» :)
Moooorning. Fick väl inte sådär jätte bra att plugga igår, hrmf.. Tror det satte sig tillslut, vi får väl se. Nu är det off to school och försöka göra det där satans provet. Trött som ett as är jag förstås. Well, vi höööörs!
» Första mobilbloggen!
Har ju äntligen uppdaterat mig lite och skaffat en iPhone. :) Älskar den redan mer än allt annat, känns lite sisådär.. Men eftersom bloggappen inte fanns till android passade jag på att skaffa den nu. :) Hinner ju knappt sitta vid datorn så det blir inte så mycket skrivande, trots att jag har mycket att säga. För tillfället pluggar jag, eller ja, försöker. Mobilen lockar ju hela tiden, men wish me luck! (Slänger med en bild på Sven för att han är gullig och en på den fina presenten jag fick av mitt hjärta idag. <3)
» hopp
Nu ikväll känns det äntligen lite lite bättre.
Trycket över bröstet har släppt och jag vågar andas.
Tårarna är inte alltid på gränsen att rinna över.
Det är definitivt inte bra än, men bättre.
Jag hoppas bara nu. Tror ingenting, men jag hoppas.
Trycket över bröstet har släppt och jag vågar andas.
Tårarna är inte alltid på gränsen att rinna över.
Det är definitivt inte bra än, men bättre.
Jag hoppas bara nu. Tror ingenting, men jag hoppas.
» ensam är inte stark
Jag får känslan av att jag ljög för mig själv i det förra inlägget,
ljög för att orka ta mig iväg. Jag kan inte avgöra om det var bra eller inte.
Ångesten äter upp mig och beroendet jag jobbat så hårt för att minska,
ökar allt mer mot min vilja. Jag vill försvinna. Nu, medsamma.
Jag tror faktiskt inte att jag kommer klara det här. Jag tror inte det.
Allt för många gånger har jag legat på botten,
kämpat mig upp och fallit ner igen. Jag har klarat det.
Och jag har fått höra många gånger att jag är stark som gjort det,
men ingen kan vara stark i en evighet. Och det finns en gräns,
en gräns för antalet gånger man orkar resa sig igen.
Jag tror min gräns går här.
ljög för att orka ta mig iväg. Jag kan inte avgöra om det var bra eller inte.
Ångesten äter upp mig och beroendet jag jobbat så hårt för att minska,
ökar allt mer mot min vilja. Jag vill försvinna. Nu, medsamma.
Jag tror faktiskt inte att jag kommer klara det här. Jag tror inte det.
Allt för många gånger har jag legat på botten,
kämpat mig upp och fallit ner igen. Jag har klarat det.
Och jag har fått höra många gånger att jag är stark som gjort det,
men ingen kan vara stark i en evighet. Och det finns en gräns,
en gräns för antalet gånger man orkar resa sig igen.
Jag tror min gräns går här.
» keep fighting the bad shit
Hur svårt saker och ting än är,
vet jag innerst inne att det bara är att bita ihop.
Jag antar att jag bara har svårt att plocka fram det där,
plocka fram sidan av mig som orkar kämpa mot det dåliga.
Men jag har hört att ingenting är omöjligt, så det är bara att försöka.
vet jag innerst inne att det bara är att bita ihop.
Jag antar att jag bara har svårt att plocka fram det där,
plocka fram sidan av mig som orkar kämpa mot det dåliga.
Men jag har hört att ingenting är omöjligt, så det är bara att försöka.
» rubrikerärintemingrej
Jag höll hårt i Sonny's hand hela bussresan imorse för att inte låta tårarna rinna över.
Igår kom lillebror och undrade hur jag mådde.
"Gråter du?"
Jag skakade på huvudet.
"Är du ledsen?"
Jag skakade på huvudet igen.
"Men har det hänt något?"
"Nej.."
"Vad är det då?"
"Inget.."
"Är det säkert?"
"Ja.."
Sekunden efter att han lämnat rummet rann tårarna.
Jag börjar bli en jävel på att dölja saker för människor.
Det är bara att le och säga att allt är okej så tror folk på det.
Hur jobbigt saker än är att prata om,
önskar jag att någon nångång såg igenom den där fasaden.
Såg att leendet inte är äkta, för tittar man efter ser man det.
Ett äkta leende syns i ögonen, ett falskt gör inte det.
Igår kom lillebror och undrade hur jag mådde.
"Gråter du?"
Jag skakade på huvudet.
"Är du ledsen?"
Jag skakade på huvudet igen.
"Men har det hänt något?"
"Nej.."
"Vad är det då?"
"Inget.."
"Är det säkert?"
"Ja.."
Sekunden efter att han lämnat rummet rann tårarna.
Jag börjar bli en jävel på att dölja saker för människor.
Det är bara att le och säga att allt är okej så tror folk på det.
Hur jobbigt saker än är att prata om,
önskar jag att någon nångång såg igenom den där fasaden.
Såg att leendet inte är äkta, för tittar man efter ser man det.
Ett äkta leende syns i ögonen, ett falskt gör inte det.
» fear
Dags att försöka sova tror jag.
Jag är egentligen livrädd för morgondagen.
Rädd för att alla mardrömmar ska besannas.
Men jag vet att det bara är att bita ihop och försöka ändå..
Jag är egentligen livrädd för morgondagen.
Rädd för att alla mardrömmar ska besannas.
Men jag vet att det bara är att bita ihop och försöka ändå..
» saknad
Konstigt att saknad kan växa på det här sättet.
Det gör ont. Hela tiden. Jag vet inte om jag klarar det här.
Det är tomt. På så kort tid har det förändrats.
Jag har aldrig saknat någon såhär.. Fort?
Hur tar man tag i saker man egentligen inte vågar?
Det gör ont. Hela tiden. Jag vet inte om jag klarar det här.
Det är tomt. På så kort tid har det förändrats.
Jag har aldrig saknat någon såhär.. Fort?
Hur tar man tag i saker man egentligen inte vågar?
