Jag vet inte vad det är med mig längre.
Jag har haft konstant ångest i fler dagar nu.
Gråtit flera gånger om dagen.
Jag vet inte vad som händer,
jag vet bara att jag inte klarar det mer.

Om det bara vore lika lätt som alla tror och säger.
Det är det inte. Och det kommer aldrig att vara det.
Det känns som att jag faller och att det aldrig tar slut.
Som om att fallet aldrig kommer dämpas av något.
Och som om att jag kämpat helt i onödan.
"Det är en liten grej" "Sluta förstora upp allt"
"Överdriv inte hela tiden"
För mig är det en stor sak. Så är det bara.
Och det gör så inihelvetes jävla ont.

Måndagar är inte riktigt något för mig. Men jag kom tydligen upp ändå.
Allmänt seg dag, har mått halvdåligt hela dagen..
Yrsel och huvudvärk och så lite ångest på det. Wey.
Nu ska jag gå och lägga mig, otroligt nog.
Jag har redan tagit sömntabletterna och allt,
helt amazing. Så har det inte låtit på några år.
Jag känner mig förändrad. Annorlunda. Ändå tycks ångesten komma tillbaka.
Fastän att saker och ting går bättre. Skolan, att komma upp på morgonen etc..
Jag känner mig.. Ensam. Tom. Som om alla faktiskt tror på leendena.
Inte ser alla tomma blickar och min rädsla.
Kanske borde jag inte begära det heller, egentligen.
Nåja. Avslutar inlägget med en låt jag verkligen tycker om.

 

Känns som om att den här veckan har gått supersnabbt.
Vi började nyss skolan och nu är det redan fredag.
Underbart hursomhelst, dock verkar helgen bli riktigt seg?
Kanske blir något imorgon med lite tur, vi får väl se.
Nejmen om jag skulle ta och fixa mig lite,
sen svenska, matte och naturkunskap, yeeey.
Två av mina värsta ämnen, kul osv. :c

Jag vill färga håret nuuu.
Jag älskar mitt rosa, men jag blir tokig när jag hittar alla fina bilder på weheartit.
Skulle ju inte direkt tacka nej till att ha lika långt hår som många av tjejerna heller.
Men mjaaa. Jag har ju planer för mitt hösthår.
Flerfärgat (särskilt regnbågsfärgat) ligger på min drömlista.
Dipdye är också så jävla baaaallt. Har så många färgkombos jag vill prova.
Har inte råd med det just nu, eller ork. Vet hur jobbigt det är att ta hand om.
Men nä, så snart jag gjort slut på min rosa färg blir det nytt.

Jag är bra på att somna rätt sent har jag hört.
Så det fick bli en allmänt brusig tillfällig header.
Tyckte det var för mörkt.
Och min dator jävlas med mig, såatteh,
det blev ingen text på header for the moment.
Fixar något bättre en annan dag.
Nu; försöka sova.

Ett ämne som är hundra gånger känsligare än jag förr trodde.

