Vaknade vid tjugo över tio idag och vid elva gick jag, Sonny, Timmy och Bruce ut. Innan vi ens kommit till fjättern var jag helt slut haha.. Men jag är otränad, tänker inte låtsas som något annat. Men vi traskade på. Blev inte runt fjättern, utan kringelkrokigt i skogen (terräng är ju en större utmaning än en stig/gång så). Upp och ner och över tre miljarder stenar och träd. När vi kom hem, efter två och en halvtimme, hade vi sammanlagt gått över en mil och jag hade bränt runt 850 kalorier. Så stolt över mig själv!! Nu är jag helt slut dock. Fötterna har tagit så mycket stryk (för stora skor så har slitit bort bitar av huden, härligt), plus att jag har fel på fötterna. Går inåt med fötterna (varit så sen jag föddes), så jag snubblar på mig själv.

Blev lunch när vi kom hem, lite sen kanske men ja.. Två ägg och en halv mörk macka med ost (tyckte jag fick unna mig två skivor). Och nu sitter jag som en död i soffan med fötterna i ett fotbad. Bruce har somnat bredvid mig, misstänker att han är rätt trött, så som han skuttat!

Jag hade väl egentligen inget mer att säga, nu i alla fall. Puss!

Mitt i natten nu igen. Tänkte bara berätta att jag lever. De senaste dagarna har jag inte gjort nåååånting. Bara umgåtts med familjen. Tänkte mest bara lägga upp dagens middag (igår åt vi örtmarinerad kyckling, som smakade himmelskt men såg inte så fancy ut). Har i helgen även unnat mig en Yollibox. Jag vet! Inget onyttigt sa jag, men kan inte påstå att det är särskilt onyttigt. 95 kcal per ml, vanlig glass är cirka 250, så jag tyckte det var okej. Idag käkade jag kyckling med currysås (gjord på lätt créme fraiche) och broccoli. Alltså så himla gott, förmodligen min absoluta favorit!

Annars då? Mår okej, tror jag. Bättre på vissa sätt, men fortfarande dåligt på andra. Har ju inte träffat min psykolog sen den 18:e december.. Försöker kämpa på, men det är svårt. Har dessutom haft nästan konstant huvudvärk i en dryg vecka. Misstänker att jag har järnbrist..

Nu borde jag gå och sova, storebror tänker dra med mig runt fjättern imorgon så lika bra att vara utvilad. God natt med er!

Bra dag allt som allt hursomhelst, jobbig men ändå bra. Har gått sammanlagt lite över 5 km, och inte ätit onyttigt trots att det är fredag, min fuskdag. Har bestämt mig för att försöka låta bli onyttigheter i alla dess former januari ut. Som en liten rensning av skit i kroppen liksom, och sen efter det bara ha en dag i veckan. :) Men det är svåååårt! I alla fall när alla i ens omgivning äter onyttigt. Men jag bet ihop, några popcorn (räknar inte det som onyttigt i små mängder, kanske man borde?) men inget annat. Dock käkade vi tacos idag så jag orkade inte räkna kalorierna (så himla drygt när det är massor med grejer i), men jag vet att jag höll mig under 1000 eftersom jag räknat förr och åt ungefär samma mängd idag :)

Well. Nu är det off to bed, upp vid elva imorgon för en promenad. God natt med er. :)

Åkte ut till mamma idag, promenerar hellre i skogen (då kan man ju vara osminkad!), så vi tänkte vara här över helgen i alla fall. :)

Har med andra ord inte gjort något särskilt idag. Har mått helt ok, bortsett från huvud- & mensvärk, lite ångest över morgondagen dock, men försöker hålla mig positiv.

