Massor av nattankar igen, som vanligt.
Saknar så fantastiskt många människor,
fler än vanligt. Människor som bara försvunnit ur mitt liv.
Av olika anledningar, vid olika tillfällen.
Det känns så jävla sorgligt att vi bara tappade varandra.
Lite ont gör det, annat kan jag inte säga.
Det svider lite sådär, fastän att jag vet att livet är såhär.
Man växer ifrån varandra, saker händer,
folk flyttar, byter skolor, försvinner.
Livet fungerar så, och ändå kan jag inte låta bli att hata det.
Det faktum att vi slutade för över tre veckor sen,
och att jag knappt träffat någon sen nickstafesten,
känns tamejfan ännu tristare.
Det är SOMMARLOV! Vi ska leva livet,
festa, träffas, sola, grilla tillsammans, allt.
Men istället sommarjobbar folk,
åker utomlands, och vädret suger.
Och nu har det gått så jäklarns lång tid redan.
Jag måste plugga tills jag börjar sommarjobba,
så jag hinner ikapp.. Då lär jag ju inte hinna ses direkt.
Hah, vilken bitterfitta jag ääär..
Men jag hade också velat åka på peace and love,
jag hade också velat åka utomlands med massa fina människor.
Men istället sitter jag här, i Nynäs och klagar på det tråkiga vädret.
Även om jag må klaga, så vill jag i alla fall något.
Dock sitter till och med jag och tänker att tja,
kanske jag borde göra något åt saken.
Men tja, to be honest, är det lite svårt att göra allt jag vill,
utan alla de där människorna..
Aja, fuck life osv. Om någon av alla små söta vänner jag har,
nu skulle läsa det här, som har tid,
messa eller ring så vi kan seeeees..
Jag dör av tristess.