Min gamla bild, som då faktiskt illustrerade hur jag mådde.
Jag mådde inte bra. Jag hade ångest varje dag, jag grät ofta.
Panikångestattacker var min vardag, det var inget ovanligt.
Jag hade inte ens tanken på att försöka komma längre,
var fast i mitt tankesätt, fast i tanken på att det här var slutet.
Jag vågade inte tro att jag skulle komma längre,
jag vågade inte bli besviken om och om igen.