Får bli en trött mobilbild på maten och så sammanfattning från dagen på Lifesum, middagen gick på 443 kalorier idag (potatis, hokifilé, ärtor, broccoli, haricot verts och fun light) men missade både lunch och frukost idag heh.. :) (blev mycket mer kolhydrater än vad det skulle, men plågar inte mig själv, är väldigt ovan på den punkten). Slänger med en snygg bild på Bruce också.. ;)

Känner inte riktigt att jag är någon toppen bloggare, snarare motsatsen. Men sen tänkte jag att när jag ändå ska vända om min livsstil till nyttig och sund, kanske det kan vara värt att få in lite mer sånt här också. För att jag ska kunna titta tillbaka och kanske med lite tur inspirera någon annan. Anyhow, här är dagens middag! Kycklingfilé, broccoli, ärtor, haricot verts och lite sås gjort på crème fraiche. Allt som allt gick middagen på 372 kalorier. :) Det är typ en ren chock för mig att äta grönsaker. Att inse att det finns grönsaker jag också tycker är gott. Än så länge är det bara just grönsaker jag gillar, har inte fastnat för någon annan färg ännu. ;) Röd och gul paprika i maten har fungerat dock. Och lök såklart. I veckan tänkte jag prova palsternacka, så får vi väl se. :)

 

 

Jag överlevde gårdagen (well, obviously). Det var en super lame kväll, jag var ledsen, och det enda vi gjorde var att glo på Harry Potter och Gossip Girl hela kvällen, kul. Eller ah, nä.
Det lilla jag faktiskt kan vara glad över är att Bruce inte var ett dugg rädd, utan sov lugnt genom tolvslaget (katterna var till och med räddare), och att jag fick sluta 2013 och börja 2014 med att kyssa min älskling. Men i övrigt var det bara en enda lång, jobbig kväll..
Idag skulle jag gå upp tidigt och börja mitt nya liv! Men eh, försov mig tydligen. Har sovit så himla illa på sista tiden att jag hade en heldel sömn att ta igen. Fortfarande motiverad till ett nytt, bättre liv dock! Kommer bli många förändringar nu, det känns läskigt, men samtidigt väldigt bra. Vi får se vad framtiden bär med sig, men jag kan inte tycka något annat än att det faktiskt är min tur att få ett bra år. Det har varit så mycket skit som slagit ner mig, om och om, år efter år. 2014 SKA bli mitt år, så är det bara. Nu tänker jag kämpa vidare, än ger jag mig inte.

 

Åkte på festival, flyttade hemifrån, skaffade en egen hund, gick på krogen. En hel del.

Jag skulle säga riktigt dåligt. Ett av mina sämsta år hitills.

 

Jag måste nog säga 14-15 juni. Det var så mycket lycka där.

Oj. Vet inte. Att jag flyttade hemifrån?

 

Ja, eftersom jag inte bor hemma, så mat, hyra. Och inredningsprylar tror jag.

 

Det fanns absolut vissa saker som gjorde mig riktigt, riktigt glad. Små saker, som betydde mycket.

Fy vad svårt. Men ja.. Sebastian Ingrosso - Reload, Avicii - Wake me up, Miley Cyrus - We can't stop och massor med fler låtar, svårt att minnas ju.

 

Bortsett från Sonny och min familj så en av mina vänner, tror hon själv vet vem hon är.

  

Yesbox!

 

Ingenstans. Jävligt rolig tjej hah.

 

Hm. Mer lycka, mer vänskap, mer kärlek, mer träning. (Två delar kan såklart bara jag själv jobba fram).

Var hemma med familjen och firade, var ju en måndag.

 

Mycket saker.

 

Mina vänner. Alltså verkligen, allihopa. Ingen idé att skriva deras namn, de vet själva.

 

Jag träffade typ inga nya människor, har varit så isolerad. Ingen som jag har kontakt med nu i alla fall.

 

Stå fast vid dina åsikter, ge aldrig upp och KÄMPA PÅ NU! Du klarar mer än du någonsin anat!!

Tänker inte försöka komma med någon dålig ursäkt till varför jag inte har skrivit. Jag har mått dåligt, kort och gott. Finns ingenting annat att säga. Mår sämre nu än sist jag skrev. Har så fruktansvärt mycket ångest hela tiden, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Tänkte hursomhelst skriva en sammanfattning för året som gått, skulle väl lika gärna kunna göra det imorgon, med tanke på att jag ska vara hemma. Ja, härligt va? Vi ska vara hemma på nyårsafton för att vi inte har någon att vara med. Vi skulle kanske ha varit med Sonny's kompisar, men det blev väl tydligen inget, så jag ska sitta hemma med min ångest, Sonny och djuren. Värsta nyårsaftonen någonsin.

