Jag har alltid sagt att jag är ateist. Alltid.
Men för ungefär ett år sedan började det ändra sig,
jag började tro på mitt eget sätt. Om vi nu pratar om religion.
Jag tror inte på Jesus på det viset och inte Gud heller.
Men jag tror det finns någon eller något som hör våra böner,
innersta önskningar och så. Någon som hjälper oss när det är som tyngst.
Det sägs att det sista som överger en människa är hoppet,
jag skulle väl säga att det sista som överger en människa är livet,
men hoppet lämnar en nog precis innan i alla fall.
Varför fortsätter man hoppas att någon ska lyssna om vi inte tror?
Så, jag skulle nog inte säga att jag är kristen,
men jag är troende, på mitt eget lilla vis.