Eftersom matematik inte längre står på mitt schema och naturkunskapen är inställd är jag ledig hela dagen imorgon! Lite helg mitt i veckan sådära tackar man ju inte nej till direkt. Sov dags nu ändå, somnade nyss i filmen så det är nog lika bra. Förresten fick jag hem mina nya hörlurar idag! Creative EP-630 i blått. Är supernöjd, beställde de från webhallen i söndags och redan idag låg de i brevlådan. Alltid trevligt. Nu; till drömmarnas land. Natti.
(Bilderna fick vara med eftersom det är okej att vara ego ibland.)

Idag är det möte med skolan igen. Jag ska ta bort två kurser. Det känns som det enda rätta så jag hoppas det blir bra. Ändå känns det lite nervöst, det gör det.. Nåja, bara hålla tummarna för att det inte blir någe krångel.
Juste, sov med flätor inatt och insåg att det kombinerat med att vara osminkad gjorde att jag såg ut som tolv år.

Jag är nån timme sen but oh well.

Eftersom det känns svårt att svara på allt som en del så tänker jag dela upp det.

Mål:
Jag har rätt många mål. Jag vill klara av skolan, jag vill ta studenten. Det kommer bli tungt som fan, men jag vill det. Mitt absolut största mål är antagligen att gå ner i vikt. Därför hoppas jag gastric bypass operationen kommer kunna hjälpa mig. Ett annat stort mål för mig är att kunna må bra på riktigt, och tillslut även utan mina antidepressiva mediciner. Det är väl mina 'main goals', så att säga.

Drömmar:
Jag drömmer om att en dag få jobba med antingen psykologi eller djur. Jag har inte kommit så långt att jag vet riktigt vad jag vill jobba med, men det är en stor dröm för mig. Sen drömmer jag såklart också om den här vackra kroppen, så därför hör väl mitt mål att gå ner i vikt ihop med min dröm. Den drömmen som ligger närmast att gå i uppfyllelse är väl antagligen att flytta hemifrån med Sonny. Jag kan inte ens förklara hur mycket jag längtar. Och så drömmer jag om att en dag få en egen liten vovve.

Önskningar:
Min allra största önskning är att pappa har det bra nu. Och alla andra jag förlorat till himmelen. Dessutom önskar jag och har alltid önskat, att det fanns något jag var bra på. Det spelar ingen roll vad det är, men de flesta har något. En sport, sång, bild, skrivande, smink.. Alltså, vad som helst faktiskt..

Tänkte bara skriva ett litet inlägg. Bara för att mest. Har spenderat kvällen med en av mina favoritfilmer och så har vi pillat med vårt album. Helt ok kväll. Dock mår min mage inte bra. Den bråkar med mig.. Inget vidare roligt det heller.. Eftersom jag var allmänt uttråkad gjorde jag ett super vackert kollage också, mest för att det är trist med vanliga bilder och jag var nyfiken på kollageappen. Tänkte passa på att visa att jag aldrig borde satt i 10 mm's tunneln i det nytöjda örat då det inte alls blev bra. Nu är örat super äckel svullet och så kommer det vätska ur skiten. Är så jävla arg på mig själv, gaah. Well. Inget mer att säga. God natt.

Våren. Jag älskar hur ljuset återvänder, känslan när man första gången på året vaknar och det strilar in solstrålar i rummet. Hur träden får gröna blad igen, hur fåglarna återvänder och återigen kvittrar. Att man kan börja vara ute mer igen när värmen kommer tillbaka. Känslan av att sommarlovet är på väg. Hur dagarna äntligen blir längre och man får mer energi. Jag älskar våren.

Det är många, faktiskt. Tjejerna från skolan, Sofie (som jag nog ska träffa till första helgen i december!) och lite andra människor jag saknar. Det är rätt blandat med folk. Människor som bara.. Försvunnit. Dem saknar jag och dem vill jag också träffa liksom..

Beställde nya töjningar för ett tag sen. Har töjt upp min åtta på höger öra till en tia så snart ska den nya tunneln i där med. :) Jag är jätte nöjd. Då de är gjorda av glas så är det ju inte skadligt för kroppen eller så heller så det känns bra. :)

Hittade en ny såndär grej för varje dag. Tyckte att det kanske kunde vara lite kul så here goes.