Januari.
Mådde bra efter nyåret, hade en helt fantastisk kväll. Var taggad på livet, trodde det här året skulle bli mitt år. 2013 skulle bli perfekt, så var tanken. Vi flyttade den 2 januari, vilket kändes jobbigt, men okej. Senare samma vecka mådde jag sämre igen. Jag grät nästan konstant och mamma tyckte jag var "avtrubbad". Började ta tag i mitt mående på PRIMA ännu en gång och fick på nytt förhoppningar om livet. Den 10:e januari hämtade vi Bruce. Jag föll många gånger i januari, men gav aldrig riktigt upp.

Februari.
Har egentligen inget klart minne av februari. Så jag får titta igenom mitt instagram-arkiv, enda sättet att veta vad jag ens gjorde.. Verkar som jag inledde månaden med att dricka, och gjorde det flertal gånger under månaden. Söp väl bort känslorna och ångesten antar jag. Men jag mådde dåligt. Jätte dåligt. Depressionen höll på att dra ner mig, en gång för alla. Hade ändå många vänner som fanns där och stöttade, och jag antar att det var vad som höll mig uppe. Beställde även Summerburstbiljetten i slutet av månaden.

Mars.
Helt ärligt minns jag inte mars heller. Verkar som att stora delar av året bara är.. borta. Jag kan inte minnas. Vill kanske inte minnas hur jag faktiskt mådde. Jag hade en jobbig månad igen, men av vad jag kan se hade jag även den här gången människor i min närvaro som fick mig att kämpa lite till. Men varken om jag läser här på bloggen eller tittar på instagram hittar jag särskilt mycket. Jag mådde dåligt, var mest hemma. Ser inte ut som om att jag gjorde någonting under mars egentligen.

April.
Jag fyllde arton, och var extremt besviken på, ja, allt? Skulle ha firat riktigt ordentligt, men hittade ingen lokal så blev en liten mysig tjejkväll istället. Som sagt, mysigt, men jag hade velat festa till det när jag äntligen fyllde arton. Samma helg jag blev firad drog jag dock, för första gången i mitt liv, ut två dagar i rad och drack. Kul! Första dagen var väl, rätt lame, andra dagen riktigt kul. Träffade Natalie inne i stan för första gången på över ett år, och fick lite ny energi. I slutet på april skrev vi äntligen på kontraktet för vår första egna lägenhet, och flyttade in där.

Maj.
I början av maj hade vi vår inflyttningsfest och jag hade bestämt mig för att bli kanonfull! Det blev jag, och jag hade en jätte rolig kväll. Dagen efter hade vi vår första "tvättdag" och jag var superbakis. Men det gick ändå. Fick strax efter det världens jävla förkylning + öroninflammation, så låg hemma och mådde piss för det istället. I övrigt verkar det som att jag drack en heldel igen, Pontus och Natalie var och hälsade på äntligen och vi skulle haft en fest men mja.. Blev ingen fest, men hade en grym kväll med helt underbara människor. Spenderade många kvällar på balkongen med vin och en kär vän. Så många minnen från den där balkongen, bra minnen. Tror jag mådde rätt bra i maj ändå, om jag jämför med tidigare månader under samma år. Hoppade även av skolan i slutet av maj.

Juni.
Minns absolut ingenting av de två första veckorna i juni! Förutom att jag var på de första mötena ang. gastric bypass operationen, men det blev ju inte av, så vill inte ens skriva något om det. Och så åt jag glass i hamnen, men det är ju knappt ens värt att skriva här hah.. 14-15 juni var Summerburst och jag står fortfarande fast vid att det är ett av mina absolut bästa minnen från 2013, jag hade en helt fantastisk helg, allt som allt. Annars gjorde jag egentligen ingenting speciellt i juni, förutom att jag och Sonny firade 4 år tillsammans den 25:e.

Juli.
Jag kan inte minnas att jag gjorde något speciellt i juli. Jag minns flera speciella kvällar tillsammans med några speciella människor. Men allt som allt kan jag inte säga hur månaden var egentligen. Mådde väl helt okej antar jag. Varken bra eller dåligt, skulle jag tro.

Augusti.
I början av månaden var jag för första (och enda gången so far, känner mig seriöst helt hopplös) på krogen. Var inte särskilt mycket dricka dock, var inte ens lullig. Så skulle mest räkna det som en mysig tjejkväll. Träffade även Sofia för första gången på väldigt länge. Det här var den sista månaden jag faktiskt träffade folk. Har träffat en enda vän sen i augusti, så det var väl här allting vände till helvetet igen. Vi fick veta att vi inte skulle få bo kvar i lägenheten längre och ja, allting sket sig helt enkelt.

