Åh. Jag förstår inte mig på mig själv längre.
Mitt mående är så jävla knas.
Så jävla upp och ner, exakt hela tiden..
Jag försöker vara glad, försöker må bra.
Men jag faller ju bara hela tiden,
någonting drar ner mig och jag är superkänslig för allt.
Gråter eller skriker för minsta lilla,
klarar inte av någon form av kritik,
eller att folk jävlas med mig.
Jag känner mig ensammast i hela jävla världen.
Det känns som om alla bara har glömt mig.
Som om att jag inte existerar.
Jag försöker ställa upp, försöker finnas till,
men ändå verkar jag bara sabba allting.
Orkar inte med att ha det såhär längre.
Jag vill byta ut min hjärna, byta ut mitt mående.
Bli normal. Bli lycklig.
Jag vet att bara jag själv kan kämpa mig upp dit,
men jag är rädd och det är så jävla svårt.