Jag räknar inte förälskelserna man hade i trean som kärlek.
Självklart pirrade det i magen och man tyckte att åååh vad söt han är.
Men nej. Det var inte äkta kärlek för mig, inte min värld.
Min första riktiga kärlek och förhoppningsvis enda, är Sonny.
Jag kände kärlek från första stund, fast jag kände pirret också.
Alla såg lyckan jag kände. Alla såg att jag var lyckligare än på länge.
Jag känner inte alls "pirret" längre. I sommar är det tre år sen vi blev tillsammans.
Idag känner jag mer trygghet och en mer mogen kärlek.
Men Sonny är min första kärlek. Kanske är det därför han betyder så mycket för mig.