» Dagens problem..
Åh fy bubblan. Skulle precis ställa mig och laga sen middag medan Sonny var iväg och handlade. Precis när jag skulle mäta upp ris ser jag en stoooor fet äcklig spindel i kastrullen (den har varit i en kartong i källaren), så jag gjorde en spindelfälla. Typ. (Se bild.) Så nu sitter jag och väntar på att han ska komma hem och rädda mig. :( Undrar hur jag ska klara mig ensam under dagarna om det kommer spindlar och sånt......
» Gaaaah!!
Nu försvann texten igen?! Orkar inte skriva om allt. Puss.
» Mycket
» Mooornin'!
Okej, lite sent att säga god morgon kanske. Har just lyckats få i mig lite frukost/lunch. Nu ska vi packa och sen lite senare bär det av! Är så himla mycket grejor alltså.. Sjukt. Men nej, nu måste jag börja packa det sista. Puss! (Bjuder på en halvcharmig bild.)
» Flytt
Extremt konstig känsla. Bra, lite läskig och lite ledsen.
Jag kommer sakna att bo hemma, att det nästan alltid är någon hemma att prata med.
Nu blir det bara jag och Bruce om dagarna.
Så, det var vad jag ville berätta för ett tag sen.
Alla som läser min blogg vet väl antagligen redan om det,
men ja, jag och Sonny tar vårat pick och pack och flyttar till en egen lägenhet.
Efter tre års längtan och över ett års aktivt sökande hittade vi tillslut något.
Våran hyresvärd är superschysst, vilket förstås också gör att det känns okej,
hade varit jobbigt med en gammal surig tant eller så..
Jag kommer förmodligen skriva något kort imorgon när vi kommit på plats.
så kanske kan vara kul att berätta/läsa om. D.S.
» -
Bilderna säger allt.
» tomt
Jag känner mig som den ensammaste människan i hela världen.
Till och med kärleken har jag börjat ge upp hoppet på.
Det känns som om att sakta men säkert faller min värld ihop.
Sakta men säkert faller hela jag ihop.
Jag hittar inte orken, motivationen.
Jag vill knappt må bra längre, för jag ser inte vad som skulle göra det bra.
Det är enkelt att ljuga, le lite och säga att allt är bra,
när någon väl frågar hur jag mår.
Det är automatiskt. Jag tänker inte ens efter.
Döljer allt bakom ett leende. Eller ännu lättare; en glad smiley.
Jag har en enda människa just nu som jag känner är äkta.
Och det är inte någon av människorna som jag bor med.
Det känns som om alla kan säga de lätta orden "jag finns".
Men sällan är det någon som bevisar det,
inte ens den som stått vid min sida och fyllt mitt hjärta i snart fyra år.
Jag litar inte på någon längre, jag vågar inte.
Vet inte ens hur jag ska kunna släppa in någon i mitt liv.
När ni träffar mig ser ni en glad tjej. Jag är mästare det.
Jag har mått dåligt i drygt sju år. Mer eller mindre,
kanske mer än mindre. Man lär sig, eller i alla fall jag.
Jag fick lära mig att det inte var okej att må dåligt.
Vänner jag haft har lärt mig att det inte var okej.
Nu när jag väl försökt visa hur långt det faktiskt gått, ser ingen längre.
Kanske orkar ingen, eller så tror de inte på det. Kanske är jag för otydlig.
Jag vet inte om jag vill mer. Jag ser inte anledningen.
Det som känns sorligt med att vara såhär ärlig, vet ni vad det är?
Att så många som läser det här, kommer bara se en attentionwhore.
Jag söker inte uppmärksamhet. Jag ropar inte efter det.
Jag ropar efter hjälp.
» Pirr
Det händer så himla mycket just nu! Egentligen vill jag bara skriva av mig så jag får ut alla känslor och slutar pirra så mycket haha.. Men jag vill inte säga något innan allt är klart, känns lite jobbigt om det inte blir som jag tänkt. Men så fort jag vet mer, och allt är bestämt så ska jag berätta allt! Så håll tummarna allt vad ni orkar för min skull, för jag behöver det här mer än nåt annat just nu.
» Birthdaaaay :)
Tänkte bara skriva ett litet inlägg från mobilen. Slänger upp lite snyggare bilder från kameran imorgon. :)
Har haft en heeeelt ok dag. Bara varit hemma med familjen och tagit det lugnt. Blir väl lite vildare i helgen hoppas jag! Nu tänker jag gosa ner mig i sängen framför Desperate Housewifes i min nya t-shirt. Purr purr!
» 17 år.
Jag blir vuxen. Jag räknas åtminstone som det. Myndig. Wow.
Det känns som om det var igår jag gick runt i trädgården med pappa och min lilla vattenkanna..
Jag vet inte om jag vill fylla år. Faktiskt. Innebär det ansvar eller frihet?
Krogen är plötsligt tillåtet och jag får börja jobba och rösta.
Jag önskar jag fick vara liten ett litet tag till. Jag skulle ge vad som helst för att få vara fem igen, för en dag..
Anyhow! Det är ju kul också, jag får äntligen följa med ut på krogen! Tro mig, jag har längtat, minst sagt..
» God morgon.. Typ.
Uääääh. Det här med att dygna (vilket jag gör för att ändra tillbaka dygnsrytmen som är fucked up, idag klev jag upp fyra typ. Skit bra!! Eller?) börjar kännas som en dum idé. Klockan är mycket, eller lite snarare kanske.. Jag är trött..
» 4 april
Idag blev det 6 km på crosstrainern, och eftersom jag har drygt 400 kalorier kvar att äta idag (mitt mål är max 1500/dag) så ska jag mysa framför film med lite äpple nu. Kalas! :) (Bjuder på en super sunkig mobilbild..)
» Njaa..
Skulle egentligen bara borsta håret, men var tvungen att prova mittbena igen.. Alltså, jag kan bara inte vänja mig vid det haha. Jag önskar jag gillade det men jag tycker bara jag ser muppig ut.. Svårt det där.
» :)
» Iiiih!
Jag sitter i värsta lyckoruset. Jag vet inte hur länge det håller i sig men jag tänker ta vara på varje sekund. Jag antar att det är endorfinerna? Känns det såhär bra när man pushar sig själv så mycket man orkar? :D Jag har seriöst världens sämsta kondition. Jag har svårt att röra mig, med alla extra kilo jag bär på är det tungt att ens ta sig upp för en trappa, tro mig. Men när jag klev upp på crosstrainern idag tänkte jag på alla som tryckt ner mig för att jag ser ut som jag gör. På alla gånger jag inte fått på mig kläderna jag önskat. På alla gånger jag avstått från att bada på sommaren. På alla gånger jag önskat att jag hade kroppen och utseendet mina vänner har. Så jag pushade mig själv. Sju kilometer klarade jag. Och det känns som om jag vunnit ett maratonlopp. Mitt mål är minst 5 kilometer om dagen. Och jag är så lycklig att jag klarade mer än så! Ni kan inte ens ana hur bra det känns. Jag tänker klara det här.
