Jag har ju inte mått så bra de senaste dagarna, eller den senaste veckan snarare.
Och precis som de senaste åren har Kent varit min "deppmusik".
Jo, jag lyssnar väl på dem när jag mår bra också,
men när det är jobbigt blir det lite lättare när man lyssnar på dem..
Jag älskar dem, och de är mina absoluta favoritartister.
Jag har varit på två av deras konserter,
fått min box signerad av dem och så..
Hursomhelst vill jag bara säga att jag fullkomligt älskar deras senaste album.
Det är helt jävla underbart, det heter "Jag är inte rädd för mörkret",
för dem som har missat deeet.. Har inte hunnit lyssna igenom alla låtar,
eller jo, men inte sådär.. Noga som man gärna vill,
men jag har redan hittat mina favoriter.
999, Beredd på allt & Färger på natten.

Jag ser tillbaka på vad jag faktiskt gått igenom de fem senaste åren.
Kommer fram till att det är mer än de flesta i min ålder.
Reflekterar, funderar, tänker och inser.
Inser att om jag klarat det såhär långt,
om jag gått ingenom såhär mycket,
ska jag verkligen låta små saker slå ner mig?
Nej. Det känns inte värt det.
Jag tänker fortsätta kämpa för mitt välmående.
Jag säger inte att jag inte kommer falla på vägen,
men jag tänker fortsätta resa mig, hur svårt det än är.
Jag tänker ta mig igenom min ångest,
alla panikattacker, alla tårar, all smärta.
Jag tänker lära mig andas igen, jag tänker lära mig le riktiga leenden.
Och vet ni varför?
För att jag vet att i slutändan är det värt det.
I slutändan kommer jag stå längst upp,
skratta och vara lycklig. För att jag är värd det.

---

Tack för det du skrev Uttis. Jag älskar dig.

det verkar inte som om att rubriken synnnnnns. inte på min dator iaf.
så jag ändrade den lite.
"en bild säger mer än tusen ord, jag har flera bilder, med ord på. slå den."

Ni vet när man står allra längst ner?
Allra längst nere i en djup brunn, där allt är mörkt och förfärligt?
Jag har stått där så många gånger. Jag har klättrat upp igen,
så otroligt många gånger. Bara för att falla tillbaka.
Jag föll igen. Men jag bara fortsätter falla just nu.
Hur kan man fortsätta falla när man står längst ner?
Jag hittar inga svar. Inga förklaringar.
Försöker hålla fast i mina tankar.
Försöker andas som jag fått lära mig.
Skiter i allt. Känner att jag fått nog nu.
JAG KLARAR INTE DET HÄR, FATTAR NI DET?
Jag vill bara göra slut på det här.
Eller nej. Det vill jag inte. För det finns annat också.
Vackra saker. Människor. Men det gör ont.
Det gör ont när man trodde man tagit sig längre än såhär.
FANIHELVETESJÄVLAPISS! Varför ska det vara så svårt?
Hade inte jag haft några särskilda personer just nu,
hade de inte funnits i mitt liv. Hade det varit bye bye.
Jag vet inte hur jag ska finna kraften att orka andas, igen.

jag är lika bitter idag. orkar inte skriva något.

Haft en helt ok dag idaaaag.
En stund efter att jag kommit hem tänkte vi kolla om lokalen var ledig tills valborg,
Sonny kom hem och sa att det var den, men att många frågat efter det.
Jag ringde till Emmy för att dubbelkolla om vi skulle boka,
när Sonny kom tillbaka igen hade någon redan bokat helvetet.
Vi snackar om några minuter, MINUUUUUUTER. Faaan.
Vad som än händer ska vi fira valborg, det har vi bestämt.
Men nu har vi ingenstans att vara. Emmy skulle ringa senare så får vi väl se..
Nåja.. Life's a bitch and then you die ;PpPpppPPppPp

Tänkte slänga in några bilder från de senaste dagarna typ.. :)


Töjde äntligen vidare på örat! 7 mm, wei. Ska upp i 10 eller 12!


Färgade håret som sagt. Färgen såg ätbar ut som vanligt.
Luktar dock som slime. Sjukt nog..


Rosa cheeeei.


Målade naglarna med mattsvart lack. Eller ah, jag toppade med
mattlack..


Hittade en jävligt schysst fråga i TP som inte ens går att läsa ut.
Om man nu bor på det där stället, hurfan berättar man det..?


Fikade med finaste tjejerna i Stockholm!