1. Min familj är de viktigaste människorna i mitt liv.
2. Just nu vill jag ha en hund mer än något annat.
3. Jag vill INTE flytta igen (bortsett från hemifrån till en egen lägenhet).
4. Jag har ingen bästa vän men flera som är väldigt viktiga för mig.
5. Ibland är jag rädd att alla jag älskar ska försvinna från mig på ett eller annat sätt..
6. Ibland tycker jag det är jobbigt och frustrerande att ha ett så intimt förhållande som jag har med Sonny.
7. Jag hatar hösten/vintern. Mörkret och kylan lockar inte alls och hösten plockar fram alla minnena från pappas död.
8. Jag har enorma ambitioner (som jag inte alls lever upp till), men det är alltid något som sätter stopp för mig.
9. Jag älskar att prata, eller snarare konversera.
10. Till våren kommer min läkare skicka remiss om en gastric bypass operation så till sommaren kanske jag äntligen får opereras, detta är något av det enda som håller igång mig.

Chillar lite i soffan med Sonnys mössa och en filt. Fryser som jag vet inte vad nu igen.. :( funderar på en powernap då jag skulle gått upp halv nio imorse men vaknade sex så är jag liiiite trött.. Gick till skolan anyway men det känns värt det där med sovmorgon osv.. Fuck life. :) annars är det twinight ikväll så det känns lite taggat faktiskt! Himla värt inlägg.

Hatar allt idag av någon anledning. Vill inte göra något. Vill bara stanna kvar under täcket. Känner mig så äckligt ensam.
Imorgon ska jag till skolan har jag bestämt. Är inte minsta lilla taggad. På fredag har jag utvecklingssamtal och det vill jag inte heller. Vill ingenting. Alltså ååååh. Hej jag heter Hannah är sjutton år och äckligt jävla bitter.
Är det okej om man avsäger sig livet eller?

Jag kan inte säga annat än att jag hatar den här dagen. Det känns så otroligt jävla orättvist. Istället för att fira farsdag med paket och fika fick jag tända ett ljus på din grav.
Jag hoppas alla som fortfarande har sina pappor i livet uppskattar dem. En dag kommer de inte finnas där längre och då ångrar man allt man aldrig hann säga.

Var på prima idag, träffade min läkare. Mamma var med som vanligt. Vi pratade lite kort om hur jag mår.. Sen nämnde mamma att hon är orolig för att jag fastnat i sorgen efter pappa och BAM. Jag brast. Tårarna rann över. Jag kände smärtan i hela bröstkorgen och jag hatade återigen hela världen för att livet är så orättvist.
Jag vet att det är sant. Fem år senare sitter jag fortfarande lika fast i sorgen. Jag känner mig otröstlig. Jag vill ha tillbaka min pappa och det svider precis lika mycket idag. Kanske hade jag behövt någon som pratade mer med mig om det. Utanför familjen. Kanske alla psykologer jag träffat borde försökt hjälpa mig att komma ur det. Kanske hade jag kunnat göra något mer själv. Jag vet bara inte vad.
Nu ska jag träffa Liselotte, min terapeut, precis i början av december för att försöka börja trassla mig ur den här sorgen. När jag fyller arton får jag inte går mer på prima eftersom det är ungdoms psykiatri, så lite drygt fem månader har jag kvar där.
Jag är rädd för livet. Rädd för att försöka jobba mig igenom allt det som gör så ont. Jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag orkar inte vara stark längre. Jag är inte superwoman och efter fem år av problem tar det emot att fortsätta kämpa.
Min läkare skrev ett intyg till skolan, för att bevisa att jag faktiskt inte mår bra. Jag skolkar inte. Jag har det bara tungt nu. Problemen men magen i kombination av att jag mår dåligt har fått mig att tappa orken. Men jag får känslan av att lärarna inte tror på mig.
Kanske behöver jag mina vänner mer än någonsin nu. Om jag ska orka ta mig ur det här på riktigt. En kram. Ett sms. Ett leende. Små bevis på att jag betyder något, på att det finns människor på min sida som hoppas och tror på mig.

