag var glad, gladare än på länge. Men mycket fortsatte vara som vanligt. Jag var isolerad och tillsist brast allt igen. Jag kämpade på men tillsist blev jag påmind om allt det där jobbiga igen ändå. Och jag förstod, med hjälp av min psykolog att när man mått dåligt i över sju år, blir man inte frisk från varken depression eller social fobi i ett litet kick. De tar tid att läka. Något som var bra den här månaden var att jag äntligen fick kontakt med min bästa killkompis igen, och på riktigt. Vi pratar fortfarande, och jag kunde inte vara gladare över det. Dessutom flyttade vi hit gerbilerna den här månaden och jag påbörjade kartläggning hos Ung i Nynäs, riktigt ordentligt.


December.
Vanligtvis skulle jag säga att december är en bra månad för mig. Jag älskar julen och allt som hör till. Men den har varit piss. Ju längre tiden har gått, desto sämre har jag mått. Det är fortfarande december och ska jag vara ärlig skulle jag gärna somna nu och vakna först i januari. Men ja, finns inte så mycket att säga om december. Jag har ju bara varit hemma.. Vi skaffade faktiskt två katter för några veckor sen nu, och det har väl varit det enda som varit bra, tror jag. Två killar vars ägare fått astma. När vi var och hälsade på fastnade vi direkt och nu bor de med oss, och Bruce blev såklart överlycklig.

Så, vad har jag kommit fram till?
2013 har varit ett riktigt jävla skitår. Ännu ett år av ångest, depression, smärta, socialfobi och en allmänt ostabil omgivning. Det har funnits ljusglimtar! Saker jag kan se tillbaka på och le. Men nästan alla de minnena delar jag med människor jag inte träffat på nästan ett halvår. Det gör mest ont att minnas, och jag vill helst inte.
Jag försöker se fram emot nästa år. Jag har pillat med mina nyårslöften och jag vet vad jag vill uppnå. Jag tänker fokusera på mig själv nästa år. Alla andra år har jag sagt och lovat så mycket, men ingenting har blivit vad det skulle. 2014 tänker jag göra allt för min skull. Jag vill gå ner i vikt, för MIN skull. Jag vill börja må bättre, för MIN skull. Jag vill hitta en arbetsträningsplats, för MIN skull. Jag tänker inte göra det här för någon annan den här gången. Och jag tänker inte fortsätta förlåta människor som inte förtjänar det, jag tänker inte låta någon dra ner mig när jag vet att jag förtjänar att må bra. Jag vill lägga min tid på människor som bryr sig om mig, som vill vara min vän lika mycket som jag vill vara deras.
Jag har gjort fel många gånger under 2013, men jag har lärt mig så himla mycket. Jag tar med mig alla lärdomar in i 2014, men jag tänker försöka lämna all smärta i 2013. Nästa år ska bli mitt år.

Hej!
Världens segaste dag. Har sovit jätte dåligt igen, somnade framåt fyra-halv fem. Sen har jag halvsovit fram till kvart över elva. Med en massa mardrömmar dessutom. Helt underbart, fast ändå inte. Så jag avbokade mitt möte på Capio idag, orkade inte.. Annars då? Mår inte sådär värst bra. Har en såndär ångestdag. En såndär dag när humöret vänder på två sekunder och jag inte ens känner mig själv. Det är jobbigt. Så jag försöker hålla hjärnan upptagen hela tiden. Göra lite saker. Har fått upp ytterligare lite mer grejer i lägenheten och så har vi tvättdag. Inte sådär värst roligt kanske, men åtminstone något att göra. Inte bara att sitta och vänta på att det ska hända något.
Förresten, vi har ju skrivbordet i vardagsrummet, så i skrivande stund sitter jag framför fönstret (som är öppet). Jag hör barnen som leker på dagiset, fåglar som kvittrar (sjunger?) helt galet och kyrkklockan. Jag kan inte påstå att jag är religös, men jag gillar att vi kan se kyrkan från fönstret. På kvällen är den upplyst och det ser verkligen jätte mysigt ut. Jag kan däremot inte påstå att jag gillar att ha dagisbarn utanför fönstret. Tur att det sovrummet är på andra sidan, barn har ju en förmåga att låta en hel del.. Jag har dessutom, just precis nu, världens mest mammakära lilla vovve framför mig. Han vägrar sitta på stolen brevid, han måste ligga framför tangentbordet och gosa in sig hos mig. Känns härligt att veta att man är viktigast i hela världen för honom. Min lilla skrutt.
Ytterligare ett inlägg om absolut ingenting intressant! Duktigt av mig ändå, hah. Men jag tycker det är svårt. Jag vet inte vad jag ska skriva om, om jag inte skriver om min vardag. Jag gör ju ingenting speciellt om dagarna, och de senaste månaderna har jag inte ens träffat människor, så det händer ju inte så värst mycket. Kanske ska försöka hålla mig till den här blogglistan jag satte ihop? Får fundera på det dära..