Hade spelkväll med Emmy, Johan, Affe, Jossan och Sonny. Mys! :)


Hjärtis. ♥

I fredags var vi i Stockholm med klassen på teater,
stannade med världens finaste tjejor efteråt. Var mysigt,
super mysigt faktiskt. Vi gick runt i alla möjliga affärer,
fikade och mötte upp Johan senare. Kom hem först runt åtta,
då hade storebror kommit hem till oss så vi spelade lite spel,
sen vare bara och sova. Jag var slut efter tre timmars sömn (igen)..
Helt klart en bra dag hursomhelst!
På lördagen färgade vi mitt hår för att sedan träffa lite människor senare,
inget särskilt men himla mysigt också. Måste helt klart göras om.
Idag skulle vi träffat Uttis och Ludwig men jag har haft mensvärk hela dagen istället. :(
Inge vidare värst kul kan jag ju säga. Sonny och jag låg framför tv:n och såg hästhoppning halva dagen.

Annars taggar jag valborg faktiskt. Som fan. En vecka kvar. Jag vill bara fucka ur och må bra.
Det var ju rätt roligt iofs.. Meneh.. Ah. Lika nödvändigt inlägg som vanligt. :) Pusshej osv.


Såhär ser håret ut nu i alla fall, ungefär åtminstone.
Lite klarare färg i verkligheten.

Och åh. Jag måste tillägga. Jag kan inte låta bli att tänka på det.
Du stör mig så enormt mycket. Jag kan inte sluta tänka på det.
På dina kommentarer, hur du beter dig, hur falsk du är.
Skärp dig människa, vi går inte på dagis längre. Väx upp.
Sluta bete dig som du gör, inse att du inte kommer kunna fortsätta såhär.
Ingen kommer vilja umgås med dig längre, eller stå bakom din rygg.
Falska jävla människa.

Alltså. Nu är det enda jag kopplar ihop detta med första gången jag hade sex.
Det känns en aning för privat? Ingenting jag vill skriva här?
Såååå. Jag hoppar den. :)

Ååh, jag mådde jätte dåligt igår på eftermiddagen och det satt i resten av dagen. :(
Blev yr, frös som en tok och fick svårt att andas. Så jag låg och halvsov på soffan,
och sen somnade jag tidigt. Sovit runt fjorton timmar i natt. Heh. Men nu mår jag bättre.
Nååååja, över till något ÄNNU bättre! Höll ju mitt tal igår, nationella svenska grejen.
Tyckte själv att det gick åt skogen, darrade på rösten, var jätte nervös,
mumlade och åh. Jag räknade med maximalt ett D. Bättre än så kan det inte ha gått,
kände jag i alla fall. Senare när Jossan messade och sa att resultaten låg uppe,
på schoolsoft då, vågade jag inte titta haha. :( Så mamma fick göra det sen,
och när hon sa att jag fått ett B började jag gråta haha.. Helt sjukt.
Tårarna bara rann, jag kunde inte fatta att det var sant, eller varför jag grät ens haha.
Men det är så himla kul. Jag kände verkligen ren lycka, äntligen gick något bra,
något jag inte ens förväntat mig skulle gå bra! Dessutom har jag så himla fina vänner.
Vänner som ställer upp, no matter what. Så otroligt jävla bäst. Så jag är glad glad glad.
Imorgon ska vi till stan med klassen, dock ska vi ha matte innan meeen..
Jag tror jag hoppar den. Gör ju ändå aldrig någonting på de lektionerna.
Nä, nu ska jag måla klart naglarna. Puss!

Ludwig; Vi måste ses! Har varit endel nu osv. ♥

Har bara pluggat med det där satans talet hela dagen.
Mår lite bättre nu, magen har hållit sig lugn i alla fall..
Talet sitter väl lite halvt sådär, men jag är nervös.
Känns inte bra, känner mig sådär jätte dålig på att skriva.
Vet att svenska egentligen är något jag alltid haft lätt för,
men det känns som om att mina texter bara blir sämre.
Sen är det en annan sak jag märkt.
Jag har börjat få kommentarer från random people.
Människor som vill att jag ska besöka deras blogg,
sure, jag vet att det är jätte vanligt att man skickar sådana kommentarer.
Men när någon hade kommenterat en sådan sak på mitt inlägg,
"Det här får mig att gråta", börjar jag undra. Läser folk inte ens rubriken?
Tänk om det hade varit ett otroligt djupt inlägg om.. Ja, låt oss säga någon i min familj som gått bort idag?
Känns som om att folk är rätt respektlösa ibland.
Nåja. Ska sluta vara en sådan bitterfitta. Life goes on.