I september började jag förändra saker och ting. Försökte börja tänka på vad jag åt, var ute mycket och tränade hemma. Hade bestämt mig för att även om allting skiter sig, skulle jag inte ge upp. Hade egentligen ingen motivation, men vägrade ge upp. Jag började även få lite kontakt med en tjej som också kämpar på med sin viktresa.

Oktober.
Var för första gången på SÖS överviktsenhet (nu i januari ska jag äntligen dit igen, varit ett uppehåll med tanke på hur jag mått) och det kändes jätte bra. I övrigt levde jag i en otroligt påfrestande situation. Mådde riktigt, riktigt dåligt. Visste inte var vi skulle bo och jag hade ingen där som stöttade mig i all ångest. Så det var tungt. Den 22 oktober skrev vi äntligen på ett förstahandskontrakt för en stor, fin lägenhet och jag trodde allt skulle vända. Vilket det gjorde, ett tag. Jag var verkligen glad och lycklig i några veckor. Den 23 oktober var det sju år sen pappa dog, så oktober var hursomhelst en tung månad.

November.
Den första november flyttade vi in i den nya lägenheten! Jag tyckte fortfarande att allting såg ljust ut och jag var glad, gladare än på länge. Men mycket fortsatte vara som vanligt. Jag var isolerad och tillsist brast allt igen. Jag kämpade på men tillsist blev jag påmind om allt det där jobbiga igen ändå. Och jag förstod, med hjälp av min psykolog att när man mått dåligt i över sju år, blir man inte frisk från varken depression eller social fobi i ett litet kick. De tar tid att läka. Något som var bra den här månaden var att jag äntligen fick kontakt med min bästa killkompis igen, och på riktigt. Vi pratar fortfarande, och jag kunde inte vara gladare över det. Dessutom flyttade vi hit gerbilerna den här månaden och jag påbörjade kartläggning hos Ung i Nynäs, riktigt ordentligt.


December.
Vanligtvis skulle jag säga att december är en bra månad för mig. Jag älskar julen och allt som hör till. Men den har varit piss. Ju längre tiden har gått, desto sämre har jag mått. Det är fortfarande december och ska jag vara ärlig skulle jag gärna somna nu och vakna först i januari. Men ja, finns inte så mycket att säga om december. Jag har ju bara varit hemma.. Vi skaffade faktiskt två katter för några veckor sen nu, och det har väl varit det enda som varit bra, tror jag. Två killar vars ägare fått astma. När vi var och hälsade på fastnade vi direkt och nu bor de med oss, och Bruce blev såklart överlycklig.

Så, vad har jag kommit fram till?
2013 har varit ett riktigt jävla skitår. Ännu ett år av ångest, depression, smärta, socialfobi och en allmänt ostabil omgivning. Det har funnits ljusglimtar! Saker jag kan se tillbaka på och le. Men nästan alla de minnena delar jag med människor jag inte träffat på nästan ett halvår. Det gör mest ont att minnas, och jag vill helst inte.
Jag försöker se fram emot nästa år. Jag har pillat med mina nyårslöften och jag vet vad jag vill uppnå. Jag tänker fokusera på mig själv nästa år. Alla andra år har jag sagt och lovat så mycket, men ingenting har blivit vad det skulle. 2014 tänker jag göra allt för min skull. Jag vill gå ner i vikt, för MIN skull. Jag vill börja må bättre, för MIN skull. Jag vill hitta en arbetsträningsplats, för MIN skull. Jag tänker inte göra det här för någon annan den här gången. Och jag tänker inte fortsätta förlåta människor som inte förtjänar det, jag tänker inte låta någon dra ner mig när jag vet att jag förtjänar att må bra. Jag vill lägga min tid på människor som bryr sig om mig, som vill vara min vän lika mycket som jag vill vara deras.
Jag har gjort fel många gånger under 2013, men jag har lärt mig så himla mycket. Jag tar med mig alla lärdomar in i 2014, men jag tänker försöka lämna all smärta i 2013. Nästa år ska bli mitt år.