Hej bloggen!

Egentligen fick vi internet redan i fredags men det har varit så himla mycket att jag inte riktigt prioriterat att skriva ett inlägg här. Men nu tyckte jag det var dags, och när jag är klar ska jag ta itu med klädkammaren.
Vi flyttade ju som ni redan vet i fredags. Jag och mamma var här i nya lägenheten och plockade in saker i köket osv, Sonny var kvar i gamla lägenheten och packade det som var kvar där, och mina brorsor och Janne körde möbler/kartonger och bar in. Allting gick med andra ord väldigt smidigt! Det kändes jätte konstigt att sova här första natten, jag har fortfarande svårt att förstå att det här är vårat.
Vi har möblerat färdigt, så gott vi kan i alla fall. Vi har varken matbord eller soffbord, eftersom de ingick i lägenheten vi hyrde i andrahand (dock sa han tidigare att vi skulle få ta med oss soffbordet, men icke), så de senaste dagarna har vi käkat på golvet. Alltså, det känns inte direkt särskilt kul att berätta, men det är ju sant. Eftersom det blev dubbla hyror att betala här + en halv hyra i andra lägenheten har vi inga cash kvar nu. HÄRLIGT. Nej, inte alls faktiskt. Men jag hoppas att den delen också ska lösa sig, det viktigaste är ändå att vi har någonstans att bo och att hyran är betald, allting annat löser sig med tiden.
Just för att vi inte har något matbord så är det väldigt tomt och det ekar massor här i vardagsrummet. Och då har vi ändå soffa, skrivbord, TV-bänk och sådär här inne. Ni kan tänka er att det är ett rääätt stort rum. I alla fall om vi jämför med det vi hade tidigare.. Jag har tänkt ta bilder, men jag har inte någon lust att visa allt innan det är färdigt, så ni får hålla ut lite till. :)
Annars händer det inte så himla mycket spännande, för att vara ärlig. Har lite möten i veckan, men inte annars. Hoppas på att tjejerna ska komma förbi någon dag, men det har blivit uppskjutit några gånger nu, så jag vet faktiskt inte. Men det vore rätt skönt att få träffa lite människor igen. Har funderat lite på att ha någon form av inflyttningsfest senare också, vi får väl se. Vore kul, nu när folk faktiskt kommer få plats här haha..
Nej, nu blev det ett jätte långt inlägg, och jag måste verkligen fixa med något. Är fortfarande en del kvar och jag vill verkligen få det färdigt så det känns fint här. Förresten vill jag bara säga tack till er som tar er tid att läsa min blogg. Det känns jätte speciellt att några människor orkar klicka sig in hit och läsa vad jag har att berätta, fastän att det egentligen inte är särskilt intressant? Puss på er. ♥

Om typ bara en halvtimma kör vi första lasset med grejer! Är inte alls exalterad. Dock har jag inte en aning om när vi faktiskt får internet där borta, så misstänker att det kommer bli helt tomt på updates här under helgen. Men nu måste jag fortsätta packa haha, pusssss!! ♥