Beroende på om jag har en bra eller dålig dag.
Har jag en bra dag är det svårt att få mig att gråta.
Har jag en dålig dag däremot gråter jag för.. Det mesta.
Men jag har alltid varit en person som har ganska lätt för att gråta,
dock helt beroende på om det är människor där eller inte, men så är det väl oftast..

Anyways.
Tankar på pappa, begravningen etc, alla de minnena.
Rädslan för att förlora mamma pågrund av cancern.
Bråken med Sonny.
Rädslan för att förlora andra människor jag älskar,
såsom mina vänner, Sonny och resten av familjen.
Texter om tunga saker människor gått igenom,
texter om ångest, döden, saknad, smärta och självskadande.
Känslan av att förlora någon, människa eller djur.
Att prata om allt jag gått igenom de fem senaste åren.
Filmer som är väldigt sorgliga och som innehåller känslor som för mig,
framkallar ångest.
Och som sagt, har jag en dålig dag (eller PMS för den delen),
kan det vara att någonting inte fungerar som det ska,
att någon jävlas med mig eller liknande.


Jossan; tack för din fina kommentar. Jag älskar dig hjärtat. ♥

Pallar inte med hur söt den här är!

Har en såndär dålig dag nu igen..
Det enda positiva är att jag äntligen lyckades få fram min artikel igen,
och nu lyckats skriva klart talet.. Men det ska ju läras in och redovisas också.
Men jag läste på Jossans blogg och hon skrev "lyssnade på hela klassens redovisningar",

Jag mår verkligen riktigt pissigt. Magen krånglar allt vad den orkar,
ångesten smyger sig på mest hela tiden och jag tycker bara livet är piss rent allmänt.
Jag försöker plugga och få klart saker, men då slutar saker att fungera istället.
Som talet, det ska finnas med en källa, och jag skrev SVD på mitt papper.
Vad händer? Jo, SVD slutar fungera så jag inte får fram min helvetesartikel och nu står jag utan källa!
Jag orkar inte. Kan jag inte bara ha lite flyt för en gång skull? Kan det inte bara gå bra?
FAN.

Försöker ta tag i pluggandet, går väl.. Inte så bra.
För det första fungerar inte mitt skrivprogram så nu måste jag installera om det,
sen är jag dessutom helt sjukt jävla otaggad på det här äckeltalet.
På måndag ska man kunna allt. Då är det en jävligt stor fördel om man skrivit något.
Faaaan. Jag orkar inte. Det är meningen att man ska vara ledig på lovet. L-E-D-I-G.
Tror inte lärarna hörttalas om det ordet..

Har inte uppdaterat på en vecka. Ändå är det ganska många som kollar in varje dag?!
Usch. Får skärpa mig. Varit endel nu..
Men ska skriva om födelsedagsfirandet, födelsedagen,
slänga in bilder.. Försöka plugga är kanske viktigare iofs..
Ehm.. Totalt ovärt inlägg..
Puss till er som läser iaf. Ni gör min dag osv.
Lovar att göra ett inlägg imorgon iaf.

Har varit soooligt idag och så även mitt humör. :)
En dag kvar sen äre både lov och fest. Har inte alls längtat eller så..
Jag har lite planer inför lovet i alla fall,
ska antagligen träffa Emmy och Johan något,
då ska jag fota dem till en uppgift i skolan och så ska vi ha dubbeldejt hihi.
Sen pratades det om tjejkväll, gissar att vi lär slänga in en sådan. :)
Kanske hinner vi träffa Uttis och Ludwig också om de hinner?
Nåja, lär väl hinna planera lite shit imorgon också, vet att jag måste plugga också. :(
Är väl en aning mindre taggad inför det om man säger sååå..
Idag tycker jag i alla fall livet är härligt och deeet är ju rätt ovanligt,
så jag är glad att jag har en bra dag idag. :)
Och juste! Sonny och jag har städat som tokar i rummet nu,
så jag tänkte fota rummet sen. Eftersom det var en av "Dagarna",
från blogglistan. Så nu kan jag äntligen visa hur det ser ut. :)


Bild från idag. :)

God moooorgon.
Är sjukt taggad på skolan. Eller..?
Har alltid och kommer alltid att hata att kliva upp morgonen,
men det har blivit bättre. Förut sket jag rakt av i det om jag var för trött,
nu skickar jag upp Sonny att dra upp rullgardinen så det blir ljust i rummet,
sen är jag vaken. Fungerar rätt bra faktiskt, undrar bara hur glad Sonny blir..?