Jätte länge sen jag skrev nu igen. Har inte mått bra, har inte orkat. Det är så mycket ångest som hänger i luften. Jag sover knappt. I snitt 3-4 timmar/natt. Om jag somnar, och gör jag det vaknar jag minst 3 gånger per natt. Och flera gånger den senaste tiden har jag gråtit mig till sömns. Jag har nästan konstant ångest och jag börjar bli orolig att jag kommer må lika dåligt den här vintern som förra.

Jag mår verkligen inte bra nu. Det har hänt vissa saker jag är väldigt glad över, bland annat har jag börjat få kontakt med en vän igen, vilket känns jätte bra. Men det är så mycket annat dåligt, och de bra grejerna som finns väger inte upp de dåliga.

Jag tänkte ändå att jag skulle försöka skriva lite mer här nu. Kanske kan det vara bra att få ut alla jobbiga tankar och känslor.. Jag vet inte. Kanske är det värt en chans i alla fall.

Nu ska jag ta och gå till min psykolog, jag hoppas på att hon kan hjälpa mig fixa en läkartid. Har inte ens en fast läkare trots alla mediciner jag äter, och det känns inte särskilt bra. Senare idag har jag även ett möte på Ung i Nynäs. Så med eller utan (ja, utan) en ordentlig sömn har jag en del att göra idag.

Hej på er! Long time no see.
Ändrat designen igen (oh well, hello there captain obvious),
tröttnade på den jag hade innan och kände för något mer vinter/jul inspirerat, trots bristen på snö här i Nynäs..
Har inte direkt gjort sådär värst mycket sen jag skrev sist. Träffat en av mina absolut bästa vänner och jag var så glad när vi sågs och jag insåg att det fortfarande var så. Att vi fortfarande kan prata på helt obesvärat. Så det känns jätte bra. Annars har jag mest varit hemma, Sonny jobbar ju mån-tors så jag är ensam på dagarna, har insett hur lätt det är att falla in i gamla vanor. Sova halv dagen osv. Men så är det ibland.
Ska ut till mamma nu idag, hon fyllde år igår så vi ska fira henne lite och sådär.

Jag har inte så värst mycket mer att säga just nu. Slänger in lite trötta mobilbilder från den senaste tiden istället.

När jag träffade min psykolog idag fick jag med mig ett papper där det står om social fobi. Jag kan ofta känna att jag inte vet hur jag ska förklara för närstående människor hur det fungerar och känns. Texten stämmer in på mig till typ 90% även om jag skulle säga att det fattas endel, att den är ju inte specifikt inriktad på mig eller mina känslor. Men jag kände ändå att jag ville skriva av den här för att ni som läser kanske kan få en bättre bild av hur det är, vi får väl se. Det kommer bli ett långt inlägg men så är det ibland. Jag har strykt under vissa saker som stämmer in väldigt bra på mig.

"Det finns ett fåtal människor som känner sig säkra och trygga i alla sociala situationer och det finns endel som känner sig blyga och osäkra i de flesta sociala sammanhang. För de flesta av oss varierar det nog. Man känner sig hemma och säker i vissa situationer och nervös och bortkommen i andra. Men för uppemot 15% av befolkningen handlar det inte om nervositet, utan om ångest och social fobi.

Nervositet inför muntliga redovisningar är nog snarare regel än undantag och det är väl få som gillar att göra bort sig. Men för en person med social fobi handlar det inte om lite nervositet, utan om en stark rädsla, en rädsla för att bete sig på ett pinsamt sätt eller för att visa tecken på ångest.

Antingen undviks de fruktade situationerna helt, eller så uthärdas de under intensiv ångest eller plåga. Hos vuxna är det inte ovanligt med panikattacker. (Här plockade jag bort en bit om barns reaktioner).

Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att det handlar om att man är rädd för hur man ska uppfattas av andra människor, och man vill oftast inte framstå som nervös, inkompetent eller klumpig. Alltså är man orolig för att andra ska märka att man rodnar, darrar på handen, svettar, stakar sig (eller svarar fel), snubblar eller spiller.

Ibland är den här rädslan bara förknippad med en eller ett par situationer, till exempel att prata inför en grupp, äta på restaurang eller skriva sin namnteckning när andra ser på, men för endel upplevs nästan alla sociala sammanhang eller prestationssituationer som skrämmande och då brukar man tillägga att det handlar om en generaliserad social fobi.