Fick det bästa mejlet jag kunnat tänka mig idag, så det var helt klart härligt att vakna idag!
Imorgon flyttar vi, och jag känner mig så redo för det här nya äventyret. När jag har lite mer tid ska jag berätta om alla tankar kring det här. Hur jag skyndat för mycket med allt. Men idag finns ingen tid för sånt! Har två miljoner grejer att packa haha. Puss! ♥

Varit lite dåligt med updaterandet från mig ett tag nu. Har haft en hel del att göra. Har varit ute hos mamma och Janne (håller på att fixa en grej jag inte kan göra hemma, visar när det är klart!) några nätter nu. Åker förmodligen hem imorgonbitti. :) Så onsdag & torsdag ska vi packa ner resten (blir nog rätt långa dagar..), tvätta (torsdag), och sådär. Har listor och grejer på allt som ska göras! På fredag hämtar vi ju nycklarna så då får vi äntligen flytta in i lägenheten! Så jävla excited! Kommer bli bäst ju. Nåväl, nu ska jag duscha och sen fortsätta på mitt projekt (kanske frukost först..?) :)

Hej!
Vanlig, trist torsdag idag. Har varit hos min psykolog och ja, that's it. Är ensam hemma (skitkul att sitta ensam i en liten, stökig lägenhet med flyttkartonger överallt), eftersom Sonny ska till sin praktikplats och se lite hur allt fungerar och så, sen ska han jobba hela helgen. Hoppas på att kunna vara hos mamma då, vill verkligen inte sitta ensam här i tre dagar..
Blir ju annorlunda sen när vi har flyttat, han ska ju fortfarande jobba på helgerna, men då kommer jag i alla fall kunna hitta på något under dagarna. Sätta upp grejer och sådär. Och sen kommer det ju dessutom gå att göra mysigt där! Tända ljus och sånt. Här är typ alla såna grejer nerpackade, plus att det allvarligt talat ligger grejer ö-v-e-r-a-l-l-t. Är ju inte särskilt mysigt..
Annars då? Jag är glad. Går i lite av att lyckorus då det mesta i mitt liv som varit vänt upp och ner äntligen börjar komma på plats. Bit för bit lägger sig rätt. Nu kommer jag äntligen ha möjligheten att börja må bättre. Jag kommer ha alla förutsättningar för att kunna jobba igenom alla problem etc. Och jag kan inte säga att jag tycker att det är mer än rätt, det är min tur att få den här chansen. Jag har mått dåligt i över sju år. Jag är arton år och jag har inte haft allt det som det innebär att vara tonåring. Jag har haft tuffare grejer att kämpa mot. Inte killar, finnar och allt vad det innebär att vara tonåring. Jag menar, jag har väl haft det också, men mest andra grejer. Och jag kanske klagar en hel del, men jag har nog rätt till det..
Den här lägenheten betyder så mycket mer för mig än att bara känna att jag har ett tryggt ställe att bo på. Mycket mer. Jag kommer kunna fokusera på terapin, på att ta mig upp från allt det här mörka, en gång för alla. Samtidigt som det också är världens finaste lägenhet. På riktigt alltså. Den är så himla fin. Jag känner verkligen att jag kommer kunna känna mig hemma där.
Nu ska jag bara sluta skriva ut allt som snurrar i huvudet på mig. Eller vadå, det är ju min blogg, men känner att det börjar bli lite väl flummigt haha. Puss på er! ♥

Känner ni inte för att läsa ett långt inlägg, kan ni nog sluta läsa nu redan. För nu ska jag äntligen berätta precis vad som har hänt. Men det är nog lika bra att jag tar det från början.

