Kanske hade det varit en bra idé att göra denna listan först av allt.
Innan jag började blogga, men men. Ni får lära känna mig lite senare helt enkelt.

Hannah Sabina Elisabet Forsbom, det är jag det.
Föddes den 8 april 1995 på Södersjukhuset i Stockholm.
Too much info, right?
Som liten var jag en tuff, nyfiken och glad tjej.
Jag var lite av en ensamvarg, jag lekte oftast ensam men trivdes så.
Skolan började och jag verkade vara rena geniet.
Både i sexårs och trean ville man flytta upp mig en klass,
men mamma och pappa sa nej, jag hade ju mina kompisar i min klass.
Idag är jag glad att de gjorde det valet, jag trivs med min årskull.

2006 kom första smällen i mitt liv. Min pappa dog.
Jag har fortfarande knappt smält detta, det gör fortfarande lika ont.
Saknaden är stor. Men idag är den i alla fall mindre än då.

I juni 2009 träffade jag Sonny, i augusti samma år flyttade han in hos mig.
November, fortfarande samma år, förlovade vi oss. Lyckan strålade kring mig.
Om tre dagar firar vi 32 månader tillsammans. Pretty amazing.
Det var många som inte trodde på vårat förhållande, tji fick ni.
Hursom, han är väldigt stor del av mitt liv,
även om många tyckte det var fel att förlova sig vid 14 års ålder.
Men vet ni? Det är mitt liv och mina val. Mitt liv och mina misstag.
Jag gör som jag vill.

Känns lite som om jag skriver på ett sätt jag inte alls brukar,
så bildar ni fel uppfattning om mig nu skyller jag på min ilska.

2011 diagnosterades min mamma med bröstcancer.
Det var smäll nummer två.
Känslan och oron när man redan förlorat en förälder är obeskrivbar.
Här är ett inlägg jag skrev när det hänt.

Sommaren 2011 blev jag och min familj hemlösa.
Då det fortfarande är ett jobbigt ämne väljer jag att inte prata om detta.
Det här var sista smällen i mitt liv.
Men då bortser jag från när Sonny gjorde slut med mig.
Vi hittade tillbaka till varandra efter fem dagar, men det gör fortfarande ont,
1½ år senare.

Nu känns det mest som om att jag har berättat story of my life, typ.
Antar att jag borde berätta mer om hur jag är, vem jag är,
inte vad jag har varit med om.

Hannah heter jag som sagt. Jag tror folk som inte känner mig ser mig på ett annat sätt,
än de som faktiskt vet vem jag är och som känner mig.
Skulle jag beskriva mig själv skulle jag säga att jag är ärlig, hyffsat smart,
svårstartad (jag har problem att påbörja saker, inte att slutföra dem) och ganska rolig.
Jag säger alltid som jag tycker då jag avskyr lögner. Jag vill inte såra någon,
men hellre det än att ljuga personen rakt i ansiktet. Det är inte okej.
Jag har mått rätt dåligt genom åren, jag har inte skött skolan,
jag käkar antidepp, jag sover dåligt och får utbrott alldeles för ofta.
Men gör det mig till en sämre människa?
Nej. Jag är lika mycket värd som er andra.
Jag har aldrig utfört en ond handling, tro det eller ej.
Jag har aldrig varit medvetet elak mot någon helt oprovocerat.

Jag känner, bigtime, att det här inte alls är en beskrivning av mig.
Jag är uppenbarligen för arg för det här.
Det blir ju bara en massa jävla jidder.
Jag får köra en frågestund någon dag istället.
Hihu, börjar ju likna en riktig bloggerska nu.
(Juste, tack till er läsare som troget stannar.
Vilka ni nu än är?! Kommentera, jag är nyfiken. :))