Det är inte så att personer med social fobi är klumpigare, mindre begåvade eller mindre socialt kompetenta än andra - många gånger är det snarare tvärtom. I likhet med andra fobier så rör det sig om en överdriven eller orimlig rädsla, och på ett plan finns det en insikt om att det är på det viset (i alla fall hos vuxna).

Det brukar ofta visa sig att kraven man har på sig själv är helt andra än de förväntningar man har på andra människor. Trots att man har överseende med och full förståelse för andras tillkortakommanden, så har man svårt att acceptera sina egna eventuella misslyckanden eller svagheter."

Det här är ju som jag skrev inte riktigt anpassat helt och hållet för mig, men stämmer ändå bra.
Den senaste tiden har jag insett att min sociala fobi täcker mer av mina svårigheter än jag visste. Jag trodde bara det innebar när det är jobbigt för mig att åka buss, vara i folksamlingar och liknande. Men det är det inte (eller jo, det är det, men inte bara), den hänger ihop med så mycket mer. Om någon som jag brukar prata med ganska ofta inte hör av sig på, ja, en vecka kanske, börjar jag genast tro att något är fel. Att jag gjort något, att människan tröttnat på mig, att jag är värdelös. Det gör att hör inte den personen av sig, gör heller inte jag det. Det är inte för att jag inte bryr mig, eller inte tänker på människan eller för att jag inte orkar. Det är för att jag inte vågar. Det skapar sån otrolig ångest för mig, jag känner att hör jag av mig är jag jobbig, pushig, efterhängsen. Jag är så fruktansvärt osäker i såna lägen. Och jag menar, i säkert 90% av fallen är det inte ens något som hänt. Personen kanske varit väldigt upptagen med något, men det är så svårt att se det för mig i en sån situation. Det är samma sak om personen inte svarar på sms, visst, ett sms har inte så stor betydelse, men händer det oftare eller flera gånger, känner jag likadant som när jag inte hört av personen på länge. Och jag menar, jag vet ju själv att ibland glömmer man faktiskt av att svara! Jag gör också det, men pågrund av min sociala fobi, går inte tankebanorna så, inte när det händer.

Och jag vet ju att för de flesta är det inte såhär. Får ni inte svar på ett sms är det väl mer "so what?", ska ni gå och handla gör ni det (jag vågar inte 70% av gångerna, och aldrig själv) och vill ni ringa en människa bara för att snacka, gör ni det. Jag vågar inte det heller. Jag får panik när jag måste ringa ett samtal. Om jag ska ringa och avboka en läkartid eller liknande så har jag ångest, en lång stund, och måste tvinga mig själv att trycka på "ring". Och pulsen går inte ner förrän flera minuter efter att jag lagt på. Så jobbigt är det. Att ringa en vän är också svårt för mig! Jag gillar att prata i telefon med människor jag känner, om de ringer mig. Men är det tvärtom känner jag mig så himla osäker. Det känns, once again, som om jag är den mest efterhängsna människan i världen.

Jag hoppas att det här kanske gav några av er lite klarhet i hur mitt liv ser ut. Hur tufft det är att handskas med det här varje dag. Och då har jag inte skrivit hälften av alla jobbiga situationer eller nämnt något av det andra som är tufft för mig. Men såhär är det, stor jäkla jättekram till alla er som orkade läsa. ♥
(Tror det här är mitt längsta inlägg någonsin..)

Tänkte slänga upp lite av det jag hittat på weheartit och instagram på senaste tiden. Citat/bilder. Lite inspiration men mest texter som fastnat rakt i hjärtat. Enjoy.

Hej!
Har faktiskt gjort en hel del idag med. Tvättat, diskat, fixat i städskrubben och sorterat lite annat skit. Just för tillfället har jag, hrm, lite problem att skriva. Bruce tjöt och nöjde sig inte med att sitta på skrivbordet, utan nu ligger han framför tangentbordet och håller fast min arm med huvudet!! Faaaast nu flyttade han på sig och körde in hela nosen i.. ja vafan heter det? Armvecket? Armbågen fast på insidan typ haha, bra på att förklara.. Så ska han tydligen sova, jäkla knäpphund :) Inga toppen bilder, men ni kanske förstår?