Jag tror de flesta som läser min blogg vet att i slutet av den här sommaren fick vi ett riktigt jobbigt besked. Killen vi hyr lägenheten vi bor i nu berättade att han skulle behöva flytta in här själv, och att om tre månader måste vi ha flyttat. Vi hyr i andrahand och vårat kontrakt säger att uppsägningstiden från hans håll är på tre månader. Vi hade ingenting att säga till om, men eftersom vi haft helt andra förväntningar när vi skrev kontraktet blev det lite av en chock. Han pratade om att han ville hyra ut länge, i minst två år i alla fall. Och vi trodde det skulle fortsätta vara så, och därför har vi inte ens tänkt på det, förrän då.

Vi har sen dess ringt, mejlat och tittat på ett flertal lägenheter. Allting har skitit sig i slutändan. Det har inte blivit någonting och de senaste veckorna har med andra ord min ångestnivå varit skyhög. Jag har inte kunnat slappna av, utan jag har stressat konstant.

Den 24:e september fick vi ett meddelande av en tjej som sa att de hyr av ett lite mindre hyresföretag här i Nynäs, men att de skulle flytta och då blir deras lägenhet tom. Vi mejlade hyresföretaget och fick svaret att de inte kunde svara på ett ungefär var i köplatsen vi låg, eller om det ens fanns en chans att vi skulle kunna få lägenheten. Så vi gav ju helt och hållet upp den drömmen, innan den ens hade hunnit bli något. Tills för 11 dagar sen.

Den 10:e oktober fick vi ett mejl att de kunde erbjuda lägenheten till oss. Vi trodde det var ett skämt först. Vi hade ju gett upp, accepterat att vi skulle få flytta in i mammas och Jannes gästrum. Samma kväll var vi och tittade på lägenheten och fastnade så snart vi kommit in hallen. Lägenheten vi bor i nu är två rum på 37kvm. Ni kan ju tänka er, det är inte stort. Sovrummet är knappt ett rum, sängen tar upp hela rummet, förutom en liten gång på sidan. När vi klev in i den här lägenheten kändes det som ett slott. Samma antal rum, men 62 kvm. Alltså, för oss kändes det verkligen gigantiskt.

Det fanns ingenting med den här lägenheten vi inte älskade, plus det faktum att det är en förstahandslägenhet. Det innebär att man inte behöver oroa sig för att hyresvärden plötsligt vill ha sin lägenhet, utan betalar du din hyra och sköter dig rent allmänt får du bo kvar, tills du själv väljer att flytta. Men allt hopp och all glädje försvann igen.

Den 17:e oktober fick vi ett mejl där det stog att hyresvärden tyvärr sa nej till att skriva hyreskontrakt med oss. Jag blev så jävla ledsen, besviken och ja, rent ut sagt förkrossad. Vi hade snubblat på målsnöret. Allt detta för att Sonny har en praktiklön och jag är sjukskriven. Det går med andra ord inte att se att vi har en inkomst. För mig rasade hela världen. Men Sonny gick och pratade med de som jobbar där, och förklarade hur det ser ut. Vi fick svaret att vi skulle få vänta, igen. Så jag gick till min psykolog (gissa om jag var glad att jag hade en tid just den dagen..) och Sonny iväg för att prata med ABF om sin praktik. När jag kom hem igen hade vi fått ett mejl. Hela jag skakade när jag skulle läsa det. 

Med en himla massa trixande hade det löst sig. Mot alla odds. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant helt ärligt. Så ja, idag har vi varit och skrivit på kontraktet. Den 1:a november (fredag nästa vecka) flyttar vi in. Lägenheten ligger på Kaptensgatan här i Nynäshamn, och den är allt jag önskat mig. Det är ett förstahandskontrakt, två stora rum, stor hall, klädkammare och en altan. Kommer självklart att uppdatera senare med bilder etc. Jag kan äntligen börja se en ljusare framtid. Äntligen är det min tur att få en chans att må bra. Jag säger bara en sak: Livet - HÄR KOMMER JAG!

Imorgon ska vi äntligen få göra något vi har längtat efter. Efter alla tårar, all ångest och all panik är dagen här.
Vi ska göra något vi inte ens trodde skulle vara möjligt. Något som fortfarande känns som en dröm.
Jag vill berätta, men ändå inte. Så jag väntar nog tills det är helt klart. 100% klart verkligen.
Så imorgon ska jag berätta.