Men jag låg och funderade på det igårkväll, rent allmänt.
Det känns som om det finns två sidor, nästan som två lag.
I min umgängeskrets finns det både folk som inte dricker, och de som gör det.
Redan innan jag började dricka ansåg jag att det är upp till var och en,
vill man dricka så gör man det, vill man inte så avstår man.
Så enkelt är det. Jag tycker fortfarande likadant nu som jag gjorde då.
Att man accepterar varandra, vilken "sida" man än står på.
Men det är inte riktigt så, inte från allas håll åtminstone.
Jag vet ju att jag själv tycker att man gör som man vill,
men jag har fått skit för att jag väljer att dricka.
Ja, alkohol kan vara farligt. För organen, och man kan bli beroende.
Det är farligt, absolut. Men av alla jag känner som dricker,
har det gått riktigt illa för en. Han blev magpumpad.
Men han fick inga bestående men. Några som jag vet,
eller känner lite halvt, har gått över till tyngre saker.
Men av alla dem jag umgås med, sköter alla sig.
Det blir drama ofta, tårar, tjafs.
Dock har ingen någonsin börjat slåss,
eller gjort något annat dumt. Aldrig har någon gjort något de verkligen ångrat.
Inte som jag vet om. Jag har också gjort dumma grejer,
men ingenting som lett till något dåligt senare.
De flesta minnena jag har med alkohol inblandade är roliga.
Jag har nog, se det som tragiskt om ni vill, aldrig så kul som när jag dricker.
I mina ögon är det roligt, ett sätt att släppa taget om verkligheten en stund.
Många som inte dricker undrar varför man gör det.
Personligen tror jag att det är jävligt individuellt.
De flesta gör det nog ändå för att bli glada, för att ha kul.
För att man kan släppa loss mer som onykter.
Det är också olika från person till person, utan tvekan,
jag vet att jag själv inte kan släppa loss på samma sätt utan alkohol.
Särskilt inte bland människor jag inte känner särskilt väl.
Alkohol är i mina ögon något som gör folk mer sällskapliga.
Det är väldigt socialt. Precis som att röka.
Nej, jag röker inte, och jag anser att även det är upp till var och en.
Ändå ser jag det som en väldigt social grej.
"Ahmen ska vi ta en cigg då?" och sen står man där och snackar skit.
Jag tror att man måste se lite lättare på det här med alkohol.
Självklart kan det finnas andra saker som ligger bakom till att man är negativ till det.
Människor man känner som har ett alkoholberoende till exempel.
Jag tror definitivt det är en orsak som skapar rädsla.
Däremot tror jag också att många bara har bestämt sig för att det är "fel".
Utan att ens ha provat så vet de bara att det gör folk dumma i huvudet.
Nej, jag pekar inte ut någon, och jag dömer ingen.
Precis som jag inte tycker att man ska döma de som valt att dricka alkohol.
De som väljer att inte göra det, jaha, so what?
Det påverkar ju inte mig, bara dem själva.
Och jag har aldrig ställt till med problem för någon som varit nykter när jag inte varit det.
Isåfall har jag i alla fall inte blivit informerad om detta.
Nåja, jag kände bara att jag verkligen ville få ut det här.
Pusshejochalltsåntdära.

Hittat massa mysigt på weheartit som vanligt.
Försöker tagga till lite inför imorgon men det går inge vidare.
Vet ju för tusan inte ens när jag börjar? Bra jobbat av skolan igen osv.
Annars händere inte möe. Bli nog att sova snart, eller heh, ah, försöka åtminstone.
Hejsvejs.

Jag har allvarligt svårt att förstå att det är flera som fortfarande tittar in här varje dag?!

Fina ni är.
Jag har ångest, som bara den. Jag vill inte börja skolan imorgon.
Sommaren flög förbi, och jag gjorde ingenting.
Ingenting roligt, och jag hann inte ikapp med skolarbetet.
Ibland hatar jag mig själv för att jag aldrig kommer igång med nåt. 
Förhoppningsvis hinner jag med resten denna veckan,
jag hoppas nämligen innerligt att det inte blir så mycket skit denna veckan redan.
Minst taggad är jag över att vi tycks ha fått rätt dålig lärare,
och schemat är inte superroligt direkt heller för den delen.
Nåja, vi får väl se vad som händer. Annars har det inte hänt mycket.
Jag har varit magsjuk (yey..) och that's it typ hah.
Har träffat lite kompisar, sovit hos Emmy, försökt glömma att skolan börjar..
Fy bubblan. Tråkigaste sommaren någonsin tror jag?
Nästa sommar är vårat sista sommarlov, så jag hoppas vi tar bättre vara på det.
Nu kommer mörkret, kylan och alla sena dagar i skolan,
och istället för att roa mig och ladda batterierna inför hösten,
sov jag mig igenom sommarlovet i princip. KUL TJEJ SÄGER JAG BARA.
Jag är nog lite bitter. Fast det får man vara ibland.
Puss på er.