Såhär ser jag ut idaaag, trolol. Cpbild men den får duga. :))

Åååh, såg att Instagram för Android ÄNTLIGEN har kommit ut nu. ♥
Lyckan var total, hade ju det till iPhone förut och har väntat många månader nu.
Så jag var rätt glad när jag äntligen fick vad jag väntat på!
Dock hittade jag den inte genom Android Market (Google Play Butiken),
utan fick söka på "Instagram Android" på Google och gå därifrån.
Men nåååja, följ mig, @ Hannz0r (med en nolla istället för O :))
Puss!

Krig. Rasism. Orättvisor. Döden. Läxor. Lögner. Svek. Homofobism.
Dömande människor. Snö. Störande ljud. Småbarn tidigt på morgonen.
När bussen är sen. Att inte ha sovmorgon. Cancer. Besvikelser.
Felstavningar. När folk är extremt korkade. När det inte blir som jag tänkt.
Att man måste skriva rubrik på blogginlägg. Att jag skulle kunna fortsätta skriva tusen saker.

Kan inte alla bara vara snälla och slänga in lite bra låtar i en kommentar? :)
Skulle bli jääääätte glad osv. Ska ju fira mig på torsdag och har lite ont om musik.
Slänger in en fin bild så ni blir glada och kommenterar massor också. :))))

När jag blev tillsammans med Sonny förändrades mitt liv.
Även om jag gått igenom mycket skit visade han mig livet,
han visade att man kan klättra uppåt hur illa det än är.
Hans kärlek fick mig att inse att det inte alltid kommer vara lika illa.
Även om vi bråkar mer än jag kanske berättar för människor,
hade jag aldrig tagit mig såhär långt om vi inte träffats.
Han räddade mig då, han orkade åt mig när det var som tyngst.
Kanske är det inte samma sak nu, men det förändrade mig. Mitt liv..

Jag greppar efter livets alla glädjestunder,
försöker hålla mig fast vid vad som är bra,
minnas vad som varit bra och se det som är bra.
Det är svårt. Så fruktansvärt svårt.
Jag vet att det blir bättre, men när?
Fem år har gått, hur länge måste jag vänta?
Jag minns alla de åren, jag minns dem och det svider.
Smärta. Sorg. Ångest.
Lyckan och skratten har bleknat,
jag kan inte längre komma ihåg allt det där.
Det känns som om att jag kämpar och kämpar,
men aldrig riktigt når fram.
Jag vill stå längst upp på toppen med glädjetårar i ögonen.
Jag tänker komma dit, all min smärta ska inte ha varit för ingenting.
Det blir bättre.

(Uttis; Jag älskar dig fruktansvärt mycket, du finns visst. ♥)

Jag har alldeles för många favoritfilmer.
Framförallt så älskar jag Disney av hela mitt hjärta,
nej, jag tror inte man kan bli för gammal för det.
Annars gillar jag drama och fantasy mest,
komedi brukar fungera också, om det är riktigt kul.
Och så nya animerade barnfilmer. Vad mogen jag är, heh.
Men jag får nog säga att det här min favorit just nu,
den bästa barnfilmen jag sett i mitt liv.


LOTR-triologin, Pirates of the Caribbean (1, 2, 3, 4), The Smurfs, Beastly, Hugo Cabret..
Alltså listan kan göras lång, jag fastnar oerhört lätt för filmer om de är bra,
och de blir lätt mina favoriter. Men Despicable Me är nog min absoluta favorit.
Just nu åtminstone. Sån jävla feel good film.

Ja.. Jag har väl inte mått sådär jävla bra på den sista tiden direkt.
Haft mer ångest än på länge. Varit otaggad på allt. På livet.
Jag vet faktiskt inte när det var såhär illa sist.
I fredags brast det tillsist. Ångesten höll mig hårdare än någonsin,
paniken växte och efter frågan "Hur är det, Hannah?", rann tårarna.
Jag grät i över en halvtimme, jag grät över allt som jag bara skjutit bort.
Jag grät över hur jävla pissigt det varit de sista åren.
Jag satt med min hand i kusinvitamins hand och grät som ett litet barn.
Alla fanns där. Stöttade. Kramade. Strök över ryggen. Det gjorde ändå ont.
Det känns som om att jag förstör era liv med mina problem.
Jag har hållit emot för länge nu, försökt vara stark utan att jag orkar.
Jag har så otroligt fina vänner. Jag är så tacksam. Jag älskar er.