Påstod ju att jag skulle skriva mer i bloggen, HAH. Nej men allvarligt talat, har varit mycket på gång de senaste dagarna, plus att vi varit ute hos familjen från lördag till torsdag, så kanske inte allt för konstigt. Har varit besök till läkare, sjuksköterska, psykolog och kurator så det har inte direkt varit lugnt.

När jag träffade läkaren så sjukskrev han mig som jag tidigare berättat om, och höjde min medicindos, den ena antidepressiva sorten. Så hurra för ännu starkare biverkningar!
På psykologfronten så är vi klara med första delen av bedömningen, och det som står klart är att jag har social fobi och depression som diagnos, men att vi ska inrikta oss på den sociala fobin då den stör hela min vardag. Nu väntar åtminstone ett besök till för att vi ska bli helt klara, har en del kvar på en SCID-intervju. Fråga mig inte vad det betyder, för det vet jag inte ens själv haha, men hon frågar och jag får berätta. Man lär sig en hel del om sig själv.
Kuratorn träffar jag ju drygt varje vecka, och får hjälp på andra sätt och vis. Vi pratar mycket, så jag får "ventilera", och så är hon en jäkel på att få saker att hända. Hon gör verkligen allting hon kan för att hjälpa mig och det känns så himla skönt att jag vet att det faktiskt är så.

Sen träffade jag ju en sjuksköterska! I somras gjorde de en bedömning för om jag passade för GBP-operationen, vilket jag inte var, orkar inte dra hela den storyn igen, om jag inte redan berättat om det på bloggen då.. En och en halv månad senare fick jag ett brev från Sgt Göran som de på Ersta remitterat mig till, där de berättade att de inte har någon erfarenhet av ungdomar, och därför inte kan hjälpa mig. Efter det fick jag en kallelse från Karolinskas överviktsenhet och i torsdags var jag äntligen där! Fick träffa en sjuksköterska som var jätte trevlig, vi pratade lite kring hur allt fungerar, jag fick hem massa papper och så ska jag ta blodprov (elva rör!!). Hon tog blodtryck, puls, vikt och längd. Och jag var så nervös när jag skulle kliva upp på vågen att jag trodde jag skulle svimma. Men det visade sig att trots de gånger jag har fuskat och ätit dåligt eller hoppat över träningen, så hade jag gått ner 10 kilo. Alltså, det är ju ingenting, jag har en lång väg kvar att gå, men jag tror helt ärligt aldrig jag ens har gått ner i vikt förut. Så för mig är det här SÅ stort. Jag är så glad och stolt över mig själv!

Helgen har varit lika tråkig som de senaste veckorna. Träffar aldrig människor längre, så det har bara varit jag, Sonny och Bruce. Igår såg vi på Idol, och det var väl.. kul. Antar jag. Idag har vi haft hemmaspa och åååh, jag känner mig fan som en helt ny människa! Rakat benen, haft två olika hårinpackningar, smörjt in mig (doftar fan som en hel parfymaffär här haha), skrubbat, filat och haha, gjort allt man kan nästan. Känns skönt att göra något snällt mot sin kropp då och då.

Nu tror jag minsann att jag skrivit alldeles för mycket, dessutom sitter Sonny och väntar på mig och vill se film. Tänkte tända massa ljus och rökelser och grejer, regnar ju ute också. Mysigt!

Blivit lite dålig uppdatering här, men jag lär skärpa mig nu när jag fick ett tangentbord man kan koppla in i iPaden (eller iPhonen), av storebrorsan häromdagen. Sjukt soft grej.

Nu: sova! Ska upp runt åtta till läkaren ju..

