» -
Depression. Finns det någon definition på vad det är?
Är det verkligen möjligt att må såhär dåligt?
Jag trodde inte det. Inte förrän nu.
Värre för var dag som går. Ångest.
Tårar. Hat som är riktat både mot mig själv och världen.
Mörkret omfamnar mig konstant.
Jag hittar inte ut härifrån. Jag ser inte lyckan, alls.
Byten av mediciner. Läkarbesök.
Funderingar om inläggning. Både från mig och läkare.
"Har du tankar på att ta ditt liv? Eller att skada dig?"
Det är klart jag inte säger precis som det är.
"Det enda jag vill är att ligga kvar i sängen med täcket över huvudet."
Jag vill egentligen ingenting. Jag har tappat greppet om livet.
Ser inte meningen med att fortsätta kämpa längre.
Jag ser inte meningen med något. Jag har tappat lusten.
Försöker ständigt minnas hur det känns att må normalt.
Försöker se hur "alla andra" som inte har problem mår.
Undrar hur det känns. Kan inte ens tänka mig.
Funderar på hur man ska förklara för någon som mår så,
hur det känns att må så som jag gör.
Förklarade det en gång såhär:
tänk dig att du är på väg att drunkna,
men du lyckas hela tiden hålla huvudet strax ovanför ytan.
Skillnanden nu är att jag bara små korta stunder lyckas andas.
Hela tiden annars så är jag under ytan.
Jag vill bli räddad.
Är det verkligen möjligt att må såhär dåligt?
Jag trodde inte det. Inte förrän nu.
Värre för var dag som går. Ångest.
Tårar. Hat som är riktat både mot mig själv och världen.
Mörkret omfamnar mig konstant.
Jag hittar inte ut härifrån. Jag ser inte lyckan, alls.
Byten av mediciner. Läkarbesök.
Funderingar om inläggning. Både från mig och läkare.
"Har du tankar på att ta ditt liv? Eller att skada dig?"
Det är klart jag inte säger precis som det är.
"Det enda jag vill är att ligga kvar i sängen med täcket över huvudet."
Jag vill egentligen ingenting. Jag har tappat greppet om livet.
Ser inte meningen med att fortsätta kämpa längre.
Jag ser inte meningen med något. Jag har tappat lusten.
Försöker ständigt minnas hur det känns att må normalt.
Försöker se hur "alla andra" som inte har problem mår.
Undrar hur det känns. Kan inte ens tänka mig.
Funderar på hur man ska förklara för någon som mår så,
hur det känns att må så som jag gör.
Förklarade det en gång såhär:
tänk dig att du är på väg att drunkna,
men du lyckas hela tiden hålla huvudet strax ovanför ytan.
Skillnanden nu är att jag bara små korta stunder lyckas andas.
Hela tiden annars så är jag under ytan.
Jag vill bli räddad.