Gissar att de flesta som läser min blogg också läser min bilddagbok. Men vid halv nio imorse åkte vi mot Stockholm. Efter lite letande på Googlemaps hittade vi tillsist sjukhuset, sen virrade vi runt där inne och kom fram precis samtidigt som sköterskan ropade upp mig. Hon berättade kort om att hon skulle bedöva svalget och att undersökningen bara skulle ta tre minuter. När hon gick för att hämta läkaren kom min panik, bedövningen gjorde att det kändes som om jag inte kunde svälja, det kändes alldeles tjockt i halsen. Jag grät för att jag var så fruktansvärt rädd. Hela kroppen sa emot. Jag fick en panikattack så gott som, och kräktes upp det lilla som fanns i magsäcken (vad det nu var, slem eller nåt annat fräscht) under undersökningen samtidigt som jag grät. Jag kan utan tvekan säga att jag aldrig gjort något så jobbigt och hemskt i hela mitt liv. Hela jag skakade och grät fortfarande till viss del när jag och mamma kom ut till Sonny och JanÅke igen. Det som känns värst nu när jag blivit tvungen att gå igenom det där var att de inte hittade något. Min 'magmun' glappar vilket leder till att man kan få lite ont kring magsäcken, men det gick förstås inte att se anledningen till varför jag får kramper längre ner i magen. Läkaren (som såg ut som Clint Eastwood för övrigt) tyckte att det kunde vara värt att göra ett ultraljud på min galla för att det finns risk för gallsten. Så nu blir det ytterligare väntan. Orkar knappt med längre. Missar skola. Mår dåligt. Höjde antideppen förra veckan så jag mår dåligt för det dessutom. Hittar inte det fina med livet. Känns som om jag tappat livsgnistan. Så, världens längsta inlägg om något egentligen ointressant, nu ska jag sova.

Jag är rädd. Och trött. Dessutom har jag ont i magen, som om min kropp vill visa extra tydligt varför jag ska iväg och göra den här jävla gastron. Jag vill inte. Jag är så sjukt jävla orolig. Och nej, jag överdriver inte med tanke på hur fruktansvärt rädd jag faktiskt är för att kräkas, jag har extremt känsliga kräkreflexer och att spy är det värsta jag vet. Inte för att det lär vara av intresse för någon, men jag uppdaterar när jag är klar, eller hemma eller så..

Åh. Det var bäst igår. Helt underbart och jag hade så jävla roligt. Inget bråk, inget drama, inga tårar. Jag var glad, jag hade kul. Jag blev inte så farligt påverkad och vaknade inte bakis, ovanligt. Världens bästa människor. <3
Slänger in lite bilder också. Inte jätte vackra direkt. Och ja, toadörrn ramlade visst, heh. Fast det var när vi städade, så det spårade i alla fall inte ur eller så. ;)

Idag fick jag veta att jag äntligen fått en tid till mag- & tarmavdelningen på Sabbatsberg. På måndag. Då har det gått en månad sedan remissen, och med tanke på att jag fått mer ont för varje vecka var det väl dags nu. Imorse hade jag så ont att jag grät, jag höll på att flippa ur. Jag har aldrig känt sån smärta.. Kramperna är outhärdliga. Så på måndag blir det en gastroskopi. Jag är livrädd. En kamera ner i halsen.. De kan förfan inte ens kolla med en såndär pinne när man är förkyld i halsen på mig..! Jag får panik bara jag tänker på det. Jag kan bara säga att jag innerligt hoppas att de hittar problemet.. Här har ni min nya favoritbild btw.

Seg, tråkig dag. Jobbat lite med min försenade fotologg och sen satt jag och Sonny i tre timmar och färgade mitt hår (borträknat timmen vi väntade på att skölja ur det) men jag är nöjd och det var helt klart värt de där timmarna! Kul att go crazy faktiskt, har ju kört galna färger förr men inte galna kombos. YOLO eller? Hatar det uttrycket btw. Imorgon blir det tjejkväll (tror jag åtminstone), känns mysigt. På lördag ska vi fira halloween och jag är aspepp trots att det sket sig med dräkten. Nåja, dags att sova kanske, klockan är trots allt tjugo i tre. Puss!