Det är inte jag som är nyklippt utan Sonny :)
I helgen kände han att håret var alldeles för långt, och även om jag hatar det (blev bättre än jag trott) så rakade vi av allt. Det var en jäääkla massa hår, och han blev nöjd så. :)

Hallå på er!
Har varit lite sisådär med uppdateringen här, hiho. Menmen! Idag var jag och träffade Sofia som jag inte träffat på 1½ år! Så det var jätte kul. Vi har gjort så himla mycket genom åren så vi hade massor med minnen att prata om, och hur allting är nu. Vi sågs vid tre och jag var inte hemma förrän till sju. Snacka om skönt att få komma ut och träffa lite människor. Ibland känner jag mig instängd i den här lägenheten. Saknar alla mina vänner..
Anyhow. I vintras började jag ju försöka träna och tänka på vad jag äter. När jag mådde som jag gjorde föll allting bort tillsist. Idag fick jag nog (dumt nog fick jag det efter jag varit och fikat med Sofia, ajaj säger jag bara), så jag räknade kalorier, gick en promenad och sådär. Det slutade ändå bra. Och JAAAA, jag vet att 1000 kcal om dagen är för lite egentligen. Men det får vara så tills jag får hjälp från St Göran. Jag kan inte lägga upp ett bra kostschema etc själv. Jag kan inte sånt. Så jag kör mitt eget race tills dess.
Nu är det nog dags för mig att gå och dejta kudden. Ska upp och vara på Capio klockan 10 imorgon, får se hur det går.

 

Börjar det här inlägget med godnatt.
Tänkte bara skriva lite kort vad jag ägnat min dag åt, som har varit, precis som rubriken lyder, seg. Tjejerna drog vid tre, men det var jätte kul att få träffa dem igen. Efter det satt jag framför TV:n och zappade runt bland allmänt tråkiga program. Mindre kul. Seeen åt vi middag, och efter det har jag spelat Sims hela kvällen.
Världens bästa farmor skickade dock fler namn och årtal till mitt släktträd. Är så faschinerad av att hon klarar av att skriva från sin iPhone (med emoji-smileys till och med?!) och använda facebook. Kul ju.
Nu blir det sömnisar, skriva upp alla namn/årtal och sova. Känner verkligen att jag fått bättre sömnrutiner än innan. Jag måste bara se till att hålla mig till dem också.. Sweet dreams.

Halloj.

Jag har precis kommit hem. Stannade hos farmor länge, blev många namn och årtal uppskrivna inför mitt släktträd. Och det var så mysigt att få umgås med farmor, hon och farfar är ändå min största koppling till pappa. ♥ Tycker hursomhelst det är så otroligt intressant att se. Om man går väldigt långt bak i tiden är jag faktiskt släkt med Theodore Roosevelt, inte illa minsann! Ska fortsätta med mammas sida imorgon tänkte jag, när jag ändå ska åka tåg i 45 minuter, kan jag ju lika gärna roa mig med någonting.
Efter vi hade varit hos farmor och farfar gick vi till Lindex, mamma betalade (wow, är ju inte särskilt bortskämd så det är lyx för mig att få kläderna betalda!) ett par tights eftersom alla mina var trasiga, igen, och så blev det en tröja. Så sjuuuukt mysig.
Nu hade jag tänkt spela lite Sims, eftersom jag ändå inte har något annat att roa mig med. Sen blir det middag, tror jag. Får se om min lilla hemmafru (man?) tycker som jag. ;) Puss och kram och lite nyp i stjärten! ♥

Två inlägg på en och samma gång. Vad hääääänder. Nejmen jag såg när jag publicerat förra inlägget att mina bilder blir avkapade. Måste lösa det. Tror jag måste ladda upp dem i mindre storlek, suck.
Passade på att ändra lite typsnitt också. Skulle behöva ändra header, och skulle vilja ändra till regnbågstema bland färgerna på alla texter osv osv..
Men idag orkar jag inte mer. God natt. ♥

P.S, den 6 augusti hade jag plötsligt 6 (wooooow, poppis tjej!) besökare. Hände det något kul då? Annars har det varit 0-3 besökare varje dag, trots att jag inte skrivit sen i maj. D.S